KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Varningen: Sverige rasar i globala mineralracet – tar 22 år att starta gruva

Svenska mineraler kan bana väg för framtidens elfordon, fossilfria energikällor och mobiltelefoner. Men vi stoppas från att bryta. ”Stor okunskap hindrar Sveriges möjligheter”, säger utredaren Peter Åkerhammar till TN.

Sverige vilar på en lång tradition av gruvverksamhet. Den första svenska gruvdriften kan spåras tillbaka till perioden före Kristus. På den vägen har det fortsatt. Idag är Sverige EU:s största producent av järnmalm och en betydande producent av basmetallerna koppar, bly och zink, och ädelmetallerna silver och guld.

I takt med den aktuella gröna industriella revolutionen ökar dock efterfrågan på helt andra mineraler och metaller. För att tillverka fler elbilar, utrustning för fossilfri el och batterier för energilagring behövs kritiska råvaror, så kallade CRM. Hit hör bland annat kobolt, litium, grafit och sällsynta jordartsmetaller (REE) samt vanadin. Och här är Sverige inte längre bäst i klassen. Inte heller EU för den delen.

– För 70 år sedan var Europa den näst största gruvkontinenten i världen. Men vi har blivit omsprungna av länder i Asien, Sydamerika, Nordamerika, Afrika och Oceanien som har utökat sin brytning av råvaror, förklarar Peter Åkerhammar, utredare på Sveriges geologiska undersökning, SGU.

Kina dominerar

Kina har det största övertaget. Idag står landet för en betydande andel av den globala mineral- och metallproduktionen av kritiska råvaror.

– För tio år sedan stod Kina för 95 procent av världsproduktionen av REE. Nu är det en lägre andel men det är fortfarande högt. Det är helt enkelt billigare att bryta de här metallerna där än i västvärlden, fortsätter Peter Åkerhammar.

Europa har snarare fokuserat på den senare delen av förädlingskedjan. Men med tiden har det skapat en stor obalans ur ett självförsörjningsperspektiv. I Europa konsumerar vi ungefär en fjärdedel av världens råvaror, men producerar endast tre procent. Sett till de globala trenderna inom hållbarhet och energiförsörjning kommer behoven och efterfrågan på de kritiska råvarorna att öka drastiskt framöver. Det gör oss väldigt beroende av import och sårbara om leveransen skulle slås ut i andra länder.

Ryssland är till exempel en stor exportör av grundämnet vanadin, som framför allt används i flödesbatterier och för att jämna ut energiproduktionen i vind- och solkraft. Men på grund av kriget i Ukraina och sanktioner mot Ryssland har efterfrågan på råvaran skenat. Nu måste EU hitta sätt att säkra sin egen tillgång till vanadin.

– Kriget i Ukraina sätter frågan om importberoende högt på agendan. Därför måste vi sikta på självförsörjning för att konkurrera och överleva, säger Peter Åkerhammar.

Det här en högt prioriterad fråga för EU. Därför har EU-kommissionen listat 30 CRM:er som bedöms som kritiska för vårt samhälle och för välfärden.

Stor potential i svensk berggrund

Många av dessa kan hittas i vår egen unika nordiska berggrund. I Sveriges fall handlar det bland annat om litium, grafit, kobolt, och sällsynta jordartsmetaller. Även tidigare nämnda vanadin återfinns på listan. Det gäller såväl primär som sekundär utvinning (ur befintligt gruvavfall). Det visar en rapport från Nordic Innovations, som gjorts på uppdrag av Nordiska Ministerrådet av SGU och andra nordiska systerorganisationer.

”Sverige är hemlandet för sällsynta jordartsmetaller.”

– Sverige har jättestor potential att tillgodose oss och Europa med CRM:er som är absolut vitala för den gröna omställningen. Man brukar säga att Sverige är hemlandet för sällsynta jordartsmetaller. En central plats är Ytterby gruva utanför Vaxholm i Stockholms skärgård där man på 1700–1800-talet upptäckte åtta grundämnen, som fått namn som ytterbium, yttrium och skandium. Redan på 1700-talet upptäcktes fem till sex olika sällsynta jordartsmetaller i samma gruva, säger Peter Åkerhammar.

Men trots denna resursrikedom bryter Sverige inte några av dessa kritiska råvaror. Varför? Det är inte så enkelt, förklarar Peter Åkerhammar på Sveriges geologiska undersökning, SGU. Alla som är insatta i gruvnäringen vet att startsträckan är lång för att öppna en gruva.

– Först måste man prospektera en plats för att undersöka vad som finns. Sen måste man undersöka hur mycket som finns, vad det kostar och så vidare. Efter det måste man ansöka om tillstånd, både inom ramen för minerallagen och miljölagstiftningen. Från prospektering till gruvdrift kan man räkna med att det kan ta minst 10–15 år, säger Peter Åkerhammar.

