DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Tillståndskaoset förvärras – 23 år innan godkännande

Om tillståndsprocesserna inte förbättras kommer Sverige att missa klimatmålen, varnar tunga företag, experter och jurister. ”Om inget görs ser jag en ganska stor risk att Sverige inte klarar det”, säger Cementas Karin Comstedt Webb.

Problemen med miljötillstånden gör sig påminda på flera håll. Sverige har nyligen störtdykt i Fraser Institutes internationella rankning över attraktiva gruvländer, från plats 8 år 2016 till plats 36 i fjol. Vidare visar en enkät från Svenskt Näringsliv att segdragna miljötillstånd kostar samhället omkring 50 miljarder på tre år.

Företagare, jurister, politiker och opinionsbildare var under ett seminarium hos Stockholms Handelskammare i princip överens om två saker: Att Sverige bör vara ledande i den industriella klimatomställningen. Men också att miljötillståndsprocesserna måste förbättras på vägen. Alla är dock inte överens om hur omfattande problemet är och hur det bör åtgärdas.

Bland de mest tongivande kritikerna till miljöprocesserna finns Maria Sunér, vd för branschorganisationen Svemin, som representerar tunga aktörer inom den svenska gruvindustrin.

– Villkoren för dagens miljöprocesser består av ett komplicerat system av detaljlagstiftningar från såväl svenska lagar som EU-direktiv. Det är det systemet som gör att företagsetableringar går i baklås, säger hon.

Kan ta 23 år

Maria Sunér ser bland annat stora problem med att ansökan för att få ett tillstånd godkänt drar ut på tiden. En snabbräkning visar att det kan ta 22–23 år innan ett gruvbolag kan sätta spaden i marken. Och då är det ett bästafallsscenario. Projekten riskerar också att försenas av ett samrådskrav i miljölagstiftningen, där man tillåter flera olika myndigheter att tycka till om projektet och kräva bolaget på svar och kompletteringar. Problemet förvärras ytterligare av att Mark- och miljödomstolen inte sätter tydliga tidsbegränsningar för hur länge myndigheterna får begära in de här kompletteringarna.

– Självklart måste domstolarna utvärdera om bolagen gör ett gediget jobb, men det är svårt att förstå att ett tillstånd hela tiden kräver nya kompletteringar och undersökningar när bolagen anlitar Sveriges bästa jurister och miljöexperter för att ta fram ett bra underlag, säger hon.

Ett aktuellt exempel är gruvbolaget LKAB:s som i oktober i fjol fick sin ansökan om att bryta järnmalm i Kiruna avvisad av Mark- och miljödomstolen. En ansökan som bolaget arbetat med i sju år.

– Domstolen kom fram till att avvisa ansökan för att man gjorde en annan bedömning kring hur man hade kallat till samråd för särskilda berörda. Man kan ha olika bedömningar om massa saker, men att avvisa utan att pröva frågan i sak och säga att man måste börja om saknar proportioner.

8 000 sidor lång ansökan

Det är särskilt anmärkningsvärt att det tog domstolen tre år att fatta de här beslutet, menar Niklas Johansson på LKAB.

– Det här är en tid där vi har lyssnat och skickat in begärda kompletteringar vilket slutat i en 8 000 sidor lång ansökan, säger han.

Tillståndsprocesserna slår inte bara mot gruvnäringen. Ett annat uppmärksammat fall är betongtillverkaren Cementa, som i somras fick sin ansökan om kalkstensbrytning i Slite på Gotland nekad av Mark- och miljööverdomstolen. Domstolen kunde efter en långdragen diskussion om bland annat de hydrologiska grundvattensmodellerna inte godkänna den plan som Cementas experter och konsulter tagit fram.

– Det är klart att man ska ställa tuffa ramvillkor med hög miljöprestanda. Men det måste finnas tillit mellan myndigheter och företagen att lösa de här detaljfrågorna och problemen längs vägen. I stället för att prata om hur vi har valt att sätta ut en ruta på kartan måste vi prata om de faktiska naturvetenskapliga miljöfrågorna. Det är så vi kan göra trygga och korrekta bedömningar, säger Karin Comstedt Webb, Head of Environmental Social and Governance på koncernen Heidelberg, som äger Cementa.

Kravet: Tydliggör rollerna

Företagsrepresentanterna efterfrågar en helhetssyn på hur markanvändning och naturvärden påverkar samhället i stort. För att skapa större förutsägbarhet i processen borde man tydliggöra myndigheternas roller så att de inte spretar för mycket i förhållande till de nationella klimatmålen. En annan lösning är att tidsbegränsa domstolsprövningarna så att väntetiden inte riskerar stora förseningar av företagsetableringar.

