OSUND KONKURRENS

Kritiken: Därför kan Samhall vara ett brott mot FN:s mänskliga rättigheter

Hela idén med det statliga bolaget Samhall är förlegad, menar Mikael Klein på Misa. Han är kritisk till att Samhall får betydligt mer pengar från staten än företag som anställer samma målgrupp. Nyligen framförde FN skarp kritik mot den typen av segregerade lösningar som Samhall innebär, påpekar han.

TN har tidigare skrivit om flera företag som vittnar om hur Samhalls verksamhet skapar en osund konkurrens. Kritiken går bland annat ut på att Samhall dumpar priserna på marknaden, vilket har varit vanligt när det gäller städtjänster, enligt flera städföretag. Men det handlar också om att Samhall vid flera tillfällen har vunnit upphandlingar där bolaget har offererat priser långt under marknadspriset, för att sedan anlita underleverantörer och betalat ett högre pris än det statligt subventionerade bolaget har fått in på affären.

− De säljer först och tar sedan reda på om de kan bemanna upp arbetet. Ibland bemannar de upp med underleverantörer som fakturerar riktiga priser, vilket innebär att Samhall går minus med affären, sa företagaren Peter Rehnström till TN nyligen och fortsatte:

− Ska vi använda skattepengar till att finansiera Samhalls kunder – för det är ju faktiskt det vi gör?

Emil Johansson är enhetschef på avdelningen för stärkta förutsättningar på Arbetsförmedlingen. Det är Arbetsförmedlingen som anvisar personer till Samhall. Anvisningarna görs, enligt Emil Persson, när myndigheten har bedömt individen mot samtliga andra möjligheter enligt sin förordning om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.

Det är alltså Arbetsförmedlingen som ska se till att Samhall har de medarbetare som Samhall sedan ska skapa arbete för.

Vad tycker du om att det går till så som företagen beskriver – att Samhall upphandlar affärer till underpriser för att sedan ta in underleverantörer och betala dem marknadspriser?

− Jag kan inte uttala mig om deras sätt att utforma och anskaffa arbetsplatser, utan det är en fråga som primärt är mellan Samhall och regeringen, säger Emil Johansson.

Är det meningen att Samhall ska kunna anlita underleverantörer där medarbetarna inte har särskilda behov?

− Vi kan ju konstatera att Arbetsförmedlingen inte har lyckats anvisa det antal individer som Samhall har en budget för.

I praktiken betyder det att Samhall inte anställer det antal personer som staten har budgeterat för, utan betydligt färre. Trots det vill nu Samhall ha ett större bidrag från staten. Nyligen lämnade företaget ett budgetunderlag där de begärde att den årliga merkostnadsersättningen på 6,6 miljarder kronor ska öka med ytterligare 900 miljoner.

Emil Johansson förklarar att systemet är sådant att Arbetsförmedlingen alltså oftast inte lyckas nå upp till de måltal som finns kring anvisning av individer.

− Det gör ju så klart att Samhall kan ha utmaningar att klara sina affärer, säger han.

Enligt Samhalls presschef Maria Soläng sker upphandling av underleverantörer endast undantagsvis.

”Vi dimensionerar vår verksamhet och våra affärer utifrån hur många medarbetare med funktionsnedsättning som ägaren beslutar att vi ska ha. När Arbetsförmedlingen inte anvisar medarbetare till oss i tillräcklig omfattning måste vi i undantagsfall, tillfälligt, ta hjälp för att klara kundleveranserna”, skriver hon i ett mejl till TN.

Andra verksamheter kan få mindre

Skulle Samhall få de extra 900 miljonerna, så skulle någon annan verksamhet med samma målgrupp få mindre. Det konstaterar Mikael Klein, utvecklingschef på det sociala företaget Misa och före detta intressepolitisk chef på Funktionsrätt Sverige. Han har följt Samhalls verksamhet i tre decennier och är starkt kritisk till hur Samhalls ägare, svenska staten, låter missförhållanden fortgå trots upprepad kritik från statliga utredningar och granskningar.

− Det finns exempelvis mycket att säga om hur Arbetsförmedlingen anvisar till Samhall, säger Mikael Klein och hänvisar till en rapport från Statskontoret från 2017.

I rapporten konstaterar Statskontoret att Samhall påverkar vilka som anvisas från Arbetsförmedlingen – trots att företaget inte ska göra det. I samma rapport konstateras också att målgruppen har förändrats över tid.

– De som anvisas idag står närmare arbetsmarknaden än tidigare, säger Mikael Klein.

Tycker du att det är rimligt att Samhall ska få 900 miljoner kronor till?

− Nej, absolut inte. Av många anledningar.

Även Fredric Skälstad, näringspolitisk chef på Kompetensföretagen, tycker att det finns mycket effektivare sätt att göra insatser för att få människor med särskilda behov i arbete än att använda Samhall. Han håller med Mikael Klein om att extrapengar till Samhall minskar resurserna för att verksamheter.

– Pengarna kommer att gå ifrån de subventionerade anställningarna till Samhall, så att personer som inte finns i Samhallsystemet kommer att få mindre hjälp, säger han.

– Det finns företag som är specialiserade på den här målgruppen och superduktiga på att få de här individerna i arbete. Det är bättre att de som behöver hjälp blir anvisade till de företagen än att Samhall får mer pengar, säger Fredric Skälstad.

