EU:S FRAMTID

Så påverkar kriserna det svenska ordförandeskapet

EU saknar inte uppgifter. Med överhängande hot om kärnvapen och en rusande inflation, går det ens att fokusera på ”business as usual”? Vad händer med EU-arbetet under kris- och krigstillstånd i Europa? Det går utmärkt att kombinera vanligt arbete med krishantering, om man får tro experterna. ”Om vi tillåter splittring är vi väldigt svaga”, säger EU-kommissionär Ylva Johansson.

”Inför det svenska EU– ordförandeskapet”. SNS-seminariet i måndags var just det, ett samtal inför ordförandeskapet som Sverige tar över vid årsskiftet. Den kvalificerade panelen bestod av representanter som själva har ett tungt ansvar att utforma delar av ordförandeskapet på sina olika håll. EU-kommissionär Ylva Johansson vars portfölj består av ansvaret för inrikes frågor, var tydlig med kris- och särskilt krigskontexten som sätter tonen för EU:s arbete under det kommande ordförandeskapet:

– Det pågår ett vidrigt krig i vårt närområde, den aggression som vi ser från Putin och Ryssland gentemot Ukraina är det som påverkar allting i EU och kommer att prägla det svenska ordförandeskapet oerhört mycket.

Johansson pekade bland annat på den hårda vinter som kan vänta där Putin aktivt ger sig på kritiska resurser som vatten, värme och el i Ukraina. Hon menade vidare att även om kriget i första hand riktats mot Ukraina med syftet att utplåna nationen och befolkningen så ska man inte glömma bort att det pågående kriget Putin för också är ett krig riktat mot EU.

– Han vill också förstöra EU och splittra oss.

Frankrike och Tjeckien kan inspirera

Sveriges allra största utmaning menar hon blir därmed att lyckas leda unionen under denna ”jättefarliga och svåra tid” och hålla uppe solidariteten och insatser för att stötta Ukraina.

Johansson pekade dock på hur elegant Frankrike under sin tid som ordförandeland under den ryska invasionen av Ukraina, hade klarat att hantera krigsutbrottet samtidigt som man lyckats manövrera det ordinarie EU- arbetet och få på plats också sanktioner och massflyktsdirektivet. Även Tjeckien som tog över efter Frankrike har klarat att sköta och leda EU-arbetet under denna svåra tid.

”Otroligt stimulerande för Sverige”

Thomas Östros, tidigare känd som S-minister och numera vicepresident vid den europeiska investeringsbanken EIB, lyfte även han krisfokuset som råder inom EU och dess institutioner. Dock underströk han att inget land har bättre förutsättningar än Sverige att klara av uppdraget väl.

– Det är otroligt stimulerande för ett land som Sverige att vara ordförandeland. Små- och medelstora länder lämpar sig ofta bra som ledare i EU-arbetet då man inte riskerar att köra över andra med sin agenda.

Lars Danielsson, ambassadör och myndighetschef för Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen, har en nyckelroll under det kommande ordförandeskapet i det att sköta de svenska förhandlingarna med de andra medlemsländerna.

Danielsson menar att det finns hopp om att under det svenska ordförandeskapet bidra till att föra de bilaterala förhandlingarna med Latinamerika, Australien, Nya Zeeland och delar av Asien en bit framåt. Han menar att EU också måste rusta sig för att kunna bli ännu mer attraktivt för att kunna utveckla ekonomin.

– Det räcker inte bara att tro på den inre marknaden. Vi behöver öka utbildningsnivån i alla våra länder.

Danielsson lyfte konkurrenskraften och digitaliseringen som centrala för en långsiktigt hållbar tillväxt.

De höga gaspriserna i Europa är också högaktuell materia för unionen att komma vidare kring. Eftersom användningen av olika energislag varierar stort inom medlemsländerna behöver man vara försiktig med vilka gemensamma lösningar som är realistiska att uppnå, var en annan slutsats.

I krisen växer EU

Både Ylva Johansson och Lars Danielsson nämnde också frågan om hur EU ska fortsätta att utvecklas framöver.

Nya kandidatländer som Ukraina kommer att knytas närmare.

Eva Lindström, svensk ledamot av Europeiska revisionsrätten, menar att de multipla kriserna som EU har att hantera nu skiljer sig åt från de tidigare år som Sverige varit ordförandeland. Fokus kommer därför tvingas bli också på hur man effektivt kan hushålla med resurserna. Hon ser framför sig att strukturomvandling hamnar högre upp på prioriteringslistan och att Sverige har viktiga erfarenheter från inte minst 90-talskrisen som kan vara nyttiga i EU– sammanhanget.

– Sverige har svart bälte i strukturomvandling, sammanfattade Eva Lindström.

Thomas Östros konstaterar att de stora kostnaderna som kriget i Ukraina medför inte är någon lätt nöt att knäcka.

– Vi har inte råd att låta Ukraina finansiellt falla ihop.

Samtidigt, resonerar han, så är 4-5 miljarder euro per månad är mycket stora belopp och den europeiska återhämtningsfonden som finns på plats nu är från svensk sida betraktad som en engångsföreteelse men andra länder pratar om det som något som kan komma att användas regelbundet.

Sverige behöver nya bästisar i EU

Östros lyfte också Sveriges position i EU som ganska rejält förändrad efter det att Storbritannien lämnat unionen.

– Det är en komplett ny verklighet.

Enligt Östros så var det tidigare inom EU knappast så att britterna brydde sig så väldigt mycket om vad just Sverige hade för uppfattningar i EU-frågor - men de råkade ofta sammanfalla med Storbritanniens uppfattningar och därför kunde länderna gemensamt ofta säga nej till en del förslag med kraft och effekt.

Sverige tycks nu, resonerade Östros, komma in allt senare i de avgörande processerna i EU.

Tyskland, som skulle kunna vara en ny allierad för Sveriges, har ett beslutsfattande som beskrivs som en utdragen period av att inget händer tills att landet plötsligt agerar med jättekliv.

– Så var det med återhämtningsfonden. Vi fick för lite inflytande mot slutet, säger Thomas Östros.

När panelen till sist sammanfattar vad som blir det viktigaste för EU under denna kristyngda period att fokusera på nämns lagstiftning inom digitaliseringen. EU beskrivs som en ”trendsättare” globalt och det unionen klubbar igenom på kan komma att påverka världen i stort just på detta område. Danielsson menar att EU här har ett betydande maktkapital och mer av ”soft power”, än vad man vill erkänna.

Thomas Östros medskick är att inte tappa fokus på klimatomställningen och varnar för att fatta beslut som gör det omöjligt att uppnå klimatmålen.

För Eva Lindström är frågan dels vilket EU vill vi ha – men också vilket medlemsland vill Sverige vara – som är viktigt att ha med sig det närmaste halvåret.

Ylva Johansson återknyter till sin inledning om krigets roll och behovet av att hålla i den enighet som EU lyckats med hittills och som alla tycktes stämma in i:

– Om vi tillåter oss att splittras så är vi väldigt svaga.