– Sverige måste hitta en väg att gå framåt, det är nödvändigt för att få till de industriinvesteringar som krävs för klimatomställningen, säger Niklas Johansson.

– En våg av ärenden kommer att komma i framtiden och om inget görs ser jag en ganska stor risk att Sverige inte klarar det, tillägger Karin Comstedt Webb.

Idén om att förändra dagens miljöprövningsprocesser får mothugg av Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet. Han anser att problematiken behöver ses i ett större sammanhang.

– Tillståndsprocesserna kring Cementa och LKAB är inte på något sätt representativa för de svenska miljöprocesserna. Därför kan man inte dra några större slutsatser hur mycket vi än vill förändra och förenkla. Häromdagen pratade jag med en domare i Mark- och miljödomstolen som endast avvisat en handfull fall av alla ansökningar som kommit in på 20 år.

Ställer absoluta krav

Juristkollegan Joel Mårtensson, partner på Mannheimer Swartling Advokatbyrå, är dock av en annan åsikt.

– Det är visserligen inte vanligt att ansökningar avvisas men de problem som har lyfts kring ansökningsprocesserna är faktiskt ganska representativa. Det är frågor vi kan dra lärdom av för att utveckla lagstiftningen och tillståndsprövningssystemet. Miljöbalken (miljölagstiftningens kärna reds. anm.) har många förtjänster men problemet är att den tillämpas på ett sätt så att man ställer absoluta krav utan att beakta om det är rimligt eller inte, säger han.

Närvarande på seminariet var bland annat de tidigare regeringspartikollegorna S och MP. Efter att ha hörsammat kritiken står det klart att de har vitt skilda åsikter om var problemet ligger.

– Det är bekymmersamt att det finns allt för långa och oförutsägbara tillståndsprocesser i Sverige. Där måste regeringen ta ett kliv framåt. Men det är samtidigt inga enkla frågor att lösa och därför har vi tillsatt två utredningar som undersöker hur vi kan få en effektivare prövningsprocess, säger Mattias Jonsson, riksdagsledamot och ledamot i näringsutskottet för Socialdemokraterna.

”Finns mer att göra”

Före detta miljöminister Karolina Skog (MP), välkomnar utredningar så länge de riktar in sig på förbättringar av den existerande miljölagstiftningen, vilken hon anser är solid.

– Miljöbalken är en bra lag. Kravet på samråd gör att man kan väga olika intressen emot varandra. Men jag erkänner att här finns det mer att göra. Det är viktigt att myndigheterna kommer in tidigt i processen och aktivt arbetar med att reda ut vad som krävs, vad vi ska leverera och hur vi kommer dit, säger hon.

Samtidigt vill Karolina Skog tydligt markera mot utredningar som leder till större förändringar i processerna där man i princip lovar ut miljötillstånd till ”de stora bjässarna”.

– Jag ser idag väldigt stor attitydskillnad mellan etablerade och nya företag som söker tillstånd. Till exempel har Northvolt lyckats få miljötillstånd på ett imponerande sätt utan att förvänta sig förtur eller skarva med miljöprocesserna, säger hon.

Politikerna måste bestämma sig

Mot slutet av seminariet säger Peter Wennblad, ledarskribent SvD, att industrin tagit upp viktiga poänger på seminariet. Däremot lämnar politikernas svar mycket att önska.

– Sverige står inför den största samhällsomvandlingen någonsin. Jag tror inte att regeringen förstår vilka otroligt smärtsamma intressekonflikter som finns för att uppnå detta. Det här är ingen fråga man kan delegera till myndigheter och domstolar. Miljöbalken bygger på en, för att använda ett elakt ord, föreställning om att det ska finnas samråd där alla konflikter mellan alla aktörer kan lösas ut. Men det kan de inte. Politikerna måste rent krasst bestämma sig till vilket pris vi betalar för klimatomställningen i form av lägre miljökrav, ekonomiska kostnader, svagare rättighetsskydd och större risker, säger han.

Han får medhåll av Frida Wallnor, ledarskribent på DI.

– Allt kommer ner till om Sverige är redo att fatta många obekväma beslut. Alternativet är att man skrotar klimatmålen. Jag blir också beklämd av att höra Karolina Skog lyfta fram Northvolt som föredöme i sin ansökningsprocess och på så sätt antyda att LKAB som spenderat sju år på sin ansökning skulle vara mindre seriös i sin ansökan. De långsamma processerna smittar av sig på Sveriges anseende utomlands och avgör om vi i framtiden kommer att ses som ett attraktivt investeringsland eller inte.