AVTALSRÖRELSE

Då trappas varselvågen upp – ”Jag flyttar ut produktion”

Sex av tio företag behöver skjuta på anställningar om fackens lönekrav blir verklighet, visar en ny undersökning. Vart femte skulle behöva dra ner på verksamheten. ”Fler försätts i utanförskap”, säger företagaren Anton Svensson till TN.

Ingångskraven från LO-förbunden och facken inom industrin, om lönehöjningar på 4,4 procent nästa år, är bekymmersamma, anser Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv.

– Det är det högsta kravet på löneökning sedan industriavtalet kom till stånd för 25 år sedan. Det är bekymmersamt. I det läge vi befinner oss i nu, med en bromsande lågkonjunktur där företagen får det allt tuffare är det ett alldeles för högt krav.

I senaste Företagarpanelen från Svenskt Näringsliv ställdes frågan om vilka risker företagen ser om nästa års avtalsrörelse resulterar i en uppväxling av löneökningstakten.

Störst är risken för prisökningar, menar respondenterna. Tre av fyra företag uppger att de skulle behöva höja priserna ut mot kund.

– Det är naturligt att försöka göra, men problemet i den här situationen är att många företag inte kan kompensera fullt ut för höjda kostnader. Det gör att marginalerna kommer att pressas ner och vi i slutänden får se fler konkurser, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Fler än hälften behöver skjuta på anställningar

Nästan sex av tio företag uppskattar att de behöver skjuta upp planerade anställningar, och drygt hälften tvingas skjuta på investeringar om löneökningarna tar fart. Ett av fem företag behöver avveckla viss verksamhet och sju procent av företagen uppskattar att de måste avveckla verksamheten helt.

Eskalerande lönehöjningar som driver på inflationssituationen vore problematiskt, enligt Anton Svensson, vd på industriföretaget Ewes i Bredaryd i Värnamo kommun.

”Om jag inte har råd att hålla medarbetare i anställning här så flyttar jag ut mer av produktionen.”

– Jag hinner inte automatisera eller utveckla min marknad i den takt som skulle behövas för att kompensera för en sådan lönehöjning.

Företaget, som tillverkar stålfjädrar, har 65 anställa i Sverige och 65 anställda i Bosnien, Serbien och Kina, vilket öppnar för möjligheten att fördela om personalstyrkan.

– Om jag inte har råd att hålla medarbetare i anställning här så flyttar jag ut mer av produktionen. Det är en nödåtgärd men jobbet ska ju göras och genom att göra det i en annan del av koncernen minskar vi kostnaderna.

På hemmaplan blir det instegsjobben som ryker först om de blir dyrare, förklarar Anton Svensson.

– Det är tråkigt eftersom de i grunden är så intressanta, och fler försätts i utanförskap.

Han önskar att facken hade ”hållit huvudet kallt och inte krävt inflationskompensation helt plötsligt”.

– Med en mer rimlig löneutveckling hade vi med en prisvärd svensk produktion i stället kunnat få ett stort övertag gentemot våra konkurrenter i eurozonen. Nu tas alltmer tillverkning hem till Europa och det vore synd om Sverige missar det tåget, säger Anton Svensson.

Besöksnäringen drabbas först

Alla branscher påverkas när konsumenterna håller igen, men de som i första steget drabbas hårdast av lågkonjunkturen är de som är beroende av den privata inhemska konsumtionen, menar Sven-Olov Daunfeldt. Främst handlar det om besöksnäringen och sällanköpsvaruhandeln.

Eftersom de är arbetskraftsintensiva är deras stora kostnad personal, och då är det där de börjar dra ner, förklarar han.

– Företagen gör naturligtvis det som är enkelt först. De drar ner på användandet av bemanningspersonal, ser över tidsbegränsade anställningar och låter timanställd personal jobba mindre. Nästa steg är att de kan komma i en situation där de måste varsla.

En av tre företagare i undersökningen, 35 procent, uppger att de riskerar att behöva varsla och säga upp personal om löneökningstakten växlas upp nästa år.

