SVENSKA INNOVATIONSKLIMATET

”Vi behöver hjälpas åt för att rusta Sverige”

Utan investeringar i ny teknik dör Sverige. Därför behövs ett större samlat grepp inför framtiden som tar fasta på investeringar och innovation. Det är dags för det offentliga och näringslivet att kroka arm, skriver Maria Rosendahl.

Kunskap är inte gratis. Det är ett av skälen till att teknikföretag i Sverige varje år investerar över 60 miljarder kronor för att hitta nya lösningar och utveckla produkter för världsmarknaden. Trots att vi är ett litet land är vi en samlingsplats för industriell utveckling och ett växthus för framtidens lösningar. Vår position är unik.

Sverige har gott om globalt ledande teknikföretag. Vi kan stoltsera med exempelvis Ericsson, Saab, Volvo, Scania och ABB samt ännu fler mindre nystartade snabbväxande bolag. Gemensam nämnare för såväl de stora som små är att de drivs framåt av forskare och ingenjörer vars primära arbetsuppgift är att generera innovationer som kommer att förändra världen. Det är en kompetenspool i världsklass med en förmåga att leverera lösningar som ingen trodde vara möjligt att åstadkomma. Det är fantastiskt.

Trots pandemi och restriktioner kan vi också konstatera att industrin i Sverige växer så det knakar. Nya produktionsanläggningar byggs, datacenters etableras och det planeras testsajter för att demonstrera nästa generations teknik och system. Exemplen är många.

Precis innan årsskiftet meddelade Northvolt att de producerat det första batteriet som kommer att sitta i framtidens fordon. En välkommen nyhet som värmde upp i ett vinterkallt Sverige med rekordhöga elpriser. Med bolag som Hybrit och H2 Green Steel etableras nu möjligheten att producera fossilfritt stål för den cirkulära ekonomin. Samtidigt har Skogsbolaget SCA initierat miljardprojekt och stakat ut vägen mot hållbara transporter genom två innovativa tekniksamarbeten: en fjärrstyrd 5G-uppkopplad virkeslastare i samarbete med Volvo CE och den första eldrivna timmerbilen tillsammans med Scania. Det är världsunikt.

Trots pandemi och restriktioner - industrin i Sverige växer så det knakar.

De investeringar som sker illustrerar att teknikföretag i Sverige har en unik förmåga att generera och sätta samman system och kunskap. Vår styrka ligger i att skapa nya produkter och lösa utmaningar. FoU-verksamheten skapar ringar på vattnet och genererar i slutändan över 800 000 jobb i hela Sverige. Det är basen för att kunna producera varor och tjänster med destination över hela världen. Sanningen är att det är gammal teknik som dödar jobb i Sverige och skapar arbetslöshet. Ny teknik är därför a och o för vårt välstånd och för att trygga framtiden. Utan investeringar i ny teknik dör Sverige.

Sverige har idag ett gott utgångsläge, men vi kan inte slå oss till ro. Vi behöver värna och utveckla det vi har. Ska vi kunna skörda frukter även i framtiden behöver vi se till att vårda vår trädgård. För att säkerställa att våra små och stora industriföretag fortsätter generera lösningar, jobb och exportintäkter måste det vara attraktivt att investera i Sverige.

Vi behöver bygga vidare på våra styrkor och se till att forskning och innovationsverksamhet stannar i Sverige.

Det kräver i sin tur att vi satsar på utbildning inom ai, radiokommunikation och dataanalys, det vill säga områden som är väsentliga för industrin. Det kräver att den forskning som utförs på universitet och högskolor är behovsmotvierad och tillämpbar. Det kräver att det finns en säker robust elektronisk infrastruktur som fungerar i hela landet. Det kräver utökade strategiska innovationsprogram som bygger vidare på erfarenheter från Produktion 2030 och Smartare Elektroniksystem. Det kräver att vi använder offentlig upphandling för att systematiskt generera nya lösningar och testa ny teknik.

I korthet innebär ovanstående att vi behöver bygga vidare på våra styrkor och se till att forskning och innovationsverksamhet stannar i Sverige. Med rätt ambition, strategi och målsättning kan de 60 miljarder kronor som årligen investeras bli ännu mer. Det kräver dock att staten agerar och ger den nationella innovationsmyndigheten Vinnova ett ökat mandat och resurser för att kunna agera tillsammans med industrin. Detta är särskilt tydligt inom digitalisieringsområdet.

Industrin har redan satt bollen i rullning och erbjudit att att investera en miljard kronor per år för att lösa gemensamma utmaningar kopplat till digitalisering.

Här kännetecknas de offentliga investeringarna av kortsiktighet, fragmentisering och underfinansiering. Denna sårbarhet förstärks av att andelen statliga FoU-medel som i statsbudgeten allokeras till digitalisering med det uttalade syftet att de ska användas för industriell utveckling är påtagligt lågt för Sverige.

Sverige står idag inför ett vägskäl. Samhällsutmaningar som klimatomställning och digitalisering kräver att vi arbetar tillsammans och hittar gemensamma lösningar som bygger på offentlig-privat samverkan och skapar förutsättningar för banbrytande sammanhållna satsningar. Det ger en möjlighet att kunna ta ut svängarna och utmana befintliga lösningar. Genom att dra nytta av den resursbas av forskning och utveckling som finns hos företag i Sverige kan vi nå resultat snabbare och få lösningar som bygger på framtidssäkra teknologier, produkter och tjänster. Offentlig-privat samverkan är ett beprövat koncept. Ericsson och Televerket skapade lösningar som gav telefoni i hela landet. Asea och Vattenfall möjliggjorde elektrifiering och Saab och försvarsmakten skapade basen för modern flygteknik. Samarbete har tjänat oss väl och har fortsatt stor potential.

Vad vi behöver nu är ett nytt handslag mellan offentliga och privata aktörer. Industrin har redan satt bollen i rullning genom att erbjuda sig att investera en miljard kronor per år i forskning och innovation under tio års tid för att lösa gemensamma utmaningar kopplat till digitalisering. Premissen är att staten gör det samma.

Signalen som en gemensam satsning ger ska inte underskattas. Den är central och gör skillnad. Det är dock bråttom att komma till skott. Företagens medel kan snabbt finna en alternativ hamn i konkurrentländer som Tyskland, USA och Kina om svar dröjer. Industrin står redo. Är statsmakten villig att ta den möjlighet som erbjuds?