DEN SVENSKA BESÖKSNÄRINGEN

”Vi är alla kunder – därför behöver fler monopol skrotas”

Konsumentperspektivet glöms bort i många sammanhang. Inte minst när det gäller statliga monopol. Det tycker Maria Eriksson är märkligt, då ”vi alla är kunder”.

Ägaren visade oss runt i äppellunden och berättade var räven tagit en höna morgonen innan. I en gisten lada lagrades äppelbrännvinet på ekfat, som låg staplade mot en vägg. Mitt bästa minne från en bilresa i Normandie för ett antal år sedan är besöket på en liten gård som tillverkade calvados.

En turistbroschyr hade använt ord som småskalig och hantverksmässig. Vi hade på något sätt fått tag på ett telefonnummer, ringt och frågat om det gick bra att titta förbi. Jodå, monsieur skulle vara hemma dagen därpå. Han mötte oss i shorts och halmhatt. ”Vill ni prova?”, frågade han efter den högst improviserade rundvandringen, stoppade ner en plastslang i en tunna och sög upp en rejäl skvätt i ett glas. Vid en stor gryta med smält vax stod en man och förseglade de igenkorkade buteljerna för hand.

Självklart köpte jag med mig ett par flaskor hem. Den finaste brukar jag ta fram på juldagen. Och jag är ingen calvadoskännare, men ärligt talat är det nog den där lite knöliga svarta lacken kring korken som jag uppskattar mest.

Men något slår mig vid läsningen av den statliga utredningen. Gårdsförsäljning - ja, men för vem?

Vi talar förstås om så kallad gårdsförsäljning. Kanske blir det nu tredje gången gillt när möjligheten att erbjuda sådan har utretts igen. Kanske kan man om några år göra ett liknande besök hos en skånsk äppelodlare. I så fall vore det synd att klaga. Men något slår mig vid läsningen av den statliga utredningen. Gårdsförsäljning - ja, men för vem?

Här vägs olika intressen mot varandra. Alkoholpolitik mot näringspolitik. Kronor och ören, risker och möjligheter utvärderas på decimalnivå.

Gårdsförsäljning beräknas utgöra 0,34 procent av den totala alkoholkonsumtionen, öka antalet alkoholrelaterade skador med 0,22-0,27 procent och generera 137-148 miljoner i skatteintäkter. Ord som ’trevnad’ nämns förstås inte i en statlig utredning. Ej heller rävar, äppellundar eller halmhattar. Men kan man resonera kring för- och nackdelar kring försäljning av alkoholdrycker utan att använda ordet ’gott’? På något sätt blir det skevt.

Ett viktigt perspektiv är nämligen nästan helt frånvarande – konsumentens. Denna bifigur förekommer mycket sparsamt i utredningen:

"Möjligheten att köpa dryck på plats medför en ökad konsumentnytta, både för svenska och utländska besökare, som utredningen dock väljer att inte försöka skatta eftersom den är svårbedömd och troligtvis relativt liten relativt andra skattade värden."

Svårbedömd – okej – men relativt liten? Vi talar väl ändå om drycker som ska köpas och drickas? Hela resonemanget blir liksom obegripligt utan den pusselbiten.

Utredningen är inte ensam om att resonera så här. Det har skrivits ett antal motioner och debattartiklar om att tillåta gårdsförsäljning. De talar om att gynna landsbygd, besöksnäring, Sveriges småföretag och om gårdsförsäljning som en jobbmotor.

Det låter bättre att säga att man vill skapa jobb än att folk ska få dricka sprit.

Det skulle förstås kunna bero på att man i det alkoholpolitiskt känsliga Sverige helst inte vill tänka på att drycken ska inmundigas. Det låter bättre att säga att man vill skapa jobb än att folk ska få dricka sprit. Men förklaringen är nog snarare en annan.

För och emot gårdsförsäljning finns ett antal välorganiserade särintressen med tillhörande organisationer. LRF, Visita, Sveriges producenter av alkoholdrycker, IOGT-NTO och statliga Systembolaget, för att nämna några. De har mycket att vinna eller förlora på ett förändrat regelverk. Konsumentintresset att få köpa alkohol är däremot inte särskilt organiserat och tämligen utspritt – potentiella kunder kan ju komma från både Tranås och Tokyo.

Det här är en skevhet som går igen i många debatter.

Det kan tyckas som en bagatell, i synnerhet om konsumentintresset att få köpa med sig vin nu sammanfaller med företagens intresse att få sälja. Men det här är en skevhet som går igen i många debatter. När danstillstånd, matkrav för alkoholförsäljning med flera regler diskuteras är det oftast krogägaren som står i centrum, inte gästen.

Eller, för att ta en helt annan fråga, när nya pandemirestriktioner motiveras med att minska belastningen i vården lyfts situationen för de anställda fram, inte patienterna.

Den enskilde konsumenten, patienten och medborgarens nytta kan förstås anses vara ”relativt liten”. Men poängen är att det inte handlar om en enskild person utan om att vi alla är potentiella kunder. Den samlade vinsten kan således vara mycket stor, även om den är svår att mäta i kronor och ören.