HOTEN MOT SKOGSBRUKET
300 000 svenska småföretag hotas av EU:s nya offensiv
Trots goda intentioner kan nya hållbarhetskriterier från EU halvera uttaget av svensk skogsråvara, varnar Södra Skogsägarna. Det blir i princip omöjligt att ge lån till skogsinvesteringar och hundratusentals skogsägare riskerar att inte kunna bedriva sin verksamhet.
Världens skogar krymper. Den så kallade avskogningen är ett växande problem och i november förra året tog EU-kommissionen fram ett förslag som ska stoppa den. Förslaget har nu passerat Europaparlamentet och kommer med all sannolikhet att träda i kraft vid årsskiftet.
– Jag är mycket bekymrad över det. Alla skogsägare och skogsbolag inom Sverige kommer att åläggas tunga administrativa uppgifter och få det tuffare att bedriva sin verksamhet, säger Marcus Svensson, näringspolitisk chef på Södra Skogsägarna.
Våg av kritik
Han är inte ensam om kritiken mot förslaget. Redan när det presenterades i november förra året konstaterade den svenska regeringen att direktivet kommer att leda till ökade administrativa bördor för både företag och myndigheter och att det blir ett ingrepp i det svenska självbestämmandet i skogsfrågor: ”Regeringen anser att kostsamma och svårimplementerade regler bör undvikas”, skrev regeringen i ett PM då.
Det främsta problemet med det nya direktivet är att det slår direkt mot skogsnäringen trots att avskogningen till över 90 procent handlar om att skog omvandlas till jordbruksmark eller tas i anspråk för bebyggelse och kommunikationer, menar Emma Berglund, på Skogsindustrierna där hon ansvarar för skogsfrågor inom EU och internationellt.
– Skogsbruket är inte orsaken till problemet med avskogning men råkar illa ut i direktivet, säger hon.
Avskogning är till stora delar en verklighet i andra delar av världen än där de nordiska skogarna finns. Avskogningen inom hela EU beräknas vara 10 procent av den globala avskogningen. Men EU:s direktiv tar sig an problemet på global nivå vilket innebär att även det svenska och till stora delar miljöanpassade och hållbara skogsbruket beläggs med samma regler som Brasilien, menar kritikerna.
”En ny lag införs men hur den ska fungera, det ska lösas efteråt.”
Konkret innebär förslaget att de svenska skogsföretagen måste bevisa att de produkter som släpps ut på marknaden är avskogningsfria, att de har producerats i enlighet med lagen och att de har producerats med aktsamhet. Utan de garantierna får produkterna inte säljas, vare sig det rör sig om sågspån, hyvlat trä, papper eller för den delen kaffe eller palmolja om det gäller länder på andra breddgrader.
– Vi har redan tydliga regler och certifieringar som gäller, bland annat i och med att Sverige är anslutet till EU:s Timmerförordning som är en handlingsplan för att förhindra att olagligt avverkat timmer kommer in på EU:s inre marknad, säger Marcus Svensson.
Kritikerna har även påpekat att det finns flera delar i lagförslaget som är luddigt, trots att EU listar 28 olika ord för skog som de menar är relevanta för hur lagen ska tillämpas. Bland annat gäller det begreppet ”utarmning”, produkterna får alltså inte bidra till att skogen utarmas. Men vad det begreppet egentligen står för är oklart och risken finns att det kommer att tolkas olika beroende på vem som just då ansvarar för tillämpningen av den nya lagen. Dessutom krävs av allt att döma stora resurser hos myndigheterna för att kontrollera att alla skogsprodukter är tillverkade på rätt sätt.
– Det är det klassiska misstaget. En ny lag införs men hur den ska fungera, det ska lösas efteråt. Jag skulle säga att det visar på ett demokratiunderskott inom EU, fortsätter Marcus Svensson.
Får inte låna ut pengar
Under arbetet med den nya lagen har EU-parlamentet drivit på för att även finansieringen av skogsbruket ska tas med. I sin tur har det dragit in banker och kreditinstitut i kampen mot avskogningen. Banker och andra med ambition att investera i skogsnäringen får inte låna ut pengar till skogsföretag om det finns minsta risk att de inte kan garantera produktionen inom ramen för den nya lagen. Riskbedömningen hamnar dessutom hos banken som bara går att göra med hjälp av informationsinhämtning och mängder av extra administration. Det har uppmärksammats av Per Lindblad och Martin Kihlberg, vd respektive hållbarhetschef på Landshypotek Bank.
– I praktiken innebär de nya reglerna som de nu är skrivna av EU-parlamentet att det skulle bli ytterst svårt – för att inte säga i praktiken omöjligt – för banker och andra finansiella institut att kunna ge lån för att finansiera investeringar i svensk skog och svenskt skogsbruk, skriver de i en debattartikel i SvD och fortsätter:
– Ytterligare en absurd effekt av förslaget är att kraven som ställs på bankerna vid utlåning till skogsbruk skulle bli betydligt högre än de krav som ställs på finansiering av andra sektorer såsom finansiering av kolkraft och andra fossila och klimatskadliga verksamheter.
Skogsråvara har de senaste åren seglat upp som en ingrediens i produktionen av alternativ till fossila bränslen och Sverige ligger långt framme i det arbetet.
– Och inte bara i bränsle. Trä kan bland annat ersätta plast inom olika konsumentprodukter, men det är en omställning som försvåras av den nya lagen, säger Emma Berglund.
Södra Skogsägarna har startat en provanläggning där olja utvinns ur restprodukter från skogen, kvistar, grenar och liknande spill från avverkningen. Den kan sedan användas för att ersätta fossila bränslen, något som marknaden, inte minst inom flygbranschen ropar efter.
– Vi vill spela en roll i omställningen till ett hållbart samhälle och vi har kunnandet, tekniken och möjligheterna. Men tanken på att ersätta fossila bränslen med biomaterial tas inte ens upp i lagförslaget, tvärtom försvåras det arbetet, kanske till och med omöjliggörs. Det gör det ju tveksamt om vi verkligen vågar investera mer i den tekniken, säger Marcus Svensson.
Slår brett
Det är inte enbart de stora skogsföretagen som riskerar att drabbas av EU:s nya direktiv. Även Sveriges 300 000 familjeägda, privata skogsbruk kommer att påverkas. Per Lindblad och Martin Kihlberg igen:
– Det är svårt att förstå hur det är möjligt att träffa så fel med ett regelverk som i grunden vill göra gott.