KÄRNKRAFTENS FRAMTID

MP-utbrytarna som hyllar kärnkraften – ”Är klimatvänlig”

TN har talat med MP-utbrytarna som menar att klimatomställningen kräver kärnkraft. För Erik Sundell blev det interna motståndet så starkt att han valde att lämna partiet. Men kommer partiet att gå samma väg som systerpartiet i Finland? TN reder ut.

Debatten om kärnkraftens framtid har gått i vågor ända sedan 1970-talet då kampen om energislagets framtid landade i att Linje 2 vann under folkomröstningen 1980, vilket innebar att kärnkraften skulle avvecklas, men på sikt. Sedan dess har kärnkraften fortsatt att leverera planerbar el in i systemen.

Nu när världens fokus ligger på att snabbt minska utsläppen har diskussionen om kärnkraften åter väckts till liv. När olja och kol ska bort, menar förespråkarna att kärnkraft är helt nödvändig. Det räcker inte med sol, vind och vatten. Men bland motståndarna betraktas kärnkraften fortfarande som smutsig.

Miljörörelsen har sedan 1970-talet varit motståndare till kärnkraft, men det finns delar av den som i en europeisk kontext börjar tänka om. Även i Sverige finns det förespråkare.

Erik Sundell var tills nyligen Miljöpartist. Han har länge varit djupt engagerad i miljöfrågor, och han gick med i Miljöpartiet för att han delar partiets värderingar. Han driver just tesen att kärnkraft behövs för att vi ska klara av klimatomställningen.

– Det är egentligen inte kärnkraften i sig jag kämpar för, utan jag ser den som ett nödvändigt verktyg för att främja arbetet med att nå de globala klimatmålen, hantera havsförsurning, och annat i linje med den solidariska värdegrund jag delar med Miljöpartiet, säger han.

Orkade inte med diskussionen

Erik Sundell har inte haft några formella förtroendeuppdrag i partiet, men har under åren varit aktiv i Miljöpartiets forum i sociala medier och i andra debatter. Han menar att MP har en ovetenskaplig syn på kärnkraft och att partiets ståndpunkt, och samhällsdebatten i allmänhet, för mycket tar fasta på vad som händer i Sverige.

– Vi snävar ofta in oss på vad som sker just i Sverige, men all vår klimatvänliga el har betydelse. Ju mer klimatvänlig överskottsel vi har desto mer klimatskadlig el kan vi tränga undan internationellt, säger han.

– Ifall Sverige skulle nettoexportera klimatvänlig el motsvarande en tredjedel av vår elkonsumtion skulle vi reducera klimatpåverkan internationellt motsvarande Sveriges hela klimatpåverkan. Ändå är vårt fokus ofta att klara oss utan kärnkraft inom Sverige. Bör vi inte istället försöka klara oss utan fossilt internationellt?

Han hänvisar till IPCC, vars slutsatser ger den bästa grunden för lämpliga överväganden i klimatpolitiken som han ser det. IPCC, som också kallas för FN:s klimatpanel, har som uppgift att sammanfatta och bedöma vetenskapen relaterad till den globala uppvärmningen.

I alla IPCCs scenarier finns kärnkraft med som en energikälla (se länkar nedan).

– IPCC har modellerat 89 vägar mot klimatmålen där kärnkraft överlag mer än dubbleras. Kärnkraften ökar som mest tiofalt i modellerna och som minst går den ner till en tredjedel. Gemensamt för alla modelleringar är nödvändigheten av klimatvänlig el – men var den kommer ifrån varierar. Ju mindre kärnkraft vi har desto mer måste vi ha från de andra klimatvänliga sätten att producera el, säger Erik Sundell.

Han gick med i Miljöpartiet 2019, men väljer nu att lämna partiet för att han känner att han inte får gehör för sin syn på kärnkraft och för att det var jobbigt att hantera friktionen som uppstod när hans argument bemöttes internt. Han säger att han vill föra en konstruktiv diskussion.

– Jag kunde få både mothugg och mötas av ifrågasättande, även från riksdagsledamöter på grund av min åsikt. En ledamot uttalade sig på Twitter och senare på Youtube och sådde tvivel om att kärnkraften har låg klimatpåverkan, säger han.

– Jag lämnade partiet för mitt eget välbefinnande och i protest för att sätta ned foten angående en sakfråga: kärnkraften är klimatvänlig.

"Klimatomställningen måste få ett långsiktigt stöd hos befolkningen.”

Men hur stor är falangen inom Miljöpartiet som vill se kärnkraften som en del av lösningen när världen ställer om till en klimatsmart värld?

Erik Sundell är inte ensam, det står klart. Bland annat har Take Aanstoot (MP), ersättare i samhällsbyggnadsnämnden, Linköping, och medlemmar som Harald Enoksson (MP) och Mattias Wingstedt (MP) skrivit en debattartikel i ämnet.

