DE SVENSKA LÖNERNA

Riksbanken: ”Därför får vi leva med lägre reallöner”

Inflationen och räntorna får stor påverkan på nästa avtalsrörelse. Reallöneökningar skulle bara förvärra läget längre fram, enligt Per Jansson, vice riksbankschef. ”Det skulle vara katastrofalt för Sverige”. Samtidigt spår han att inflationen är tillbaka på målet runt årsskiftet 2023–2024.

I vår ska större delen av den privata sektorns kollektivavtal förhandlas om och den här gången är situationen mer speciell än vanligt. Ovanligt hög inflation, räntor som är högre än på länge och energipriser som slår rekord efter rekord.

Under ett seminarium arrangerat av Ilera diskuterades om inflationen ökar risken för höga kompensationskrav under den kommande avtalsrörelsen. Flera av deltagarna betonade att det inte är läge för den typen av krav nu.

”Vi har haft extremt god reallöneutveckling under många år och då är det här ett pris vi måste betala.”

En av de som anser att det med tanke på inflationssiffrorna blir svårt med reallöneökningar den här gången är vice riksbankschefen Per Jansson.

– Det skulle vara katastrofalt för Sverige. Att reallönerna går ner nu är nästan oundvikligt och det får vi leva med under en period. Vi har haft extremt god reallöneutveckling under många år och då är det här ett pris vi måste betala för att inte få mycket större problem längre fram.

Han försäkrar att inflationen kommer att komma tillbaka till målet.

– När vi gör en ränteprognos brukar vi noga understryka att det är en prognos och inte ett löfte. I det här fallet vågar jag vända på det och säga att det är ett löfte och inte en prognos.

Toppar runt elva procent

Riksbanken räknar först med att inflationen stiger ytterligare något från dagens nivå men prognosen är att den inklusive energipriser toppar runt elva procent i början av nästa år. Och rensat från energipriserna väntas inflationen stiga till strax under åtta procent i slutet av det här året. Sedan faller den dramatiskt, konstaterar Per Jansson.

– Vi kan ju inte lova att precis det här kommer att inträffa men argumenten för varför inflationen ska ner är ganska starka.

Riktmärket är att inflationen är tillbaka till målet runt årsskiftet 2023–2024. Riksbanken anpassar räntan så att inflationen så småningom når målet, förklarar han.

– Det är viktig för oss är att leverera tydlighet och trovärdighet när det gäller vår ambition att återföra inflationen till målet, så att förutsättningarna är stabila när parterna ska sätta sig och förhandla om löner.

Vill gå fram ganska bestämt

Per Jansson förklarar att Riksbanken vill gå fram ganska bestämt. Även om det är kännbart just nu så är det ”en bättre väg än den betydligt tuffare väg som hotar i stället”.

– Om vi inte gör det, utan det går så långt att inflationsförväntningarna sticker i väg, får vi problem med pris-lönespiralen som vi hade på 70–80-talet, och vi måste ta i ännu mer. Då blir det ännu värre och både hushåll och företag drabbas ännu mer.

Inom finanspolitiken är det viktigt att undvika breda stimulansåtgärder som skjuter upp efterfrågan och inflationen, poängterar han.

– I det här svåra läget kommer självklart hushåll med små marginaler att behöva stöd men det bör vara så träffsäkert som det bara går. Det är bättre att om möjligt satsa på ett inkomstbaserat stöd än att gå in och trixa med prisbildningen, säger Per Jansson.

Sätter press på parterna

Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt delar bilden av att den höga inflationsnivån är tillfällig. Men han tror att det tar längre tid att komma tillbaka till rätt nivåer än vad Riksbanken har i sin prognos och bedömer att den är fortsatt hög när avtalsrörelsen drar i gång.

Det sätter större press på parterna men i de diskussionerna som har varit hittills har det funnits en stor förståelse för att ta ett ansvar för lönebildningen så att inte inflationen sticker i väg, förklarar han.

– Skulle det här leda till alltför höga löneökningar är det som att hälla bensin på en inflationsbrasa. Då kan den bli okontrollerbar.

Samtidigt är Sven-Olov Daunfeldt övertygad om att den svenska modellen klarar trycket.

– Det är stor skillnad mot hur det var på 70– och 80-talen. Nu har vi ett institutionellt ramverk på plats, med en självständig riksbank till exempel. Men det är ändå viktigt i det här läget att vi håller ihop och försvarar de institutioner som har byggt Sverige starkt, säger han.

Unionen håller fast vid konkurrenskraften

När fackförbundet Unionen sätter löneökningstakten är det inflationsmålet och produktiviteten som styr, men också hur konkurrenskraften ser ut jämfört med andra länder. Det har varit utgångspunkten under 20 år och det fortsätter Unionen att hålla fast vid, enligt chefsekonomen Katarina Lundahl.

”Visst är det ett hack i kurvan men våra reallöner har ökat med ungefär 80 procent sedan 1990-talet och då klarar vi kanske en reallönesänkning”.

– Visst skulle vi kunna kasta ut principerna nu och i stället fokusera på att försöka få kompensation för ökade kostnader. Men vi har under hela den här perioden jobbat långsiktigt för att få höga reallöner och vi tycker att vi har bevis på att det har lönat sig.

Reallöneökningarna i Sverige är mycket starkare än i de flesta andra jämförbara länder under den här tiden, påpekar hon. Och trots vissa orosmoln tror hon på en god utveckling både för svenska företag och för svenska löner.

– Vi tittar framåt och inte bakåt. Vi vill så klart ha en fortsatt reallöneutveckling för våra medlemmar och jag tror att vi kommer att kunna få det, säger Katarina Lundahl.

”Nog bara att acceptera”

Nils Gottfries, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, är även han övertygad om att inflationen snabbt kommer att sjunka tillbaka – förutsatt att energipriserna inte leder till kompensationskrav på lönesidan.

Enligt konjunkturinstitutet väntas reallönerna sjunka med runt sju procent mellan 2021 och 2023.

– Det är inte trevligt men det kan inte utmålas som en katastrof ur ett historiskt perspektiv. Visst är det ett hack i kurvan men våra reallöner har ökat med ungefär 80 procent sedan 1990-talet och då klarar vi kanske en reallönesänkning. Det är nog bara att acceptera att det blir så, säger Nils Gottfries.