– På samma gång vill besöksnäringen helst undvika att varsla personal. Lärdomen från pandemin är att det är svårt att ersätta anställda som försvinner. Även i de enklaste yrkena är det idag svårt att hitta personal, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Svårt att höja priserna

Elisabeth Tedestål driver tillsammans med sin man Vellingeblomman, ett utflyktsmål med restaurang, kafé och butik i Skåne, med 45 anställda.

Även hon är kritisk till den höga nivån på lönehöjningskraven som har kommit från LO och industrifacken, med tanke på hur hårt det skulle slå mot företagen just nu.

Vellingeblomman har svårt att höja sina priser mot kund när energi, inköpspriser och löner går upp, vilket innebär att det är besparingar som gäller, förklarar Elisabeth Tedestål.

– Eftersom vår stora kostnad är personal är det där vi måste dra ner. I första steget handlar det om att disponera om i schemat och de som ryker först är skolungdomarna som inte har fasta kontrakt. Vi börjar i den änden så får vi se sedan hur illa det blir.

”Eftersom vår stora kostnad är personal är det där vi måste dra ner.”

Redan nu märker företaget av att inflationen och höga energipriser gör att hushållen har mindre pengar.

– Vi hann knappt starta om efter pandemin innan det var dags för nästa grej. Restaurang är ju lätt att spara in på och det vi säljer är kanske inte det allra mest nödvändiga. Snittköpen går ner och det blir en tråkig spiral. Vi kommer sannolikt att få det tufft framöver, säger Elisabeth Tedestål.

Orolig för 2023

Hon är orolig för 2023, inte minst för januari och februari då hon tror att det blir väldigt lugnt. Hushållen håller hårt i sina pengar, elen är dyr och hur blir det om den kalla vintern och kriget i Ukraina fortsätter?

– Just nu är det många osäkra faktorer. Allt kan hända. Att i det läget gå ut i en avtalsrörelse med hot om konflikter och strejker vore djupt olyckligt för hela samhället. Det finns bara förlorare i det.

Hon kan inte förstå hur parterna ens ska kunna förhandla i det här läget, när osäkerheten för företagen är så påtaglig.

– Med så många oklara faktorer är det inte är rättvist för någon att förhandla om lönerna nu – varken för arbetsgivare eller anställda.

Små marginaler krymper

Besöksnäringen, som hade det tufft under pandemin, hann få några månaders andrum innan det var dags igen. Konkurrensen är från början hård i branschen och med de kostnadsökningar som de nu möter, som inte går att kompensera sig för fullt ut, krymper deras redan små marginaler ytterligare.

Nästa slag blir hyreshöjningar på tio procent för många av dem, och så en lågkonjunktur där det första hushåll drar ner på är att gå ut och äta. Samtidigt har många skatteanstånd ute sedan pandemin.

– Ovanpå allt det här så kommer inte bara ett löneökningskrav på 4,4 procent utan även en låglönesatsning som drabbar precis de här branscherna. Det här är krav som inte är i takt med tiden, säger Sven-Olov Daunfeldt.

”96 procent av företagen har tio eller färre anställda och de är väldigt pressade.”

Att utgå ifrån hur det gick för företag kvartal ett och två i år är inte realistiskt eftersom det var precis efter att pandemirestriktionerna släppts, påpekar han.

– Det finns inga marginaler i de här branscherna. Visst, det finns stora lönsamma företag i Sverige men 96 procent av företagen har tio eller färre anställda och de är väldigt pressade.

Samtidigt konstaterar Sven-Olov Daunfeldt att signalerna från de flesta fackliga motparterna är att de förstår situationen, och att det finns ett samförstånd kring att det är viktigt att inte lönerna skenar i väg.

– Det är ändå är positivt. Så är det till exempel inte i Storbritannien där vi har sett ganska höga löneökningstakter. Kan vi leverera lägre löneökningstakter så gynnar det Sverige. Men det blir tuffa år framåt. Det är en perfekt storm där företag och hushåll sitter i samma båt – alla drabbas.

I det här läget är det viktigt att politiken hänger med och kommer med reformer som gör det mer lönsamt att jobba, betonar Sven-Olov Daunfeldt.

– En lågkonjunktur varar inte för evigt och det är viktigt att se till att Sverige är ett attraktivt land för både inhemska och utländska investerare, säger han.