KLIMATOMSTÄLLNINGEN

”Elbrist och tillståndskrångel stoppar klimatsmarta transporter”

Det pågår en enorm elektrifieringsvåg i den svenska transportsektorn. Men omställningen kan bromsas av brist på fossilfri el och förutsägbara processer. Det skriver Nils Paul, infrastrukturexpert på Svenskt Näringsliv.

Omställningen kräver att fler transporter elektrifieras. Om det råder närmast konsensus. Däremot är vidden av elektrifieringen kanske inte lika känd.

I dag är den svenska järnvägen nästan fullt ut elektrifierad och dessutom mycket energieffektiv. Näst på tur står våra bilar, lastbilar och bussar. Men även sjöfart och flyg kommer i viss utsträckning att övergå till batteri- eller hybriddrift.

Vi kan betrakta elektrifieringen som en skala - från direkt eldrift genom batterier eller ledning till hybridlösningar samt syntetiska drivmedel, så kallade elektrobränslen, för sjöfart och flyg.

Att politiken är intresserad av elektrifiering var tydligt under förra veckans högnivåmöte om transportsektorn som hölls i Stockholm under det svenska EU-ordförandeskapet. Flera svenska företag fanns på plats och visade upp sina lösningar för elfordon på väg, järnväg, till sjöss och i luften. Samma vecka var elflyg och elektrobränslen ett givet tema när Swedavia invigde den nya terminaldelen på Landvetter flygplats i Göteborg.

Kan vi nu med säkerhet säga att elektrifieringen har slagit igenom?

Svaret är ja. Enligt Mobility Sweden intar Sverige nu andraplatsen i Europa avseende andelen bilar med eldrift, av samtliga registrerade bilar under 2022 stod de laddbara för 56,1 procent av nybilsförsäljningen. Även tillverkningen av laddbara lastbilar och bussar ökar om än från lägre nivåer.

Men är det möjligt att elektrifiera sjöfart och flyg?

Ja, delvis. Fartyg och flygplan på kortare sträckor kan absolut elektrifieras. Öresund, mellan Helsingborg-Helsingör, trafikeras i dag av batteridrivna färjor och Trafikverket har en ambitiös utrullningsplan för fossilfria vägfärjor. I Göteborg har svenska elflygstillverkaren Heart Aerospace orderböckerna fyllda med beställningar på över 230 elflygplan för regionaltrafik runt om i världen.

Vilka hinder finns för fortsatt elektrifiering?

Sverige behöver undanröja hinder för utbyggd laddinfrastruktur. Lika viktigt är tillgången till fossilfri el och förutsägbara processer för miljötillstånd för både elproduktion, kraftnät och tillverkning av till exempel batterier. Mer el behövs när laddstationer och depåer för tung trafik ska beviljas nätanslutning, dessutom ska hamnar och flygplatser allt oftare erbjuda el.

Sjöfart och flyg är dock i hög grad beroende av flytande drivmedel och kommer därför att använda alltmer elektrobränslen. Men har myndigheterna räknat in framställan av elektrobränslen i prognoserna för framtida elanvändning?

Säkert överraskade Svensk Sjöfart några i en debattartikel nyligen då organisationen pekade på att enbart den svenskflaggade handelsflottan skulle behöva en elproduktion motsvarande 3–4 kärnkraftverk eller uppemot 3000 vindkraftverk för framställan av drivmedel om flottan rent teoretiskt skulle drivas endast av elektrobränslen. Klart står i alla fall att elektrobränslen kommer att utgöra en delmängd av transportsektorns energibehov och pilotprojekt för produktion i Sverige pågår.

Slutligen, två samhällsomdanande megatrender pågår parallellt; dels automatisering driven av digitalisering, dels elektrifiering till följd av teknisk utveckling och omställning. Därför bör vi även reflektera om vilken påverkan det får för hur vi planerar och finansierar infrastruktur. Om det sistnämnda har vi anledning att återkomma till.