FRANSK POLITIK

Statsvetare: Macron lär söka sig högerut

Frankrike (TT)

President Emmanuel Macron undvek mardrömmen – ett franskt parlament med vänstermajoritet. Men efter tillbakagången i söndagens val tvingas hans parti söka stöd till vänster eller höger.

– Jag tror att den allians som han har störst sannolikhet att få ett lite mer långsiktigt stöd av är den moderata högern, alltså Republikanerna. Eller åtminstone delar av den, säger Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, till TT.

Macrons koalition i den politiska mittfåran tappade sin majoritet i parlamentet enligt det preliminära valresultatet. Det betyder att hans andra mandatperiod som president förmodligen blir en mer skakig resa.

– Det blir till att balansera mellan vänster och höger. Särskilt nu i krisen på grund av kriget i Ukraina och inflationen finns det ett väldigt missnöje med de ekonomiska klyftorna i Frankrike. Både extremhögern och vänsteralliansen är upprörda och hans stora bekymmer är hur han ska hantera den väldigt akuta frågan, säger Marie Demker.

Extremt genombrott

Den löst sammanhållna vänsteralliansen har lyckats väl, men når inte fram till egen majoritet.

– Trots att socialistpartiet har imploderat har vänstern ändå gjort en väldigt stark mobilisering, säger Marie Demker.

– Men Macron sitter ändå på leken i någon mening.

Remarkabelt är också det stora genombrottet för högerextrema Nationell samling, Marie le Pens parti, som ser ut att tiofaldiga sina platser i parlamentet.

– Trots att 20–25–30 procent av väljarna har röstat på Marie le Pen i presidentval, parlamentsval och så vidare, har man som parti aldrig riktigt fått genomslag på grund av det franska valsystemet med majoritetsval i två omgångar. Men nu har man lyckats få en större grupp än vad den moderata högern har, säger Marie Demker.

Ökad polarisering

Hon förklarar utvecklingen med en allt starkare politisk polarisering i väljarkåren, vilken var synligt redan i presidentvalet i april.

– Mitten försvagas och flankerna ökar.

– Macron har två fronter. Vänstern är arg på honom för att han vill höja pensionsåldern. Den extrema högern är arg för att han är liberal och frihandelsvänlig. Och nu har båda de kanterna lyckats mobilisera ett större stöd än tidigare.

Lars Pedersen/TT