Take Aanstoot är också ordförande i miljöorganisationen Ekomodernisterna med 240 medlemmar. Organisationen vänder sig i mångt och mycket mot miljörörelsens traditionella syn att all mänsklig påverkan på miljön är negativ. Till exempel är företrädarna kritiska mot idén om att småskaliga ekologiska jordbruk är att föredra framför stora produktiva enheter. I organisationen återfinns flera miljöpartister och man tar tydligt ställning för kärnkraften.

För Take Aanstoot är kärnkraft inte bara ett nödvändigt ont i omställningen, utan vägen framåt. Han menar att energislaget är att föredra framför inte bara kol och olja utan även framför biobränsle och småskalig vattenkraft.

På ett övergripande plan är frågan om att garantera välfärden lika viktig. Skenande elpriser blir till exempel en stor belastning för låginkomsttagare. Take Aanstoot vänder sig mot de idéer som fortfarande dominerar i miljörörelsen och som handlar om att vi ska gå tillbaka till nivåer på energianvändningen som vi hade på tidigt 1900-tal. Med det tankesättet går det inte att klara av välfärdens utmaningar, såsom vården och skolan.

– Klimatomställningen måste få ett långsiktigt stöd hos befolkningen – då räcker det inte med att komma ned till netto noll utsläpp och tvinga folk att leva på ett sätt som man inte orkar i längden. Det gäller att tillräckligt många i befolkningen måste stödja omställningen långsiktigt, säger han.

”Det finns heroinmissbrukare som tar mer rationella beslut än Tyskland.”

Han varnar liksom flera andra debattörer och experter för utvecklingen i Tyskland. Som bekant stängs de sista tyska kärnkraftverken under året, och kritiker menar att vindkraft, energilagring samt import på långa vägar inte kan uppväga förlusten.

Redan nu kommer rapporter om att Tyskland ökar användningen av fossila bränslen igen.

– Det är helt bisarrt, att de kunde avveckla kärnkraft samtidigt som vi har en klimatkris och en geopolitisk kris med Ryssland. Det finns heroinmissbrukare som tar mer rationella beslut än Tyskland. Det är väldigt sorgligt, säger han.

Take Aanstoot tycker sig se tre falanger i Miljöpartiet, den dominerande är mot kärnkraft, en ser den som ett nödvändigt ont och den tredje företräder hans egen linje. Han vittnar om att diskussionen är livlig och att det är högt i taket i partiet.

Kommer det att ske en förändring inom MP?

– Jag vill inte spekulera i det. Ibland har man en bra diskussion, men en del är väldigt mycket mot. Men en del har också ändrat sin inställning under åren, säger han.

I förra veckan skrev han tillsammans med sex andra Miljöpartister en debattartikel i DI om gruvnäringen. Partiet har under åren i regeringsställning hållit emot satsningar på nya gruvor. Efter regeringskrisen i höstas gick språkröret Märta Stenevi tillsammans med flera andra MP-politiker till attack mot näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) när han proklamerade att han älskar gruvor.

”Vår ambition med ett helt fossilfritt Sverige måste bottna i direkta lösningar för de problem omställningen innebär. En del i detta är att förstå betydelsen av svensk gruvindustri”, skriver Take Aanstoot tillsammans med bland andra Henrik Ölvebo, kommunalråd för Miljöpartiet Gällivare, på DI debatt.

Därmed utmanar de partiledningen i den stekheta bataljen om gruvor i Sverige, men kan samma sak hända i kärnkraftsfrågan?

Nej inte i närtid, är det enkla svaret. Motståndet är så djupt rotat i partiet. Enligt personer som har goda insikter i partiet är energilagring huvudspåret för att klara av toppar och dalar i energiproduktionen. En teknik för ändamålet som förs fram på partiets egen hemsida är vätgas.

”Tydligt att man sätter ned hälarna”

Niklas Bolin är docent på Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap på Mittuniversitet och forskar om de svenska partierna. Han tecknar bilden av ett parti som länge har haft motståndet mot kärnkraft i dess DNA.

– Det går ända tillbaka till bildandet av partiet som ju egentligen var en reaktion på hur de befintliga partierna hade hanterat frågan efter folkomröstningen 1980. Det var svårt att utläsa resultatet av folkomröstningen och man ansåg att Centerpartiet hade vikit ned sig. Bildandet var inte bara ett resultat av det, men det var en viktig beståndsdel, säger han.

Frida Wallnor är ledarskribent på Dagens Industri och har i flera ledare förespråkat kärnkraft och kritiserat de partier som inte banar väg för nya satsningar, inte minst Miljöpartiet.

– Jag tror att MP sitter väldigt still i sitt motstånd och att partiet rör sig i en mer radikal riktning, om de rör sig överhuvudtaget. När man lyssnar på de båda språkrören så tycker jag att det är väldigt tydligt att man sätter ned hälarna, säger hon.

