KRIGET I UKRAINA

Kriget en kalldusch för svenskars trygghetskänsla

Ukrainakriget (TT)

En månad av krig 75 mil bort, i Europa. Sinnebilden av Sverige som den eviga fredens rike har fått sig en törn och tanken på att väpnade konflikter också kan drabba oss tycks ha fått fäste.

– I dag är det nog väldigt få som skulle säga att det är omöjligt att tänka sig krig, säger psykologiprofessor Ann Enander.

Det sker en rusning till hemvärnet och frivilligorganisationer, folk grubblar över hur de ska få plats i närmaste skyddsrum och hur mycket mat och vatten som är rimligt att bunkra hemma. Intresset för svenskt Natomedlemskap har gått från svalt till att stödas av varannan svensk, enligt en Novus-undersökning från i början av mars.

Broschyren "Om krisen eller kriget kommer" har sedan Rysslands invasion i digital form laddats ner 238 000 gånger, vilket kan jämföras med hela förra årets 790 nedladdningar.

Efter det att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 2018 skickade ut broschyren till svenska hushåll gjordes en uppföljning för att se om den skulle påverka människors sätt att tänka kring krig.

– En vanlig reflektion var att det är omöjligt att tänka sig Sverige inblandat i krig, säger Ann Enander, professor emerita i psykologi vid Försvarshögskolan.

Ett modernt krig – om det drabbade oss – skulle dessutom handla om hybrid- och cyberattacker eller sabotage av infrastruktur, ansåg de som tillfrågades. De dagsfärska bilderna av pulvriserade ukrainska städer och miljoner flyktingar föreslår motsatsen.

– I dag är det nog väldigt få som skulle säga att det är omöjligt att tänka sig krig. Där ser man hur snabbt det kan förändras, säger Ann Enander.

Högtillitsamhälle

Sverige kan beskrivas som ett högtillitsamhälle, anser Lars Trägårdh, professor i historia och civilsamhälleskunskap vid Marie Cederschiöld Högskola.

– Vi har förtroende för varandra, vi har förtroende för våra gemensamma institutioner och våra institutioner litar på oss. Därtill är vi ganska duktiga på att självorganisera, vi har ett starkt civilsamhälle. Det finns ett grundtillstånd som är väldigt bra sett ur ett krisperspektiv.

Men det är 300 år sedan Sverige attackerades av ett annat land, då Ryssland brände och skövlade svenska städer längs östkusten. 1814 anföll vi Norge men har sedan dess stått utanför konflikter med undantag för mindre FN-uppdrag. Medan våra närliggande nordiska grannar samtliga upplevt anfall och ockupation av främmande makt i modern tid, finns i Sverige i dag ingen levande människa som minns nationen i krig.

– I vårt fall är detta fullständigt abstrakt och teoretiskt. Vi är inte som finländarna, de har behållit sitt försvar. De har en tuffhet vi bara kan drömma om i Sverige, säger Trägårdh.

Frågan är hur insikterna om kriget sjunkit in hos gemene man, för landat har de.

– Det är slående hur mycket aktivitet som satt i gång, säger Ann Enander och syftar både på de preventiva krisåtgärder människor tar sig för och det stöd man visar Ukraina.

Existentiell oro

Kriget skakar på allvar om många av de föreställningar vi har om världen, menar hon. I oron finns dels konkreta frågor om hur kriget kommer att drabba oss, om vi också kommer att dras in i konflikten, dels mer existentiella undringar:

– Om det här kan hända, vad kan det finnas för andra saker som också kan inträffa som vi har tagit för givna inte kommer att inträffa?

Forskning visar på att samhällen i regel är dåligt förberedda på kriser. Det ligger i sakens natur. Men på den ljusa sidan är vi människor också duktiga på att anpassa oss efter svåra förhållanden. Tvärt emot de dystopiska samhällskollapser som ofta dramatiseras i katastroffilmer visar forskningen att det motsatta inträffar vid kris.

– Normala beteenden under väldigt onormala betingelser är det som sker i regel. Våra konventioner och vanor finns kvar, de är väldigt starka. Det ska väldigt mycket till för att de ska brytas ner, säger Enander.

Framtiden

Ingen vet hur eller när kriget kommer att sluta, eller om effekterna av den kalldusch krigsutbrottet inneburit för svenska folket kommer att bestå. Men en parallell kan göras till en annan kris vi precis har gått igenom: coronapandemin. De domedagsscenarier som målades upp under pandemin är nu som bortblåsta – i alla fall politiskt och medialt – och vi skakar åter hand, som om inget hänt.

– Generellt är vi väldigt duktiga på att glömma. Vi fortsatte att åka färja efter Estonia, vi åker till Thailand igen efter tsunamin, vi flyger efter olyckor. Det blir en period efter en svår händelse som det etsar sig fast. Men dragningskraften till det normala är väldigt stark, poängterar Ann Enander.

Lars Trägårdh är inne på ett liknande spår.

– Stannar kriget av och blir en isolerad företeelse i Ukraina tror jag inte att det kommer hända speciellt mycket i Sverige heller, vårt medvetande kommer att trubbas av med tiden. Men skulle kriget komma närmare så tror jag det skulle hända något. Frågan om Nato är jätteintressant. Skulle kriget eskalera kan det mycket väl bli en valfråga, säger han.

Tomas Lauffs/TT