AVTALSRÖRELSE

Nu avgörs de svenska lönerna – här är allt du behöver veta

När avtalsrörelsen drar i gång ska 450 kollektivavtal som rör drygt två miljoner löntagare omförhandlas. Men hur går det egentligen till? Vilka regler gäller? Och varför ska så många avtal förhandlas samtidigt? TN reder ut begreppen.

En avtalsrörelse innebär att flera förhandlingar om nya kollektivavtal pågår mer eller mindre samtidigt. Industrin är först ut. Det är Industrin som sätter det så kallade ”märket”, lönenormeringen på svensk arbetsmarknad, som alla andra branscher har att följa. Orsaken till att det är just industrin som ligger först är att den är internationellt konkurrensutsatt (läs faktaruta längre ner).

Arbetet inför årets avtalsrörelse inleddes redan förra året – inte minst genom att LO började sina förberedelser.

– Jag skulle säga att årets avtalsrörelse tjuvstartade redan under våren förra året. Då samlades önskemål och underlag in lokalt runt om i landet, säger Irene Wennemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet, om LO:s arbete.

Det arbetet bildar sedan underlag till det som kallas LO-samordningen, alltså den överenskommelse som de 14 LO-förbunden gör för att skapa gemensamma krav i avtalsrörelsen. Ibland lyckas LO och ibland inte. Inför avtalsrörelsen år 2020 valde två av förbunden att stå utanför samordningen, men inför årets avtalsrörelse enades förbunden.

– Det har främst varit den fackliga satsningen på låglöneyrkena som fått samordningen att svikta. Att LO trots allt lyckades samordna sig är viktigt för hela den svenska modellen, som annars riskerar att spricka, säger Irene Wennemo.

Inför årets avtalsrörelse har främst två faktorer påverkat kravställningen från LO: inflationen och elpriserna.

– Det var länge sedan vi var i en liknande situation så det har inneburit verkligt intensiva diskussioner, som då även försökt förutspå hur situationen ser ut ett stycke in på det här året, fortsätter Irene Wennemo.

Historiskt höga krav

Normalt presenterar facken inom industrin sina krav inför en avtalsrörelse i slutet av oktober och så skedde även den här gången. Kraven är historiskt höga, där facken yrkar på 4,4-procentiga löneökningar tillsammans med en så kallad låglönesatsning. Det är de högsta krav som har lagts fram sedan Industriavtalet kom till för 26 år sedan.

Strax efter att facken inom Industrin hade presenterat sina krav gick LO ut med att även de ville ha 4,4 procent och en låglönesatsning, som de siffersatte till att gälla alla som tjänar under 27 100 kronor i månaden (ett så kallat knä). LO:s krav på en låglönesatsning innebär ett löneutrymme på 1 192 kronor för de som tjänar under knät. LO kräver också att avtalens lägstalöner ska justeras upp ytterligare, med ett löneutrymme om 1 371 kronor.

Även på arbetsgivarsidan sker en viss samordning där de olika arbetsgivarorganisationerna diskuterar förhandlingsmål och krav. Till skillnad från LO presenterar varje förbund sina krav var för sig.

I slutet av december växlar parterna inom industrin krav och yrkanden inför avtalsrörelsen. Och i samband med det presenterade Teknikföretagen denna gång ett historiskt motbud: Löneökningar på två procent samt ett engångsbelopp om 3 000 kronor i ett tolvmånaders avtal.

Parallella förhandlingar

Avtalsförhandlingarna pågår i januari och februari. Även om det är industrins parter som skapar normeringen av löneökningarna, så har även andra branscher dragit i gång förhandlingarna, bland andra byggsektorn, besöksnäringen och handeln vars avtal löper ut samma dag som Industriavtalet, den 31 mars. De förhandlingarna sker i väntan på att märket ska sättas och handlar om andra områden än just lönen, till exempel anställningsformer, arbetstider, semesterregler och arbetskläder.

Enligt ett samarbetsavtal mellan parterna ska OpO, de Opartiska Ordförandena, träda in i förhandlingarna när det är en månad kvar av gällande avtal. OpOs uppgift är att hjälpa till i avtalsrörelser och säkerställa att förhandlingarna avslutas i tid. Är läget kärvt kan de även komma med egna förslag och kompromisser för att lösa upp låsta lägen.

Erland Olauson, tidigare jurist med avtalsrätt som specialitet, är ordförande för årets OpO-grupp.

– Det är viktigt att ha klart för sig att det inte är OpO som träffar avtal, utan bara ska underlätta för parterna att bli överens. Vi kan inte styra eller tala om hur parterna borde tänka eller göra, vi måste istället ställa frågor för att komma framåt. Det är det svåra, att ställa rätt frågor, säger han i en intervju med grafiska.se.

Någon vecka eller två innan den sista mars inleds slutförhandlingen mellan industrins parter.

Räcker tiden fram till den 31 mars i årets avtalsrörelse?

– Det står tydligt i Industriavtalet att tidplanen ska hållas. I princip har vi alltid gjort det, vi har kanske inte varit klara i god tid, men vi har varit klara i tid. Jag räknar med att vi behöver hela tiden i år, säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten till TN.

Men om parterna inte kommer överens, oavsett om det handlar om industrins parter eller parterna inom någon annan bransch, finns möjlighet till medling. Då träder erfarna medlare som utses av Medlingsinstitutet in för att förhindra att en konflikt löser ut.

– Jag hoppas på att vi får en fridfull avtalsrörelse i år, ingen vill ju ha en konflikt. Å andra sidan väntar ett par stora avtal inom Visita och Svensk Handel på att förhandlas efter den 31 mars där det finns krav på låglönesatsningar. Där kan det mycket väl bli behov av medling. Jag räknar trots allt med att få jobba i år, säger Irene Wennemo.

Långa avtal ger lugnare arbetsmarknad

Industrin förhandlar även avtalets längd, vilket normalt är ett, två eller tre år. De två senaste avtalen, avtal 17 och avtal 20, gällde båda i tre år, även om avtal 20 tecknades senare än vanligt på grund av pandemin.

Längre avtal ger en lugnare arbetsmarknad men brukar också kosta mer för arbetsgivarna för att få den fredsplikt som de ger. Å andra sidan kräver en avtalsrörelse både tid och kraft. Med tanke på att en rad branschavtal inte kommer att vara färdigförhandlade förrän i höst, skulle det, med ettåriga avtalstider, innebära att nästa avtalsrörelse tar vid i princip där den förra avslutades.

När ett kollektivavtal har löpt ut har fredsplikten upphört. Ett fackförbund kan därför varsla om stridsåtgärder – till exempel strejk eller övertidsblockad – för att få igenom sina krav. Arbetsgivarna kan svara med lockout – utestängning från arbetsplatsen – men det konfliktvapnet används inte offensivt eftersom utebliven produktion drabbar arbetsgivarna själva. En konflikt kan genomföras till låga kostnader för fackförbundet, men kan drabba företagen ekonomiskt mycket hårt. Bara ett fackligt varsel, som inte leder till konflikt, kan bli kostsamt.