DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

Här är kommunerna som har svårast att ställa om

Svag arbetsmarknad, få högutbildade, ett begränsat näringsliv. Utsatta kommuner har sämre möjligheter till omställning efter stora företagsnedläggelser, bristen på resurser försvårar återhämtningen, konstaterar nationalekonomen Anders Bornefalk på Svenskt Näringsliv.

Bergslagen sträcker sig från Filipstad i Värmland i väster till Västerås i Västmanland i öster och från Borlänge i Dalarna i norr till nedanför Örebro i Närke i söder.

Här ligger landets största koncentration av ”sårbara” kommuner, som är – eller har varit – beroende av ett eller ett fåtal stora bolag. Företagsnedläggning eller försök till omställning till annan verksamhet är inget ovanligt i den här delen av landet.

Ett exempel är finsk-svenska skogsindustrijätten Stora Enso, som i april förra året meddelade att de stänger massa- och pappersproduktionen vid bruket i Kvarnsveden. 440 industrijobb försvann. En kalldusch för alla inblandade. Arbetet med att hitta andra industrier påbörjades omgående. Borlänge kommun valde att se dråpslaget som en möjlighet till nystart och sträckte ut en hand till alla som ville bidra: grannkommuner, högskolan och näringslivet.

I en kommentar till Dagens Samhälle konstaterade kommundirektör Åsa Granat, att det hade varit lätt att kasta in handduken och gräva ner sig, då Borlänge sedan tidigare brottas med segregation, en relativt hög arbetslöshet och socioekonomiska utmaningar.

– Men här finns mycket jävlar anamma, konstaterade hon.

Enligt nationalekonomen Anders Bornefalk, Svenskt Näringsliv, så förekommer stora neddragningar över hela landet men är vanligare i sårbara kommuner. Klart är att en företagsnedläggning i ett slag ritar om förutsättningarna för en kommun.

– Kombinationen högt beroende av ett fåtal större arbetsgivare, svag arbetsmarknad, dåliga förutsättningar för företagandet och låg utbildningsnivå sätter kommunen i en besvärlig sits. Avgörande för hur det går är de strukturella förutsättningarna. Om förutsättningarna är de rätta kan ökad arbetspendling och fler privata arbetsgivare leda till en gradvis återhämtning, säger Anders Bornefalk.

Fast i ett svårt läge

62 av de 100 mest utsatta kommunerna är små och glest befolkade landsbygdskommuner, visar en rapport från Tillväxtverket och Svenskt Näringsliv.

Det är tredje gången man studerar kommunernas utsatthet och förutsättningar för återhämtning efter kriser. Tidigare genomgångar ägde rum 2011 och 2016.

– Det som sticker ut är att sårbara kommuner verkar ha svårt att ta sig ur situationen. I ett annat kluster hittar vi Olofström, Emmaboda och Oskarshamn, som alla har fått bärkraften kraftigt reducerad under senare tid.

Möjligheten till omställning är sämre i de här kommunerna, svaga förutsättningar för bland annat företagande försvårar återhämtningen, konstaterar Anders Bornefalk.

Rapporten visar också att några få stora företag svarar för lejonparten av sysselsättningen i flera av landets 290 kommuner. I Finspång, Oxelösund, Olofström, Hofors och Grums krävs endast ett företag för att komma upp i mer än hälften av lönesumman i den privata sektorn.

Trenden är annars att fler kommuner är bättre rustade att klara kriser, samtidigt ökar gapet till de mest sårbara, som halkar efter. Mönstret är likartat i hela landet.

Enligt Anders Bornefalk så talar mycket för att de senare får det ännu svårare att klara en framtida kris.

– När gruvan lades ner i Pajala varslades 270 personer, att jämföra med 15 personer ett normalår. En nedläggning ökar beroendet.

Men att ett fåtal större företag svarar för merparten av sysselsättningen i en kommun är inte liktydigt med att den är sårbar. Men det kräver att det finns en ramstark företagartradition, ett bra företagsklimat och goda möjligheter till pendling för att den inte ska vara det. Det är förklaringen till att Motala och Överkalix gått från måttlig respektive medelhög sårbarhet till att inte klassas som sårbara över huvud taget, enligt rapporten.

Skapa bättre förutsättningar för lokala företag

Många som förlorar jobbet startar eget för att kunna försörja sig, åtminstone om förutsättningarna är de rätta, så ökat företagande kan spela en viktig roll för återhämtningen. Därför finns det all anledning för kommuner med låg bärkraft att försöka skapa bättre förutsättningar för de lokala företagen, berättar Anders Bornefalk.

Vid sidan av att de egna prestationerna behöver förbättras kan utmaningen lösas genom att slå samman kommuner. Kraftsamlingen ökar de gemensamma resurserna att bedriva utvecklingsarbete slås fast i rapporten från Svenskt Näringsliv och Tillväxtverket.

– För en liten kommun som till exempel Ljusnarsberg med 4 600 invånare, så skulle en sammanslagning med en eller flera andra kommuner förmodligen vara en bra idé. Mindre kommuner behöver också skapa utrymme för ett mer kvalificerat analys- och utvecklingsarbete, säger Anders Bornefalk.

Men kommunutredningen konstaterade för ett par år sedan att många kommuner har svårt att bedriva ett effektivt långsiktigt utvecklingsarbete, eftersom de är fullt upptagna med den löpande verksamheten.

– Om lösningen är realistisk eller inte beror till stor del på om det finns ett politiskt intresse. Eftersom kommunsammanslagningar tenderar att leda till att de politiska partierna får färre kommunalrådsposter att fördela finns det ett motstånd.

Samtidigt finns det externa faktorer som är svåra att göra något åt. Tillgången till el, skenande elpriser och orimliga krav på snabb klimatanpassning pressar kommuner ytterligare, där har staten en viktig roll.

– Staten kan hjälpa till genom att se till att elförsörjningen fungerar och att företag inte slås ut i onödan, vilket riskerar att ske om Sverige går före andra EU-länder i klimatanpassningen. Och det är speciellt viktigt i de mest sårbara kommunerna, säger Anders Bornefalk.

Rapport: Kommuners sårbarhet 2022