AVTALSRÖRELSE

LO:s krav kostar honom 1,3 miljoner – "Hur tänker de?"

Fackens historiskt höga krav på löneökningar blir den fjärde tuffa smällen efter pandemin, elpriserna och begynnande inflationen. Högre ingångslöner slår ut jobb, menar många kritiker. ”Var ska jag få pengarna ifrån?” undrar företagare som TN har talat med.

När Facken inom industrin och LO i dagarna presenterade sina krav inför avtalsrörelsen kom det som en chock för många företagare. Och kritiken har inte låtit vänta på sig. Många menar att den så kallade låglönesatsningen som LO vill se höjer trösklarna in på arbetsmarknaden och stänger dörren för dem som har det sämst ställt. Men kritiken handlar om mer än så.

Företagare som TN har pratat med har framför allt svårt att förstå resonemanget bakom det fackliga kravet i en tid när höjda el- och livsmedelspriser, en ökande inflation och politisk oro i Sveriges närområde sätter extra hård press. Detta när många fortfarande inte har återhämtat sig efter pandemin.

− Dessutom räknar vi med en hyreshöjning på upp mot tio procent, bara enligt index. Och så höjda löner på det. Var ska vi ta pengarna ifrån, frågar Sadoo Iskandarani som driver fem restauranger och ett cateringföretag i Malmö.

Viktig inkörsport till jobb

Restaurangbranschen är en viktig inkörsport till ett första jobb, både för unga och de som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Samtidigt är det en bransch med låga marginaler. Nettomarginalen (resultatet efter finansiella poster) ligger på 2-3 procent för ett medianföretag inom restaurang. Personalkostnaderna, det vill säga bland annat löner, arbetsgivaravgifter och kompetensutveckling står för 35-40 procent av omsättningen. De nu presenterade lönekraven skulle, om de blev verklighet, alltså i princip radera ut den vinsten för många.

Sadoo Iskandarani gör ett snabbt räkneexempel på vad LO:s krav på minst 1 192 kronor mer i månaden skulle innebära för den egna personalstyrkan på 65 personer.

− Det hamnar på närmare 1,3 miljoner i ökade lönekostnader per år. Naturligtvis vill jag att mina medarbetare ska ha bra betalt och försörja sig på ett anständigt sätt. Det säger sig självt. Men återigen, med den situation som just nu råder, hur tänker dom och var ska jag ta pengarna ifrån?

”Tajmingen är åt helvete. Milt uttryckt.”

En annan bransch som även den brottas med små marginaler är landets bensinmackar. Många av dem är familjeföretag, antingen helt fristående eller kopplade till något av de stora märkena. Snittresultatet efter skatt ligger på 300 000 kronor, berättar Sven-Olof Gudmundsson som driver Sannarps Bensin och Butik i Halmstad och även är ordförande i branschorganisationen Sveriges servicestationer, som organiserar bensinmackarna.

− Vi har varit oroliga för att det här skulle komma. Med allt övrigt elände som vi just nu uthärdar blir det den fjärde smällen på raken efter pandemin, elpriserna och de ökande livsmedelspriserna som gör att människor handlar allt mindre i butiken.

− Tajmingen är åt helvete. Milt uttryckt, säger han.

Påverkar möjligheten att anställa

De företagare som TN har pratat med ser också hur de ökande kostnaderna påverkar möjligheten att både behålla och anställa nya medarbetare. I en situation där många står utanför arbetsmarknaden är inte högre trösklar den bästa lösningen, däremot riktiga jobb.

− Vi har möjligheten att anställa människor med ingen eller liten erfarenhet av branschen och dem kan vi sedan lära upp och ge dem möjlighet att växa i jobbet. Därför ser vi gärna en stor lönespridning så att det växandet också innebär successivt höjda löner. Höga ingångslöner stoppar det. Alternativet då, när det gäller att anställa dem som står ett stycke från arbetsmarknaden, är att arbeta med olika typer av bidrag, men det vill vi inte, säger Eva Dunér som driver McDonald’s-restauranger i Göteborg.

Sadoo Iskandarani ser också hur en högre lönetröskel och den broms på nyanställningar som den innebär, påverkar den redan befintliga personalen.

− Nu måste jag ännu tydligare än tidigare fråga mig om jag vågar anställa ytterligare en person, en medarbetare som skulle ha hjälpt till att avlasta under hektiska perioder och minska stressen, säger han och fortsätter:

− Jag har ett ansvar för mina anställda och vill driva en ekonomiskt frisk arbetsplats men också en arbetsplats där människor är friska och trivs, inte nöts ner av stress. Jag undrar om det är en faktor som facket tagit med i tänket kring de nya lönekraven.

”Med de små marginaler som vi har redan idag, befarar jag att hälften av våra medlemmar hamnar på obestånd inom ett år.”

Inom organisationen Sveriges Servicestationer ökar nu beredskapen för att kunna hjälpa medlemmarna med de frågor som kan dyka uppstå när det ekonomiska klimatet hårdnar.

− Vi ger rådgivning när det gäller till exempel regelverket kring uppsägningar, rekonstruktioner, leverantörskontakter och liknande. Tyvärr tror jag att det kommer att behövas. Med de små marginaler som vi har redan idag, befarar jag att hälften av våra medlemmar hamnar på obestånd inom ett år. Det är faktiskt den verklighet som vi lever med, säger Sven-Olof Gudmundsson.

Att kollegor kommer att ge upp är en utveckling som även Sadoo Iskandarani ser framför sig, särskilt som det inte går att kompensera ökade lönekostnader med motsvarande höjning av de egna priserna.

− Vi är inte en bransch med levande priser som går att höja och sänka. Ja, jag är orolig för hur det blir framöver och om jag är orolig, jag som har flera ben att stå på, hur är det inte då för de som ligger på gränsen efter pandemin och nu får det här beskedet? Hur många av dem kommer att orka?