Frida Wallnor hänvisar till SVT:s intervjuserie 30 minuter där Märta Stenevi sade att hon inte kan tänka sig att ingå i en regering som säger ja till att starta ny kärnkraft och att språkrör-kollegan Per Bolund i dagarna har sagt att kärnkraften är sårbar för militära attacker och terrorattacker.

Att Bolund utnyttjar det geopolitiska läget för att argumentera mot kärnkraft ska ses i ljuset av det färska beslutet om slutförvaret, som berövat partiet ett tidigare starkt argument, menar Wallnor.

– Om man ser hur de olika partierna har positionerat sig i kärnkraften så har Socialdemokraterna rört sig mot mitten och företräder en mer pragmatisk hållning sedan Miljöpartiet lämnade regeringen. Rent taktiskt borde det kunna ge mer utrymme att fånga upp de kärnkraftsmotståndare som finns för MP.

”De framstår som teknikoptimister och det tror jag är en vettig väg i långa loppet.”

Niklas Bolin delar den gängse synen på Miljöpartiets energi- och klimatpolitik att huvudmålet på lite sikt är att få upp produktionen av förnyelsebara källor samtidigt som energianvändningen ska minska.

– Man har inte svängt mycket. Möjligtvis talar man inte lika mycket om att stänga ned, utan att kärnkraften ska bära sina egna kostnader; det kommer att lösa sig av sig självt då eftersom det inte finns några incitament att starta ny kärnkraft, säger han.

Men om Miljöpartiet alltjämt håller fast vid sitt motstånd mot kärnkraft finns det systerpartier i andra länder som börjar tänka i andra banor. Ett exempel är De Gröna i Finland.

Jukka Relander, kommunikationschef på Finsk Energi, har tidigare berättat för TN om finländarnas inställning. Visserligen har De Gröna lämnat regeringen två gånger på grund av kärnkraften, men på senare år har det skett en omsvängning då klimatfrågorna har blivit aktuella.

– Det gör att miljörörelsen accepterar kärnkraftverk som existerande fakta. Det är mer viktigt att ta hand om klimatproblemet först än att montera ned kärnkraften, sade Jukka Relander vid tillfället.

Även Niklas Bolin har noterat utvecklingen i vårt grannland och pekar på att skiftet där har gått hyfsat snabbt. Och det finns fler exempel på andra frågor där partilinjen inom Miljöpartiet har svängt:

– Miljöpartiet gick ju till exempel från att vara EU-motståndare till att acceptera EU. Nu är kärnkraften en viktigare fråga än EU för partiet, så det skulle vara en större omsvängning så klart, men man påverkas av vad som händer i omvärlden, säger han.

Frida Wallnor anser att De Gröna i Finland har gjort ett klokt vägval.

– De framstår som teknikoptimister och det tror jag är en vettig väg i långa loppet, säger hon.

– MP verkar mer hålla fast vid sina gamla partidogmer än att se realistiskt på vad som behövs för att klara av omställningen.

Hon lyfter fram betydelsen av De Grönas öppenhet för det som kallas SMR, Small Modular Reactors (små modulära reaktorer på svenska). Fördelarna med SMR är bland annat att kostnadsbilden är en annan än för traditionella reaktorer och att det inte tar lika lång tid att få en reaktor startklar.

Intressant i sammanhanget är att Ekomodernisterna som Take Aanstoot företräder grundades just på Helsingfors flygplats. Även om rörelsen ännu inte har fått ett stort genomslag i Sverige så präglar den hela miljörörelsens syn i Finland, inte bara De Gröna utan till exempel Greenpeace i Finland.

I De Grönas nya partiprogram andas en öppenhet för nya tekniker:

– Mitt huvudfokus har dock aldrig varit att De gröna ska vara starka förespråkare av kärnkraft, utan att vi ska vara teknikneutrala. Vi ska basera våra ståndpunkter på vetenskap och vi ska sätta ändamålet över medlen. Det är vad jag tror. Kanske har jag fel, och att vi inte behöver kärnkraft. Den möjligheten finns såklart, men det ekonomiska förutsättningarna för solkraft, och i synnerhet vindkraft, har förändrats så mycket att frågan inte längre handlar om kärnkraft gentemot förnybart utan allt hållbart gentemot fossila bränslen, säger Atte Harjanne, energipolitisk talesperson för De Gröna, till Smedjan.

Erik Sundell anser att Miljöpartiet borde snegla på De Gröna som i hans tycke har anammat det komplexa i kärnkraftsfrågan:

– De tog till sig vetenskapliga rön trots att de gick emot vad de tidigare trott. Det ger mig verkligen ett förtroende för dem. Hade jag kunnat rösta på helt valfritt parti, även bland utländska partier, hade jag röstat på Finlands gröna, säger han.

SVT: Stenevi om kärnkraften

IPCC om kärnkraften: Här ger Hoesung Lee, som är IPCCs ordförande, sin syn på modellerna

Rapporter om kärnkraftens låga klimatpåverkan