REGELKRÅNGLET

”Företagens regelbörda är som mördarsniglar – kräver handlingskraft”

Att komma tillrätta med den svällande byråkratin och regelbördan som svenska företag lyder under kräver handlingskraft. Sven-Olov Daunfeldt skriver att inte ens den mest ambitiösa näringsminister hittills lyckats särskilt väl.

Nyligen deltog jag när Näringslivets Regelnämnd (NNR) firade 40 år. Två före detta näringslivsministrar, Björn Rosengren och Maud Olofsson, talade under firandet. Den senare är nog den enda näringslivsminister i modern tid som har lyckats med att minska regelbördan för landets företagare. Men inte ens Maud Olofsson nådde upp till det ambitiösa mål som hon satte upp när hon tillträdde.

I Tidöavtalet är lägre administrativa kostnader för företagen återigen ett specificerat mål, men avtalet innehåller inget konkret om hur detta ska ske. Varför inte börja med att avskaffa systemet med personalliggare? Detta system infördes den 1 januari 2007 i restaurang – och frisörbranschen. Reformen innebar att företagarna skulle föra en personalliggare över vilka som arbetade i verksamheten och när de arbetade. Skatteverket fick också rätten att genomföra oannonserade kontrollbesök och tilldela företagen en kontrollavgift om felaktigheter upptäcktes i personalliggarna.

Företagarna är också rädda för att göra fel och bli ertappade, vilket kan leda till ansenliga straffavgifter för småföretagare med låga vinstmarginaler.

I en första utvärdering visade Skatteverket att kravet på personalliggare hade lett till en ökning av de inrapporterade lönerna. Detta tolkades som att systemet med personalliggare var ett effektivt sätt för att motverka skattefusk bland landets företagare. Resultatet har senare använts för att motivera införandet av personalliggare i ett flertal andra branscher.

För ett par år sedan granskade jag Skatteverkets utvärdering tillsammans med två forskarkollegor. Vi fann då att den hade så stora metodologiska brister att resultaten inte kunde bedömas som tillförlitliga. När vi genomförde en kontrafaktisk effektutvärdering visade våra resultat inga statistiskt signifikanta effekter på företagens lönesummor när personalliggare infördes. Skatteverkets slutsatser hade inte ett empiriskt stöd.

Av någon anledning hade ingen brytt sig om att fråga företagarna vad de tyckte om personalliggare. Det visade sig att företagarna både var frustrerade och arga. De flesta menade att personalliggare främst används för att tilldela kontrollavgifter till seriösa företagare, men att det är ett helt verkningslöst system mot de som faktiskt skattefuskar. De menade att de oftast blev bestraffade för rena slarvfel när personalen skulle skriva in sig i personalliggaren.

Företagarna är också rädda för att göra fel och bli ertappade, vilket kan leda till ansenliga straffavgifter för småföretagare med låga vinstmarginaler. En krögare berättade att hon bodde i samma hus som restaurangen och behövde hämta något i köket, men var av naturliga skäl inte inskriven i personalliggaren. När hon då hörde att någon kom in genom entrén så slängde hon sig snabbt bakom köksbänken av rädsla för att det var Skatteverkets kontrollanter.

I längden riskerar ineffektiva och impopulära regler att minska skattesystemets legitimitet.

En företagare beskrev denna situation på följande träffsäkra sätt:

Att jag som företagare kan befinna mig under olagliga former i mitt eget företag om jag missar att skriva in mig är en absurd känsla

Våra beräkningar har visat att kostnaderna för att upprätthålla systemet med personalliggare med vida överstiger de skatteintäkter som systemet (möjligen) genererar. Ändå underskattar dessa beräkningar problemet eftersom det är de svårmätta indirekta kostnaderna som är den stora huvudvärken. Det handlar om att färre vill driva företag eller expandera sin verksamhet när regelbördan ökar, vilket minskar antalet jobb och skatteintäkter för staten. I längden riskerar den här typen av ineffektiva och impopulära regler att minska skattesystemets legitimitet.

Att enbart lova att mördarsniglarna ska försvinna från trädgården funkar inte.

Regler för företagare är som mördarsniglar i trädgården - de blir bara fler och fler. Och ju fler de blir, desto mer förstörs trädgården. Precis som med mördarsniglar är det också svårt att se vad som är den faktiska nyttan med alla regler. För att minska antalet mördarsniglar finns det många knep – men alla kräver handgripliga åtgärder. Det kan handla om att hugga huvudet av mördarsniglarna med en spade, strö salt på dem, eller bygga snigelfällor som gör att de drunknar. Att enbart lova att mördarsniglarna ska försvinna från trädgården funkar inte.

Om vi ska skapa ett mer dynamiskt näringsliv med fler växande företag så behöver regeringen nu realisera sitt löfte i Tidöavtalet, vilket innebär att vidta handgripliga åtgärder mot regelkrånglet. Börja gärna med personalliggarna, men stanna inte där. Den svenska trädgården är full av mördarsniglar.