USA:S EKONOMI

Stellinger om USA:s klimatpaket: ”Behöver behålla sans och balans”

”USA är idag ingen ledare för frihandel”. Det konstaterar Anna Stellinger, chef internationella och EU-frågor Svenskt Näringsliv, men säger samtidigt att det aldrig varit så viktigt att samtala konstruktivt med USA som nu. Fram tills mars finns det, menar hon, ändå vissa möjligheter att vara med och påverka utformningen av de bärande riktlinjerna för IRA.

Sedan president Joe Biden i höstas presenterade sitt subventionspaket Inflation Reduction Act, IRA, har orosmolnen varit många på den globala frihandelsscenen. Vad innebär det för resten av världen när en av de största handelsnationerna i världen bestämmer sig för att vända sig inåt och så tydligt satsa bara på sig själva?

Amerikanska Inflation Reduction Act, IRA, är det största klimatpaketet som kommit från kongressen. Men samtidigt är det en satsning som diskriminerar utländsk produktion och med största sannolikhet bryter mot gemensamma handelsregler. Därför menar Anna Stellinger, chef Internationella och EU-frågor Svenskt Näringsliv, att delar av initiativet är problematiska.

–Det finns helt klart flera anledningar att välkomna Bidens klimatpaket. Det är första gången USA lägger fram en federal lag på klimatområdet och den kommer att ha en positiv effekt på såväl USA:s åtaganden enligt Parisavtalet, som på klimatet globalt. Dessutom är det en lag som grundar sig i incitament, eller i morötter snarare än piska, och man tror på företagens och konsumenternas kraft att bidra i klimatomställningen, säger Anna Stellinger.

Men det finns samtidigt flera grundläggande problem i hur lagen är utformad, resonerar hon, och pekar särskilt på de diskriminerande aspekterna.

Riskerar trigga handelskonflikt

–För att ta del av stöden måste en varierande stor andel av insatsvarorna tillverkats i USA eller några få andra länder, och när det gäller elbilar måste de vara monterade i Nordamerika för att uppfylla kraven. Med andra ord skiljer man på var produktionen sker och diskriminerar all annan produktion. Det är inte förenligt med våra gemensamma åtaganden i världshandelsorganisationen WTO och det riskerar att trigga en handelskonflikt.

–Dessutom är det sällan klimatet man i så fall har för ögonen – om det verkligen är klimatfokus, så är inte nödvändigtvis nationell produktion bäst, billigast för konsumenterna eller mest klimatsmart.

USA har flyttat sin position

Frågan är om IRA är resultatet av att USA håller på att förändra sin syn på frihandel och konkurrenskraft? Anna Stellinger menar dock snarare att USA ständigt har pendlat i sin syn på frihandel.

–Ibland har man varit en drivande kraft för frihandel och för gemensamma globala regler genom exempelvis WTO. Men sedan flera år tillbaka, både under Biden och Trump, har politiken definitivt vänt. Båda presidenterna har ett fokus på inhemsk produktion och på jobbskapande och även amerikanska arbetstagare i USA.

Det finns flera anledningar till svängningen, utvecklar Anna Stellinger. Hon pekar bland annat på hotet från systemrivalen Kina men också säkerhetspolitikens sammanblandning med handelspolitiken och Trumps tidigare konflikt med och misstro till EU.

–USA är idag ingen ledare för frihandel. Tvärtom har man försvagat WTO, pausat frihandelsförhandlingar och heller inte inlett några nya. Och nu med IRA så har man lagt fram en lag som sannolikt bryter mot våra gemensamma handelsregler.

Samtidigt fortsätter USA att framhålla att en god och stärkt relation med allierade är viktigt. Så här blir diskussionerna med EU inom det så kallade Trade and Technology Council (handelspolitiskt råd som upprättades mellan EU och USA i juni 2021) viktiga. Detta måste värnas, understryker Anna Stellinger.

Sätter WTO-reglerna ur spel

Den största invändningen som Anna Stellinger har mot IRA är att den på ett övergripande plan utmanar de gemensamma handelsreglerna som de 164 WTO-länderna har enats kring.

–Om ett land av USA:s storlek inte respekterar reglerna, varför ska de andra då göra det? Det innebär också att andra pågående förhandlingar inom WTO försvagas. Det vinner ingen av oss på.

