KOMPETENSKRISEN

Så löste Bengtsfors kompetenskrisen

Åtta av tio arbetsgivare har svårt att hitta medarbetare med rätt kompetens. Det ställer krav på nya lösningar på arbetsmarknaden, annars undermineras samhällsekonomin. Men det finns ett trollspö: Närmare samverkan mellan företag och kommun, det visar två exempel från olika platser i landet.

Företagen ropar efter kompetenta medarbetare. Milt uttryckt.

En undersökning som Svenskt Näringsliv gjorde i slutet av förra året, visar att 78 procent (!) av landets arbetsgivare anser att det är svårt att hitta rätt kompetens. I sin tur är det inte bara ett problem för landets företag och offentliga verksamheter: när åtta av tio arbetsgivare inte kan hitta rätt kompetens har det vuxit till att bli ett samhällsproblem. Ingenting pekar på att situationen blivit bättre nu när pandemin släpper greppet. Än tydligare märks det på platser utanför de större städerna.

– Jag skulle säga att det saknas medarbetare i alla branscher och på alla utbildningsnivåer, från underhållspersonal till ingenjörer. Det är helt klart ett tillväxthinder för oss.

Det säger Jeanette Lindh Svanqvist, näringslivschef i Bengtsfors, en traditionell industriort med fokus på papper och massa. Att den dominerande industrin i regionen krisar påverkar även kringliggande branscher. I sig är det inga nyheter, näringslivskontoret i Bengtsfors har i många år kartlagt och skapat en bild av behoven men nu när pensionsavgångarna börjat torna upp sig, samtidigt som en del nyetableringar stod och stampade, var det dags att lägga in en högre växel.

– Vi tog direktkontakt med företagen och ställde en konkret fråga: hur vill ni att en industriinriktad utbildning ska se ut för att den ska passa era behov och för att ni ska kunna ta emot praktikanter.

Duni nappade på utbildningen

Svaret blev en ettårig utbildning kallad Industri Bas där teori varvas med ett stort mått av praktik ute på de tiotalet företag som är med, allt för att skapa grundläggande kunskaper inom industriproduktion och industriteknik. Ett av de företag som nappade är Duni, som funnits på plats i kommunen sedan starten på 1940-talet och är en del av pappersindustrin i regionen. Marcus Martinsson är personalchef.

– Vi har stora pensionsavgångar de kommande åren och det är positioner som vi måste fylla. Satsningen från kommunen var precis vad vi saknat, särskilt som försöket att starta ett teknikcollege i Dalsland gick om intet. Att vi också kunde vara närvarande i hela urvalsprocessen och sitta med i intervjuerna, gör att det är en fantastiskt bra modell för en utbildningssatsning som jag hoppas ska leva vidare.

Inledningsvis var tanken att den ettåriga vuxenutbildningen med 15 platser skulle snabbstarta i mars-april i år. Responsen blev dock så stor att starten sköts upp till efter sommaren för att de som ville vara med skulle ha möjlighet att avsluta pågående engagemang och ta steget.

– Upplägget, att vi haft intervjuer, introduktioner och studiebesök på olika företag som en del i hela sökprocessen, låt oss kalla det ett mjukare sätt att erbjuda en utbildning, har gjort att de som vill gå är verkligt motiverade. Och nästan hälften är kvinnor vilket är en framgång bara det.

Jeanette Lindh Svanqvist håller med.

– Vi har visat att ett jobb i industrin är något helt annat idag än tidigare och långt ifrån de fantasier som i vissa fall lever kvar. Det gör i sin tur att de som nu ska vara med, de har viljan och det rätta drivet för att vara med. Redan nu märks att de har blivit ambassadörer som kan berätta att jobb i industrin ger bra villkor och arbetstider och möjligheter att avancera. Dessutom är de rekryteringsbara direkt efter utbildningen.

Om Bengtsfors satsat på att plocka upp företagens behov och snabbt startat utbildningssatsningar som kan öka andelen unga med möjlighet att arbeta i de olika företagen, har Luleå valt en lite annorlunda väg att gå: Här ligger fokus på företagen, på att de ska bli en motor i den omställning som just nu pågår i en av de hetaste näringslivsregionerna i landet.

