Forskare: Så lång tid tar det att bli självförsörjande i Sverige

Skillnader i graden av självförsörjning mellan olika grupper i Sverige är stor. Det visar en ny rapport från Entreprenörskapsforum. "Jag trodde att bilden skulle vara ljusare”, säger Åsa Hansson, docent vid Lunds universitet.

I rapporten ”Grad av självförsörjning beroende på ursprung, utbildning och vistelsetid i Sverige” mäts självförsörjning som skillnaden mellan inbetalade inkomstskatter och erhållna bidrag och andra sociala transfereringar. I rapporten framgår det att skillnader i graden av självförsörjning mellan olika grupper i Sverige är betydande. Entreprenörskapsforum ligger bakom rapporten som är skriven av Åsa Hansson, docent vid Lunds universitet, och Mats Tjernberg, professor vid Lunds universitet.

Rapporten visar att 63 procent av alla inrikes födda i åldern 20 till 70 år var självförsörjande år 2016. Motsvarande siffra för personer födda i andra västländer var 47 procent och för individer födda utanför västvärlden var 27 procent självförsörjande.

– Det här är ett alternativt sätt att mäta utanförskap på. Det finns problem med sysselsättningsstatistik som man annars tittar på. Någon kan vara i arbete vid en viss tidpunkt, men det betyder inte att man kan leva på sin lön, sa Åsa Hansson vid rapportlanseringen.

– Det kanske inte finns något syfte i sig i att varje individ ska vara självförsörjande vid varje tillfälle i livet. Vi har flyktinginvandring till Sverige av humanitära skäl, inte ekonomiska. Men man kan ändå tycka att det är bekymmersamt att så många inte kommer i arbete.

Situationen har försämrats

Åsa Hansson förklarar att livscykeltransfereringar är vanliga i Sverige. Det innebär att unga och äldre ofta inte är en nettobidragstagare till samhället, utan istället får till exempel bidrag, förskoleplats eller äldreomsorg. Å andra sidan gör samhället en nettovinst på personer i yrkesverksam ålder, som då betalar mer i skatt än vad samhällstjänsterna som de nyttjar kostar. Bland inrikes födda är genomsnittsindividen självförsörjande i åldern 35-62 år. För personer som är födda i andra västländer är genomsnittsindividen självförsörjande vid 39-59 års ålder. Genomsnittsindividen född utanför västvärlden blir aldrig självförsörjande över sin livscykel. Rapporten är baserad på siffror från 2016, men det framgår att situationen har försämrats och att arbetslösheten bland utrikesfödda har ökat.

– Självförsörjningen beror på när man kom till Sverige. De som kom till Sverige från ett land utanför Europa eller Nordamerika på 1980- och 1990-talen var i genomsnitt självförsörjande 2016. Ju senare man har invandrat, desto större är skillnaderna jämfört med inrikes födda. Hälften av dem som kom på 1990-talet var självförsörjande 2016, mot 20 procent av dem som kom under 2000-talet. Av dem som har invandrat under 2010-talet var fem procent självförsörjande år 2016.

Utbildningsnivån spelar stor roll för graden av självförsörjande.

– Ju högre utbildningsnivå desto större är möjligheten till självfinansiering. Vi ser att utbildning spelar stor roll oavsett varifrån man kommer.

Åsa Hansson blev förvånad över resultatet.

– Jag trodde att bilden skulle vara ljusare. Det här är väldigt bekymmersamt. Det är en kostnad för det offentliga men det är också individer som drabbas av att det är så svårt att komma in i det svenska samhället.

Ödesfråga för Sverige

Maria Malmer Stenergard, Moderaternas migrations- och socialförsäkringspolitiska talesperson, kommenterar resultatet.

– Integrationsfrågan är en ödesfråga för Sverige. Vi har haft stor asylinvandring och bristande integration. Om vi ska komma till rätta med detta krävs en rad åtgärder. Vi har som mål att invandringen ska vara bra för Sverige, annars kommer det inte att finnas någon opinion för den, säger hon.

Maria Malmer Stenergard föreslår bland annat sänkta skatter och satsningar på utbildning. Hon vill se en kartläggning av vilka som saknar språkkunskaper så att de kan få stöd. På så sätt ska fler kunna få gymnasiebehörighet.

– Det tar tjugo år i Sverige att bli en nettobidragare till samhället, i USA tar det åtta år och elva i Tyskland. Sverige sticker ut här och det är angeläget med krafttag från politiskt håll.

Maria Malmer Stenergard och Moderaterna vill se satsningar på språket.

– Vi måste fånga upp barn tidigt som inte exponeras tillräckligt för det svenska språket och införa obligatorisk språkförskola, så att de inte börjar skolan i uppförsbacke. SFI måste också bli bättre med individuella utbildningsplaner. Utöver ett tydligare fokus på språket behöver arbetsmarknaden förändras. Det behövs större incitament för arbetsgivare att satsa på otestade kort.

Det ska löna sig att arbeta

Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Jonny Cato vill se stora reformer av Arbetsförmedlingen och sänkningar av arbetsgivaravgiften och ingångslönerna.

– Det måste löna sig att arbeta. Det är tydligt att politiken har misslyckats i frågan. Nu behöver vi titta både högt och lågt för att hitta lösningar, säger han och fortsätter:

– Alla aktörer säger att det tar för lång tid att få personnummer. Det kan tyckas litet, men om det tar upp till ett år så förskjuts processen med att bli en del av det svenska samhället. Vi måste också lösa de problem som människor upplever i vardagen.

Johan Eklund, vd på Entreprenörskapsforum och professor vid BTH och JIBS, föreslår satsningar på validering.

– Att någon har en viss utbildningsnivå behöver inte betyda så mycket i fråga om kapacitet. Det ser vi när man tittar på faktiska färdighetsnivåer. Vi skulle behöva lägga resurser på validering, mätning och testning av kunskaper så att vi vet hur problemet ska lösas.

Johan Eklund vill också se en ny typ av bolagsform, så att människor som har svårt att komma i arbete istället på ett enkelt sätt ska kunna starta företag.

– Man kan tänka sig en företagsreform. Om man inte kan få en anställning skulle det kunna finnas en enklare företagsform.

Han tycker dessutom att respektavståndet mellan lön och bidrag är för litet idag.

– Marginaleffekten av att gå till från bidrag måste bli större.