DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Så drabbar kriget världens livsmedelsförsörjning

Ukraina (TT)

Ukraina, tidigare kallat Europas kornbod, står i brand. Samtidigt försvåras rysk export. För världens livsmedelsförsörjning blir konsekvenserna av kriget stora – på sina håll förödande, enligt FN-organ och forskare.

Ukraina står tillsammans med Ryssland för omkring 30 procent av handeln med vete i världen, och 20 procent av majs. Vad gäller exporten av solrosolja är Ukraina världsetta.

När ett krig nu utbrutit i regionen som försörjt en stor del av världen med baslivsmedel blir konsekvenserna kännbara, både på kort och lång sikt.

– Regionen är världens "brödkorg" vad gäller spannmål och jordbruksprodukter. Det kommer att få extrema konsekvenser i många länder, säger Anne Poulsen, Nordenchef för FN:s livsmedelsprogram (WFP), till TT.

Klimatförändringar, pandemi, talibanernas övertagande i Afghanistan. När Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari var läget redan alarmerande och FN varnade för att 44 miljoner människor riskerar svält under 2022.

– Konflikten kommer i en tid när de humanitära behoven i världen är de största sedan andra världskriget, konstaterar Anne Poulsen.

Kriget har redan orsakat hunger i Ukraina, riskerar att öka hungern i Ryssland, och kan även leda till en global ökning av undernäring och svält, varnar FN.

Mellanöstern och Afrika

Under det senaste året har priserna på livsmedel stigit globalt med 20 procent, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). När de ukrainska bönderna inte kan så på grund av kriget och transporter från Ukraina och Ryssland hindras, stiger priserna ytterligare. Ryssland är dessutom en stor exportör av konstgödsel till jordbruk.

Mellanöstern och Nordafrika är till stor del beroende av import av vete från Ukraina och Ryssland. Egypten får nära 75 procent av sitt behov täckt av importen från Ukraina. I takt med att oron för brist ökar, ökar också priserna på bröd och andra livsmedel. Nyligen stoppade Egypten all export av mjöl, vete, pasta, bondbönor och linser för att skydda sina egna reserver.

I flera andra afrikanska länder som Etiopien, Kenya och Somalia är beroendet av vete från Svartahavsregionen ännu större.

– I till exempel Östafrika importeras i snitt 90 procent av vetet från Ryssland och Ukraina, säger Anne Poulsen.

Det krigshärjade Jemen, som importerar hälften av sitt spannmålsbehov från Ukraina och Ryssland, riskerar också att drabbas hårt. Höjda matpriser slår hårdare i fattiga länder, eftersom en större del av hushållets inkomst där läggs på mat, har statistik från bland annat Världsekonomiskt forum visat.

"Blir ond cirkel"

Ökande matpriser och brist på basvaror riskerar att leda till ökande politiska spänningar i redan instabila regioner. En tidigare pristopp på vete ledde till höga brödpriser i Tunisien, och blev en bidragande gnista som tände den arabiska våren 2010.

– Det är väldokumenterat från flera håll att hunger kan leda till konflikter. Matpriserna steg markant 2008 och man såg hur det tände gnistan till upplopp och konflikter när människor inte hade råd med sitt dagliga bröd. Jag tror att den arabiska våren delvis orsakades av bristen på basförnödenheter som vatten, mat och hälsovård, säger Anne Poulsen.

Att ersätta veteimporten från Ukraina och Ryssland går – men till ett högre pris, som många länder inte har råd att betala. Bristen på mat leder till migration, vilket i sin tur ökar konflikterna.

– Det blir en ond cirkel, konstaterar hon.

Drabbar länder i kris

Aron Lund, Mellanösternanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), instämmer i att läget är allvarligt.

– Nu har Ukrainas export helt avbrutits, och den ryska exporten påverkas kraftigt av sanktionerna och krisläget i Ryssland. Det är svårt att bedriva handelsutbyte över huvud taget, säger han.

Han pekar ut länder som redan är i en svår kris som de som främst drabbas, som Syrien och Libanon.

– Syrien har haft krig i tio, elva år. Libanon har en av världens mest allvarliga kriser: valutan har imploderat, bankväsendet är i kvav. Bränsle- och spannmålspriser går upp och man har inte råd med det.

– Det kan bli väldigt allvarligt. Många människor i Libanon kan redan i dag inte äta ett normalt antal mål om dagen. I Syrien är det ännu värre, framförallt i icke regeringskontrollerade områden.

Bröd en stapelvara

Både Syrien och Libanon har få möjligheter att ersätta importen från Svartahavsregionen, konstaterar Aron Lund. Livsmedelsbrist och ökade priser kan leda till en ökad politisk oro, som vid den arabiska våren, och i specifika fall till krig i ett visst område.

– Många av de här länderna har sedan gammalt haft subventioner på bröd och andra produkter som bränsle och eldningsolja, och det har varit betungande för statsekonomin.

– I de mest extrema fallen har man skrotat subventionerna, men för vanliga människor blir det stora konsekvenser, för bröd är vad vanligt, fattigt folk äter. Det är en stapelvara i köket.

Det kommer att behövas stöd av olika slag till länder, understryker Aron Lund.

Katri Artta Svarfvar/TT