–Sedan ligger det också i korten en risk för vad vi lite slarvigt kan kalla ett subventionsrace, det vill säga att andra länder eller regioner gör sina egna IRA-lagar som svar på USA:s initiativ. Det innebär en risk för politiskt styrd regionalisering, som inte är optimal vare sig för klimatet, handeln eller konsumenter. Här är EU:s svar på IRA det absolut viktigaste för oss. EU behöver hålla sans och balans i nuläget och i möjligaste mån undvika en konflikt med USA. När världen är så skakig som den är nu, behöver vi en stark transatlantisk relation.

Exakt hur IRA kommer påverka svenska företag är inte klart.

–Samtidigt som en del av de svenska företagen kommer kunna ta del av stöden kan det finnas andra företag, som exporterar från Sverige och EU och som kommer drabbas negativt, oavsett om det är insatsvaror eller färdiga produkter. Än så länge vet vi inte med full säkerhet hur företagen kommer att drabbas eller gynnas, delar av IRA behöver fortfarande förtydligas via riktlinjer.

Under de senaste veckorna har olika länder inom EU och även olika EU-kommissionärer reagerat på IRA med olika slags utspel. Anna Stellinger menar att det finns flera vägar att gå framåt för EU och om man kokar ned det till fem alternativ handlar det om allt ifrån att ta frågan till WTO till att EU drar egna slutsatser och gör snabba reformer för egen del.

Anna Stellinger bryter ned alternativen i fem huvudspår:

•IRA tas till WTO

•Långdragen tvist mellan EU och USA med olika strafftullar

•EU svarar med ett ”europeiskt IRA”

•Tät dialog med USA

•EU gör snabba och nödvändiga reformer

De två första alternativen ser Anna Stellinger som utsiktslösa eller mycket olyckliga.

–Att dra frågan till WTO är en långdragen historia, som dessutom riskerar att resultera i ett utslag som USA ändå inte respekterar. Vi har sett nyligen att USA valt att inte lyssna på WTO. En tvist likt den berömda Airbus-Boeing tvisten är inte heller en bra lösning. Vi minns hur den decennielånga tvisten mellan EU och USA, där båda anklagade varandra för att olagligt subventionera sina egna industrier, inte gynnade någon. Utom möjligtvis länder som Kina, som står utanför.

Samtidigt så skulle ett europeiskt IRA kunna betyda en uppluckring av EU:s statsstödsregler och ytterligare statsstöd i EU. Risken med ett sådant svar från EU är att vi skapar ett globalt subventionsrace – vilket varken gynnar handeln, företagen, konsumenterna eller klimatet.

Det är således de fjärde och femte alternativen som Anna Stellinger vill understryka i nuläget.

–Även om IRA är beslutad, så är inte alla riktlinjer klara för själva implementeringen, påpekar hon. Där finns det fortfarande möjligheter att slipa bort vissa diskriminerande och olyckliga aspekter av IRA.

”Att göra ingenting är inte ett alternativ”

Det finns, menar Anna Stellinger och den expertorganisation hon basar över, redan vissa öppningar från USA;s håll, bland annat vad gäller elbilar som leasas i USA.

–Först i mars beräknas USA:s riktlinjer för implementeringen av IRA vara klara och fram till dess behöver vi arbeta konstruktivt med USA för att se om det går att öppna upp för europeiska företags inkludering i IRA. Den dörren är inte stängd ännu.

Men Anna Stellinger menar också att EU behöver fortsätta att förbättra sin situation så mycket som det går också på hemmaplan.

–EU behöver göra sin egen hemläxa och vi behöver göra det här och nu. Vi har mycket vi kan och måste förbättra på hemmaplan i EU vad gäller förenkling av regler, betydligt snabbare tillståndsprocesser, att ta bort hinder vi redan känner till på EU:s inre marknad, liksom att få på plats de strategiskt viktiga frihandelsavtal som redan är kompletta och färdigförhandlade och generellt sett ha ett större fokus på EU:s konkurrenskraft.

Kan det svenska EU-ordförandeskapet göra någon skillnad? Anna Stellinger tror så.

–Sveriges ordförandeskap kan ha en viktig roll, inte minst med att behålla sans och balans. Vi behöver hålla en god dialog med USA under den närmaste tiden och inte späda på en transatlantisk konflikt.

–Sverige behöver också fortsatt fokusera på EU:s långsiktiga konkurrenskraft och stimulera den genom till exempel en pålitlig energiförsörjning, mer effektiva tillståndsprocesser, en fördjupad inre marknad och en öppen handel med omvärlden.

Och självfallet kommer EU att agera, menar Anna Stellinger:

–Att göra ingenting är inte ett alternativ.