KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Ny EU-lagstiftning hotar att försvåra återvinning av järn och metall

EU:s ambition att bli världens första klimatneutrala kontinent till år 2050 riskerar att få motsatt effekt. Ett nytt lagförslag skulle göra det förbjudet att exportera järn- och metallskrot till länder utanför EU. ”Om lagen träder i kraft blir det ett direkt hot mot EU:s klimatmål”, säger Caroline Nilsson Axelsson, styrelseordförande i Svenska Järn.

Den europeiska gröna given handlar om att höja ambitionerna på miljö- och klimatområdet, där en är att EU ska bli helt klimatneutralt till år 2050. Som ett led i det arbetet har EU-kommissionen lagt fram ett lagförslag i den så kallade Waste Shipment Regulation som innebär ökade restriktioner för exporten av avfall. EU ska inte exportera sina avfallsutmaningar utanför unionens gränser, menar kommissionen.

– Tanken bakom förslaget är att vi inom EU ska hantera vårt eget avfall. Det kan vid första anblicken låta bra, men när man tittar närmre på förslaget ser man att det får direkt motsatt effekt för målen om klimatneutralitet, säger Caroline Nilsson Axelsson, Svenska Järns styrelseordförande sedan ett år tillbaka.

Caroline Nilsson Axelsson har lång erfarenhet av järn- och metallskrotbranschen. Innan hon klev på ordförandeposten var hon under fem år ledamot i Svenska Järn, och hon var fram till nyligen vd för ett återvinningsföretag för järn- och metallskrot.

"Om man tittar specifikt på järn- och metallskrot är det en sekundär råvara.”

Det största problemet med EU-kommissionens lagförslag är enligt Caroline Nilsson Axelsson att man drar allt avfall över en kam, trots att avfall uppstår, hanteras och handlas på många olika sätt.

– Om man tittar specifikt på järn- och metallskrot är det en sekundär råvara snarare än ett avfall. Det innebär att det är ett alternativ till en primär råvara och sparar väldigt mycket energi vid tillverkning jämfört med den primära råvaran. Det går helt enkelt inte att likställa allt avfall och som i det här fallet utan urskiljning utsätta det för handelshinder. Det är stor skillnad mot obearbetade avfall såsom hela däck, blandade plastförpackningar eller elektronik som exporteras till länder utanför EU som saknar infrastruktur för korrekt hantering av avfallet.

Förslaget får allvarliga konsekvenser

Om kommissionens förslag skulle bli verklighet skulle det få stora konsekvenser både för branschen och klimatet, berättar Caroline Nilsson Axelsson.

– Det skulle utgöra ett handelshinder för vår bransch vilket minskar konkurrensen på marknaden med sjunkande priser som följd. Återvinningsindustrin kommer därmed inte att kunna investera och utvecklas, forskning och arbetstillfällen kommer att avstanna. Återvinningsgraden kommer definitivt att sjunka. Denna negativa konkurrenskraft för sekundär råvara kommer istället att ge en fördel för utvunna råvaror som inte införlivas i marknadspriser och som inte är föremål för handelshinder, vilket är ett mycket sämre alternativ för miljön.

Hon berättar att Ryssland nyligen genomförde en liknande förändring. Man stängde helt enkelt gränserna för export av järnskrot, vilket fick en helt motsatt effekt mot vad man hade hoppats på eftersom återvinningsgraden omgående sjönk. Kort därefter fick man öppna upp gränserna för järnskrot igen.

– Det går inte att begränsa en sådan handelsvara på det sättet utan att det får konsekvenser.

Hon tillägger:

– Det kommer alltid att finnas omständigheter som påverkar oss. Ett exempel på det är de höga energipriserna i Europa. På grund av dem har produktionen på smältverken minskat enormt mycket, framför allt produktionen av aluminium. Idag påverkar det inte återvinningsgraden särskilt mycket eftersom vi kan flytta material till andra marknader än den europeiska där energipriserna är lägre. Hade vi inte haft den möjligheten hade vi inte kunnat återvinna någon annan stans än i Europa, vilket hade lett till långt lägre återvinningsgrad.

Lösningen är enkel

Branschen har fått möjlighet att inkomma med synpunkter på förslaget till EU-kommissionen.

– Vi vill gärna bidra med vår kompetens inom det här området, men det sker dessvärre inte många samtal, säger Caroline Nilsson Axelsson.

Hon trycker på vikten av att den svenska regeringen uttrycker sin oro för de utmaningar som järn- och metallskrotbranschen skulle ställas inför om EU-kommissionens förslag skulle bli verklighet. Lösningen är relativt enkel, understryker hon. Det handlar om att göra en korrekt klassificering av avfall så att olika avfall hanteras på olika sätt, och att skilja på obearbetat avfall och råmaterial från återvinning för att kunna belöna miljöfördelarna med cirkulära material.

Hon skulle även vilja se högre ställda krav på att den tillverkande industrin i EU i högre utsträckning ska använda sekundär råvara.

– Då angriper man problematiken i början av kedjan istället för i slutet. Om vi återvinner mer inom EU skulle exporten av järn- och metallskrot minska.

Öppna handelsflöden avgörande

Jenny Svärd är ansvarig för miljöpolicy på Svenskt Näringsliv. Hon understryker att Svenskt Näringsliv stödjer målen med EU-kommissionens revidering av Waste shipment regulation, det vill säga att underlätta för avfallstransporter inom unionen och att avfall som exporteras utanför EU ska hanteras rätt i mottagarlandet. En väl fungerande handel är central för utvecklingen av den cirkulära ekonomin.

– Återvinningsanläggningar innebär stora investeringar och då är man ofta beroende av tillräckligt storskaliga flöden av material för att kunna investera och driva dem på ett effektivt sätt. Det förutsätter att det går att transportera skrot och avfall mellan länder eftersom anläggningarna byggs i vissa länder medan andra länder transporterar sitt avfall dit för återvinning.

– En fungerande handel är med andra ord avgörande för en cirkulär ekonomi för att främja återvinning, men också andra delar av den cirkulära ekonomin.

Jenny Svärd understryker att det är centralt att avfallet hanteras på ett bra sätt i mottagarlandet. Hon menar också att samtidigt som det kan finnas anledning att begränsa exporten utanför EU av vissa typer av avfall, till exempel blandavfall, är det viktigt att möjliggöra fortsatt handel och samarbete med länder utanför EU när det gäller många andra avfallsslag, naturligtvis inom ramar för säkerhet och miljöhänsyn. Att dra allt avfall över en kam är inte rätt sätt, utan man behöver titta på olika avfallsslags förutsättningar.

– Järn- och metallskrot till exempel, är en sekundär råvara med ett högt värde som hanteras på ett bra sätt. Därför skulle ett generellt förbud om export av avfall till tredje land slå snett.