EU:S FRAMTID

Här är EU:s stora utmaning – ”Ödesfråga”

Krig och pandemi har lett till oenighet om hur EU ska utvecklas. ”Det är oroväckande om autonomi blir den bärande principen för hur man ska styra ekonomin, industrin och tillväxten”, säger Anna Stellinger, chef Internationella och EU-frågor på Svenskt Näringsliv.

EU befinner sig vid ett vägskäl där två skilda synsätt på tillväxt står mot varandra. Det anser Anna Stellinger, chef Internationella och EU-frågor på Svenskt Näringsliv.

– När Europa har drabbats av en pandemi och krig så är det naturligt att ifrågasätta vilken vår väg framåt är. Hårdraget kan man säga att alla vill ha ett starkare EU, men det finns olika syn på hur vi når dit, säger hon och fortsätter:

– En del anser att en tillväxtagenda byggs på mer centralstyrning, fler investeringar som pekas ut av politiken och mer gemensam belåning. Den andra synen, vår syn, bygger på att stärka det som historiskt gjort EU starkt, nämligen öppenhet, innovation och näringslivets förmåga till omställning. Det skapar ett långsiktigt konkurrenskraftigt och starkt EU.

Det förstnämnda synsättet förkroppsligas i mångt och mycket av den franske presidenten Emmanuel Macron. Frankrike, som under det pågående halvåret håller i EU:s ordförandeklubba, har ett uttalat mål om att minska kontinentens beroende av omvärlden.

Under en debatt i Strasbourg i januari förklarade Macron att agendan under landets ordförandeskap i stor utsträckning ska fokusera på att utveckla Europas autonomi och formulera en gemensam industripolitik. Högre belåning, mer toppstyrning och större centralt styrda statsstöd verkar utgöra vitala delar av den macronska verktygslådan.

Macron: ”Vi kan inte längre vara beroende av andra för att mata oss”

Den ryska invasionen av Ukraina har förändrat mycket, men inte allt. Två veckor efter krigets inledning återupprepade Macron sin vision och menade att ”vi kan inte längre vara beroende på andra för att mata oss, ta hand om oss, informera oss, finansiera oss”. Budskapet underströks även när EU:s ledare träffades i Versailles i mitten av mars.

Att Tyskland i mångt och mycket inte opponerar sig mot den franska bilden förvånar nog få, men en och annan höjde säkert på ögonbrynen när även den nederländske premiärministern Mark Rutte numera verkar vara inne på ett liknande spår.

– Vi måste förbättra vår öppna strategiska autonomi, något som Frankrike har efterfrågat en längre tid, säger Mark Rutte till Politico, men understryker samtidigt att de europeiska ekonomierna bör hållas öppna.

”Investeringar ska drivas av det privata näringslivet i huvudsak”

Om det franska ordförandeskapet präglas av planer på strategisk autonomi och ett minskat beroende av omvärlden, fokuserar den andra sidan på marknadens inneboende innovationskraft och att lösningar uppstår genom möten mellan företag, akademi och forskning.

– Tillväxtmodellen som diskuteras har dels kretsat kring att skapa kapaciteter inom EU för att ersätta något som man annars handlar sig till, dels hur man ser på investeringar. Där argumenterar den andra sidan för mer gemensam upplåning, men också för uppluckrade regler för hur stater kan tillåta budgetunderskott för att stödja olika investeringar. Men investeringar ska drivas av det privata näringslivet i huvudsak. Man ska inte subventionera det som skulle vara marknadsmässig produktion, säger Fredrik Sjögren, policyansvarig EU-frågor på Svenskt Näringsliv.

Efterfrågar kompass för ökad konkurrenskraft

Under lång tid har unionen haft ett fungerande ramverk, men den utveckling som skett på senare tid riskerar leda till ett sluttande plan, varnar han.

– Ramen har byggt på att marknaden ska konkurrensutsättas och sedan ska företagen utifrån lika spelregler skapa de bästa varorna och tjänsterna. Det frångås om man gör undantag för olika områden, som halvledare eller produkter inom hälso- och sjukvård. I varje enskilt fall kan det sägas att det finns ett behov, men om man sätter snöbollar i rullning i EU vill alla ha sin önskelista genomförd och då blir det många undantag till slut.

Fredrik Sjögren anser att EU behöver en kompass för ökad konkurrenskraft.

– Det bästa sättet att skapa resiliens och motståndskraft är att Europa är konkurrenskraftigt och ekonomiskt starkt, inte genom att göra oss autonoma och sluta oss, säger han.

”Oroväckande om autonomi blir den bärande principen”

Suveränitet innebär inte protektionism, snarare att man kan vara öppen mot omvärlden utan att vara beroende av andra länder och i Versaillesagendan finns ”väldigt påtagliga investeringsbeslut som kommer att hjälpa till att bygga ett mer självständigt och suveränt Europa”, hävdade Emmanuel Macron under talet till sina europeiska kollegor.

Frihandel och protektionism är inga absoluta värden, understryker Anna Stellinger.

– Man kan mycket väl efter analyser komma fram till att vi är för sårbara i Europa inom vissa områden, exempelvis när det gäller försörjning av oumbärliga råvaror. Det är fullt legitimt även ur ett frihandelsperspektiv att identifiera sårbarheter. Men det är oroväckande om autonomi blir den bärande principen för hur man ska styra ekonomin, industrin och tillväxten, säger hon.

Frågan om en europeisk tillväxtmodell riskerar att splittra Europa istället för att skapa samhörighet, anser Anna Stellinger. När maktbalansen i EU efter brexit svängt till den fransk-tyska sidans fördel, har Sverige en viktig roll att spela.

– Sverige har en viktig röst. Vi är trovärdiga när det gäller att skapa en stark ekonomi och vi har en mängd framgångsrika företag, såväl små företag som internationella storbolag. Samtidigt har vi kunnat kombinera det med en bra arbetsmarknadsmodell på hemmaplan, öppenhet mot omvärlden och välståndsskapande. Det är viktigt att vi är en del i den tillväxtdiskussion som nu förs i Bryssel och i huvudstäderna.