BROTTEN MOT FÖRETAGEN

Butiksägaren Per rånades och slogs ned med hammare

Åtta smash and grab-rån, 15 inbrottsförsök och kidnappningshot följdes upp med att butiksägaren Per Lindeberg fick en hammare slagen i huvudet. ”Det är ju absurt att man nästan blir ihjälslagen på jobbet”, säger han till TN.

Den 21 december förra året var butiksägaren och urmakaren Per Lindeberg ensam i sin butik. Han bytte klockbatteri åt en kund. Det var relativt lugnt. Hans fru Tarja hade precis lämnat butiken för att ägna sig åt sitt hästintresse när han släppte in en person i butiken. Besökaren hade ett munskydd, men det var inget särskilt med det eftersom det var mitt under pandemin.

Men när personen plötsligt tog fram en hammare, som hen hade haft gömd i kläderna, för att slå sönder skåpen, där de värdefulla klockorna och smyckena förvaras, reagerade Per blixtsnabbt. Han slog på larmet och beslöt sig också för att försöka stoppa rånet. Det uppstod ett tumult. Rånaren försvarade sig vildsint och riktade ett hårt slag mot Per med hammaren. Per försökte komma undan, men fick den ändå med full kraft rakt in i huvudet.

När nästa slag kom hade han större tur och lyckades dels parera med armen, dels att få fatt rånaren i ett fast grepp. Han tog ett klassiskt livtag, ett slags kombinerat ben- och armlås.

Per har ägnat en stor del av sitt liv åt brottningen och har också en bakgrund inom det militära, vilket var till stor hjälp i den kritiska situationen.

Minuterna gick och Per förstod att han hade fått rånaren i sitt våld. Men hur länge skulle han hålla fast? Blodet från hammarslaget flödade från skallen och han var rädd att han skulle förlora medvetandet.

– Jag förlorar mycket blod under tiden och tänker; bara jag inte tuppar av, berättar han.

Det tog inte mer än cirka fem minuter innan den första väktaren kom och Per fick hjälpa att sätta bojor på rånaren.

De fick också av munskyddet på rånaren och kunde konstatera att personen som var i Pers storlek var en kvinna.

Samtidigt var Per illa medtagen efter smällen i huvudet. Polisen som snart anlände gjorde bedömningen att han hade förlorat flera deciliter blod och han måste förstås snabbt till sjukhuset, men också få dit sin fru Tarja för att städa upp efter förödelsen.

– Hon fick stänga butiken och städa upp tillsammans med min dotter och hennes kille, berättar han.

Under tiden for Per med ambulans till sjukhuset.

– Jag röntgades med magnetkamera för att se om jag hade spräckt skallen och att det inte var blödningar under skallbenet. Men det såg bra ut så jag kunde åka hem. Annars hade jag blivit inlagd, säger han.

Nu har det gått några månader sedan händelsen, men Per lider fortfarande av sviterna efter överfallet. Han har vad han kallar nervbränningar då nervbanorna så sakteliga repareras.

Han har också blivit alltmer vaksam på vad som sker i omgivningen.

– Så fort det händer något och någon slår sönder något och det låter mycket regerar jag. Du blir mer ljudkänslig och mer observant, säger han.

”Man ska vara medveten om att det är småföretagare vars livsverk förstörs.”

Peter Simonsson är vd för Stjärnurmakarna, som drivs som franchise. Det betyder att alla de välkända butikerna som finns över hela landet är små självständiga företag men att de delar samma varumärke, kassasystem och har rätt att sälja klockor och smycken från samma leverantörer.

Det går bra nu, menar Peter Simonsson, och gläds över det. Annat var det under pandemin då restriktionerna slog stenhårt mot butikerna och många butiksägare fick kämpa för att överhuvudtaget klara sig när kundunderlaget sviktade.

Men trots uppsvinget de senaste månaderna är Peter Simonsson bekymrad. Och det handlar just om det Per Lindeberg berättar om. Brott som slår direkt mot verksamheten, rån som skrämmer butiksägare, anställda och kunder.

Butiker har alltid drabbats av brott, men de senaste fem åren har det hänt något nytt, menar Peter Simonsson. Brotten har blivit mer frekventa och grövre.

– Om jag får spekulera så blir det mindre och mindre kontanter att stjäla. Då stjäl man sådant som är lätt att omsätta, som klockor, säger Peter Simonsson.

– Man ska vara medveten om att det är småföretagare vars livsverk förstörs. Säg att du har en egen butik, med dina skåp och dina varor. Du gillar det du säljer – du har valt att göra det här. Sedan kommer det någon som förstör alltihop. Det är som om de kommer hem till dig och slår sönder allt det du tycker om. Det är faktiskt svårt att förstå, säger han.

”Utvecklingen måste brytas”

Enligt en ny rapport från Svensk Handel har stölderna som begås av kunder och besökare ökat med cirka 1,7 miljarder kronor sedan 2018 inom handeln.

