AVTALSRÖRELSE

Därför är fackens krav högre än 4,4 procent − "Väldigt bekymmersamt"

Fackens låglönesatsning är bara ett sätta att trissa upp redan historiskt höga krav på löneökningar. Det är inte ens säkert att de med lägst löner får ta del av satsningen, förklarar Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl. ”Fackens krav har ingenting med vad en enskild person ska få i löneökning att göra”, säger han till TN.

När Facken inom industrin ställde sina krav inför den kommande avtalsrörelsen var det en historiskt hög siffra de presenterade. Inte någon gång under Industriavtalets drygt 25-åriga historia har facken begärt 4,4-procentiga löneökningar. Och under de år som Industriavtalet har funnits har de faktiska löneökningarna landat på drygt två procent per år.

− Våra ekonomer, olika branscher, regeringen och andra bedömare – och facken – målar 2023 i dystra ekonomiska färger. Det kommer en lågkonjunktur och vi pratar om hur vi ska undvika att den blir för djup. Utifrån det perspektivet är det förvånande att facken ställer det högsta kravet de har gjort sedan Industriavtalet kom till. Det är svårt att få ihop hur de kan göra det när de samtidigt säger att ekonomin kommer att bli sämre, säger Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl.

”Om vi sänker konkurrenskraften i Sverige så får vi ökad arbetslöshet och utanförskap.”

Men kravet är högre än så. LO vill utöver de vanliga löneökningarna se en låglönesatsning, för dem som tjänar under 27 100 kronor. Men i praktiken innebär inte kraven att de som de facto har lägst löner är de som kommer få ta del av låglönesatsningen, förklarar Mattias Dahl. I själva verket innebär det bara att företag som har många anställda med en lön på under 27 100 tvingas till en högre procentsats att fördela. Vissa företag skulle kunna få procentsatser på uppemot 5,2 procent.

− Fackens krav har ingenting med vad en enskild person ska få i löneökning att göra. Låglönesatsningen syftar till att den så kallade potten, det vill säga den summa som en arbetsgivare eller arbetsgivarna på ett visst avtalsområde är skyldiga att betala för att följa det ingångna avtalet. Men det säger ingenting om hur den påsen pengar ska fördelas, säger Mattias Dahl och fortsätter:

− Den som tjänar 27 100 kronor kan få betydligt mindre – eller mer – allt beroende på hur löneökningarna fördelas på det företag som personen jobbar på. Och det beror ju på vilket avtal företaget har, hur arbetsgivaren värderar arbetsinsatser och annat. LO:s låglönesatsning är inte en satsning på en särskild individ, utan det är en satsning för att få upp potten.

Vad innebär det för företagen?

− Det innebär att de inte längre har ett märke att förhålla sig till. Det blir inget märke eller väldigt många märken. Då spricker systemet och det är ett hot mot den svenska modellen, säger Mattias Dahl.

− Det blir mer krångligt och osäkert. Det i sin tur kommer att leda till kompensationskrav.

Mattias Dahl menar att genom att en grupp får högre löneökningar, så riskerar det att höja andra gruppers krav i kommande avtalsrörelser.

− Då leder det till att vi får igång den lönedrivna inflation som vi absolut inte vill ha.

Drabbar låglönebranscher

En av de branscher som skulle drabbas allra hårdast av löneökningarna är restaurangbranschen. När TN nyligen pratade med krögaren Sadoo Iskandarani, som driver fem restauranger och ett cateringföretag i Malmö, reagerade han starkt på LO:s krav.

− Det hamnar på närmare 1,3 miljoner i ökade lönekostnader per år. Naturligtvis vill jag att mina medarbetare ska ha bra betalt och försörja sig på ett anständigt sätt. Det säger sig självt. Men återigen, med den situation som just nu råder, hur tänker dom och var ska jag ta pengarna ifrån? sa han då.

Restaurangbranschen har en tradition att anställa många som står långt från arbetsmarknaden. Inte sällan får unga och nyanlända sin första fot in på arbetsmarknaden genom ett jobb på en restaurang. Men alla kostnadsökningar som har skett på senare tid och som riskerar att komma kan göra att det ändras. När TN frågade krögaren och kocken Melker Andersson om han givet kostnadsökningarna i stort, till exempel väljer att anställa en person mindre, så svarade han:

− Ja, ja, absolut! Det blir en för stor risk att anställa en person som inte har lång erfarenhet, för det blir en för stor kostnad. Och det är inte bra med ett samhälle där vi inte öppnar upp för unga människor som inte har någon erfarenhet.

Ökad arbetslöshet

Mattias Dahl konstaterar att det är just servicebranscher som till exempel restaurangbranschen och handeln som riskerar att drabbas hårdare än alla andra.

− Det är ju branscher som har haft det otroligt tufft under pandemin. Och nu skulle de alltså i en lågkonjunktur få betala mer än alla andra. Det säger sig självt att det är väldigt bekymmersamt.

Hur skulle det påverka arbetsmarknaden?

− Det vet man inte, men om man tittar historiskt, så ser vi att det kommer att leda till att färre människor kommer i arbete. Om vi sänker konkurrenskraften i Sverige så får vi ökad arbetslöshet och utanförskap.

− För höga lönekrav riskerar att leda till en ond cirkel. När företag som anställer dem som står långt ifrån arbetsmarknaden inte längre kan anställa, så förlorar samhället på det. Det är svårt att hitta en vinnare, varnar Mattias Dahl.