– Vi har en enorm brist på kompetens de kommande åren. Det finns hur mycket jobb som helst här uppe och faktum är att det saknas 100 000 människor i Norrbotten och Västerbotten för att fylla de behoven fram till 2040. Alltså måste vi jobba annorlunda, hitta nya vägar, säger Keith Sivenbring, ordförande i Branschrådet för Management i Luleå Näringsliv.

Småföretag måste undvika att hamna i baksätet

En av de nya vägarna är alltså satsningen på företagen, på att medvetandegöra främst de som sitter i ledningen på främst de mindre och medelstora företagen om hur de blir mer attraktiva i den hårdnande konkurrensen om medarbetare på alla nivåer.

– Det är lätt att bara se de stora företagen. Men hur ska till exempel ett mindre åkeri agera när större företag kanske rekryterar 100 chaufförer? Hur ska de klara av generationsväxlingen och den ökande efterfrågan och inte hamna i baksätet när framtiden susar förbi?

Den insikten har utmynnat i projektet ”Framtidssäkrad Kompetensförsörjning” där kommunalägda Luleå Business Region samlar vd och HR-chefer från företag i olika utbildningssatsningar och nätverksbygge. Linda Björk, affärsutvecklare på Luleå Business Region är en av de ansvariga.

– Det handlar om att öka medvetenheten om hur vi är som arbetsgivare. I en konkurrenssituation måste jag kunna visa på en bra och attraktiv arbetsplats. Vad är det vi erbjuder, vilka villkor och utvecklingsmöjligheter finns här? Egentligen inga konstigheter men när hjulen snurrar för fullt är det lätta att prioritera ned de frågorna, säger hon.

Hittills har 28 företagare genomgått de fyra dagarnas utbildning som fokuserar på bland annat analys av nuläget, strategisk tänkande i kompetensfrågor och employer branding. Dessutom har det skett ett intensivt utbyte av erfarenheter de deltagande företagarna emellan.

Bollar med andra företag i samma situation

– Det var en av de stora behållningarna, att kunna sitta och bolla med andra företag i samma situation. I det läget är vi inte konkurrenter utan vill alla väl inför framtiden. Jag fick med mig mängder av konkreta tips om hur man ska tänka i olika situationer. De har jag förvaltat som en lista på tio konkreta aktiviteter att använda i framtiden, säger Catrin Edelbro, specialist bergmekanik på Itasca Consultants i Luleå och en av deltagarna i den första genomförda utbildningsomgången.

Att just erfarenhetsutbytet var uppskattat visar det faktum att flera av de 28 deltagarna fortsatt att träffas även efteråt. Det är en effekt som Keith Sivenbring hoppas ska fortsätta nu när ”Framtidssäkrad Kompetensförsörjning” övergår från ett pilotprojekt till en permanent verksamhet.

– Vi skalar upp verksamheten och har som mål att utbilda 45 företagsledare under året och jag räknar med att det blir ytterligare utbildningsomgångar efter det. Egentligen är det här något som alla företagare skulle behöva, att stanna upp och reflektera över hur de ska ta sig vidare. Och att få möjlighet att diskutera det med andra.

Samverkan med näringslivet är superviktigt.

– Den dialogen ska vi också från kommunalt och regionalt håll vara med och driva på. Samverkan med näringslivet är superviktigt, säger Linda Björk.

Tillbaka till Bengtsfors och den nya utbildningssatsningen. Redan nu är det klart att det blir en fortsättning, samma företagsnära upplägg och denna gång riktat mot besöksnäringen och restaurangbranschen.

– I en liten kommun som här måste vi jobba ihop, kommun och företag. Om vi vill att företagen ska avsätta tid och kraft för att ta emot praktikanter och handleda dem, då måste kvaliteten i utbildningen var hög. Att företagen var med i intervjuerna och urvalsprocessen är nyckeln till att det blivit så här bra, säger Jeanette Lindh Svanqvist.

Keith Sivenbring håller med.

– Luleå har under åren haft ett dåligt resultat i Svenskt Näringslivs ranking om det lokala företagsklimatet, men nu har vi spottat upp oss. Det har bland annat skett genom att kommunen blivit mer aktiv och kontinuerligt frågar vilka behov som näringslivet har. Att skälla på varandra är ingen idé, bättre att skapa goda relationer med insikt om varandras verklighet.