– Externa stölder, alltså stölder som begås av kunder och besökare, står för den största andelen av svinnet inom både dagligvaru- och sällanköpshandeln. Vi har länge varnat för den ökning av stölder vi ser i våra mätningar och i samtal med våra handlare. Denna undersökning visar på mycket höga nivåer och en stadig, negativ utveckling sedan mätningarna startade. Den utvecklingen måste brytas, säger Per Geijer, säkerhetschef på Svensk Handel, i ett pressmeddelande.

Peter Simonsson tar upp exempel efter exempel på rån och annan brottslighet under intervjun, dels från den egna verksamheten, dels från tiden då han arbetade på Dialect. Två rån mot en och samma butik i Norrköping, ganska nära in på varandra, är varianter på det som kallas smash and grab, det vill säga att en bil – eller som i Norrköpingsfallet en frontlastare – kör rakt in i en butik för att rånarna på det viset får fritt fram att länsa butiken.

– På vissa ställen följs brott upp väldigt noga av polisen. Vi hade en smash and grab i Göteborg där två killar kom med en kapsåg för sten. Personalen hade skyltat upp för dagen och tagit bort nattskyltningen, de hade tio minuter kvar till öppning. Killarna kom på moppe, hade sönder rutan och plockade på sig grejer för nästan en miljon. Där var polisen väldigt alert, de kom dit direkt och följde upp, säger han.

Peter Simonsson berättar också om ett pistolhot i Uddevalla och så nämner han den otäcka attacken mot Per i Eskilstuna. Det är bara några av exemplen som berör och påverkar honom starkt.

– Ibland vill jag bara ge dem en kram. Jag tycker så synd om dem, säger han.

Peter Simonsson pekar på problemet med att citykärnor och centrum blir alltmer folktomma. Ju fler som är i rörelse, desto svårare är det att ge sig på någon.

Polisens roll är också viktig, men handlar det bara om att utbilda och anställa fler poliser? Nej, menar Peter Simonsson som trycker på att poliser ska göra det de är bäst på, det vill säga att utreda brott.

– Precis som vi behöver duktiga poliser så behöver vi duktig administrativ personal som stöttar dem. Vi måste lära oss att tänka annorlunda och säkerställa att de poliser som vi utbildar får ägna sig åt det yrke som de har valt, inte skriva rapporter, säger han.

”Det kom en civil polis och berättade att det fanns en hotbild.”

Stjärnurmakarna är representerat i Eskilstuna sedan lång tid tillbaka. Den 17 oktober 1989 startade Olle och sonen Per Lindeberg företaget. Olle var vid tillfället redan en erfaren urmakare och Per hade så att säga fått gebitet med modersmjölken. Idag drivs företaget av Olle, Per och Tarja.

Det är ett etablerat och för Eskilstunaborna välkänt företag, ofta omskrivet i lokala medier. Trots ett utarmat centrum och ökande e-handel så står Lindebergs Ur/Stjärnurmakarna stadigt. En anledning är det breda utbudet, en annan att företaget satsar på att ge kunderna service, berättar Per för Eskilstuna Kuriren.

Men brottsligheten går inte att tänka bort. Den finns där hela tiden. Under åren har Per Lindebergs företag varit utsatt för åtta smash and grab-rån och ytterligare 15 inbrottsförsök. Till det ska läggas ett kidnappningshot under två veckor.

Det råder många oklarheter kring kidnappningshotet, ingen har åtalats och ingen har berättat om vem som stod bakom det. Men likväl fick Per och hans familj polisbeskydd under perioden.

– Det kom en civil polis och berättade att det fanns en hotbild. Jag fick berätta var jag var och hade en polis som åkte med mig till brottningslokalen trots att jag talade om för dem att de inte behövde komma in i brottningslokalen. Där skulle brottslingarna få problem, säger Per.

”Jag hade egentligen tur”

Per Lindeberg är kritisk mot att påföljderna för den här typen av brott är så milda trots att brotten är så grova. Samtidigt oroas han, precis som Peter Simonsson, över att stadskärnorna utarmas med färre och färre butiker. Otryggheten är också något som han och hans egen familj, samt de anställda, tvingas leva med.

Ibland drabbas han av en märklig overklighetskänsla:

– Vi är ju en liten uraffär, som lagar klockor och säjer klockor, och ändå har vi de här tillgreppen och hoten. Det är en konstig känsla, säger han.

Det är inget Per rekommenderar, att ge sig på en maskerad rånare, och så här i efterhand har han funderat en hel del på allt som kunde ha gått snett. Faktum är att han kunde ha dött om hammaren träffat med ännu mer kraft.

Polisen förundrades över att han inte tuppade av under tumultet.

– Tankarna kommer ju. Det är ju absurt att man nästan blir ihjälslagen på jobbet. Jag hade egentligen tur, säger han.