Det förutsätter att ansökan inte överklagas av andra intressenter. Det har dock blivit mer regel än undantag att ansökningar överklagas av myndigheter och representanter för närboende och miljöintressen. Det drar ut på tillståndsprocesser ytterligare. I ett bästafallscenario kan det ta 22–23 år från att ansökan lämnats till att gruvdriften kan påbörjas, visar beräkningar från branschorganisationen Svemin.

Problemen med miljötillstånden skrämmer i väg potentiella investerare att satsa på svensk gruvdrift. I Fraser Institutes internationella rankning över attraktiva gruvländer, har Sverige störtdykt från plats 8 år 2016 till plats 36 i fjol.

– Vi har sett en del NIMBY-syndrom (not in my backyard) i tillståndsprocesserna där närboende ifrågasätter varför man ska bryta just där. Jag förstår deras oro. Men samtidigt måste vi titta på alternativen. Ska vi fortsätta konsumera råvaror som utvinns i till exempel Kongo med dåliga arbetsmiljöförhållanden och i vissa fall barnarbete? Och ska vi fortsätta ha ett stort importberoende och vara sårbara för störningar på den globala marknaden, säger Peter Åkerhammar.

Okunskap hindrar utveckling

Det är också värt att komma ihåg att Sverige är grundmurad av lagar och regler som säkerställer ordning och reda i gruvnäringen. Det här är vida känt bland gruvexperter. Men mindre okänt för allmänheten, menar Åkerhammar.

– Det är inte ovanligt att man ser gruvverksamhet som något skadligt för miljön och samhället. Efter internationella klimat- och hållbarhetsmål som Agenda 2030 och Parisavtalet har medvetenheten ökat. Men det finns fortfarande en stor okunskap som hindrar Sveriges möjligheter att utveckla sin gruvnäring, säger han.

Det är värt att komma ihåg att metaller och mineraler har varit avgörande för att utveckla det moderna samhället, säger han.

– Utan järnmalm, koppar och bly hade vi kunnat producera stål som används till byggnader, tillverka bilar eller bygga ut elledningar. Utan zink hade materialet i många av dessa produkter rostat sönder. Liknande gäller för de nya kritiska råvarorna. Utan litium, grafit och kobolt hade vi inte kunnat använda mobiltelefoner, laptops och elbilar och mycket mer, säger han.

Det finns många aktörer inom näringslivet, akademin och offentlig sektor som värnar om Sveriges potential. SGU har till exempel fått regeringsuppdraget att kartlägga Sveriges möjligheter för sekundär utvinning av innovationskritiska metaller och mineral som är nödvändiga för bland annat miljö- och klimatomställningen.

Utpekas som riksintresse

Fyndigheten i Norra kärr är utpekat av SGU som riksintresse och representerar en av de mest betydelsefulla fyndigheterna av sällsynta jordartsmetaller i EU. Här finns bland annat neodym och disodium, viktiga som råvara i produktion av permanentmagneter som används i elfordon, vindkraftverk, elektronik, hushållsapparater.

Kända mineraliseringar av liknande kritiska innovationsmineraler finns även i Olserum i nordöstra Småland och runtom i Bergslagen. Vidare har statliga gruvjätten LKAB börjat utveckla metoder för utvinning av sällsynta jordartsmetaller tillsammans med fosfor ur det gruvavfall som återstår efter utvinning av järn.

Det finns många fördelar med sekundära källor. Att återvinna material i redan befintliga gruvor bidrar till den cirkulära ekonomin och minskar klimatpåverkan.

”Går inte att enbart förlita sig på befintliga källor.”

– Men i takt med en växande medelklass i andra länder kommer efterfrågan på metaller och mineral att öka ytterligare. Då går det inte att enbart förlita sig på befintliga källor. Därför måste vi också börja se ny brytning i Sverige.

Utvinningen av CRM:er kommer att fortsätta med eller utan Sverige. Investeringarna kommer att gå dit förutsättningarna finns. Geologiskt sett har Sverige många potentiella fyndigheter som, givet rätt förutsättningar, kan bli primära och sekundära källor för CRM:er. Därtill har vi en lång tradition av expertis och erfarenhet för att verkställa säker gruvdrift. Den sista pusselbiten är mer effektiva och transparenta tillståndsprocesser. Samtidigt är det viktigt att den här kunskapen sprids bland allmänheten, avslutar Peter Åkerhammar.

– Undersökningarna kommer att kosta både tid och pengar. Men det behöver inte dröja mer än nödvändigt. Ska vi prospektera mer i framtiden behöver vi förutsägbara villkor.