”Ett dysfunktionellt stöd”

Organisationen Skoopi har, som TN tidigare har skrivit om, räknat ut att Samhall får i genomsnitt får 32 000 kronor i månaden i merkostnadsersättning för varje person företaget anställer. Det är inte individuellt prövat utan stödet går ut oavsett vilken typ av behov personen har. Alla andra företag som anställer personer med särskilda behov kan få lönebidrag och de är, enligt Skoopis uträkningar, i genomsnitt 18 400 kronor per månad, det vill säga 43 procent lägre, trots att det många gånger handlar om personer med betydligt större behov av anpassningar än dem som får ett skyddat arbete på Samhall.

− Det är ett dysfunktionellt stöd, säger Mikael Klein och betonar att han inte tycker att skattemedlen gör mest nytta hos Samhall.

Även här har flera statliga utredningar föreslagit att stödet till Samhall bör göras om. I stället för en klumpsumma utan transparens, föreslog Samhallutredningen redan 2003 och senare Funkautredningen 2012, att stödet ska göras individbaserat och likvärdigt med stöd till andra arbetsgivare.

Vad tycker du om att Skoopis medlemmar och andra företag får betydligt mindre ersättning för att få ut den här målgruppen i arbete än vad Samhall får?

– Min bild är att Samhall är en ineffektiv insats som låser in personer. Det finns andra tjänster för den här målgruppen som fungerar bättre, är mer kostnadseffektiva och leder till att man kommer närmare arbetsmarknaden och kanske till och med kommer ut i jobb på ett riktigt företag istället för att vara låst till Samhall, säger Fredric Skälstad.

”Det finns andra tjänster för den här målgruppen som fungerar bättre, är mer kostnadseffektiva och leder till att man kommer närmare arbetsmarknaden.”

En skyddad anställning hos Samhall innebär att personen inte kan sägas upp även om det uppdrag som personen är anställd för inte längre finns kvar. Enligt Samhall innebär det att personer som är anställda i det statligt subventionerade bolaget där med har en större anställningstrygghet än personer som till exempel är anställda i sociala företag.

Vad tänker du om det?

– Tryggheten ligger i att få komma till ett arbete, känna en gemenskap, man får ett värde. Och det kan säker Samhall leverera, men det kan också arbetsintegrerande företag och vanliga företag göra, om systemen finns på plats, säger Fredric Skälstad och betonar återigen hur det finns bättre och mer effektiva sätt att få människor med särskilda behov i arbete.

Precis som Peter Rehnström menar Fredric Skälstad att Samhalls tillvägagångssätt, där företaget köper in underleverantörer till högre kostnad än vad Samhalls kund betalar, innebär att företag blir subventionerade med skattemedel.

– Det är en väldigt märklig situation, när inte ens Samhalls målgrupp får ta del av pengarna, säger han och menar att det då hade varit bättre att låta underleverantören får uppdraget direkt och inte gå via Samhall för att göra upphandlingen, säger han.

– Då hade skattepengarna kunnat gå till Samhalls målgrupp och inte någon annanstans, fortsätter han.

Vill att ägaren ska ifrågasätta

Ägaren, det vill säga staten och politikerna, måste bestämma sig för vad staten vill med det statligt subventionerade bolaget, menar Mikael Klein.

− Jag tycker att ägaren, redan nu − utan extrapengarna − behöver ifrågasätta om man får den nytta av pengarna som det är tänkt. Och det tycker jag inte att man får, säger han.

− Samhall är sannolikt överkompenserade, säger han och konstaterar, liksom Riksrevisionen gjorde i sin senaste granskning 2008, att det är svårt att utvärdera Samhalls bidrag från staten eftersom verksamheten inte är transparent och pengarna inte kan följas på individnivå.

”Det är en väldigt märklig situation, när inte ens Samhalls målgrupp får ta del av pengarna.”

Mikael Klein tycker att det är tveksamt om Samhall uppfyller sitt uppdrag och säger att företaget inte arbetar med de målgrupper som står längst från arbetsmarknaden. Dessutom finns en risk att Samhall är en ”återvändsgränd” för dem som får jobb i bolaget, menar han.

− Människor kommer till en skyddad anställning hos Samhall och får en lön, men de personerna skulle sannolikt med samma resurser, fast med annat stöd, kunna komma till inkluderande arbeten på den vanliga arbetsmarknaden.

Starkt fördömande från FN

Sverige har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att Sverige också är skyldigt att följa de krav som FN ställer och följa FN:s tolkningar av konventionen. I höstas fastslog den internationella övervakningskommittén för konventionen hur tolkningarna ska göras.

Mikael Klein poängterar att FN från och med nu underkänner alla typer av segregerade arbetsplatser, likt Samhall, eftersom de bland annat inte främjar övergången till den öppna arbetsmarknaden – kort sagt: det skapar inlåsningseffekter. Med andra ord menar Mikael Klein att Sverige genom Samhall bryter mot FN:s mänskliga rättigheter.

− Det var ett väldigt starkt fördömande, säger han och fortsätter:

− Hela grundtänket med en verksamhet där man buntar ihop personer med funktionsnedsättningar är i grunden fel, även om tanken är godhjärtad. Och det blir extra fel när det är ett statligt bolag som gör det och gör det så här storskaligt, säger Mikael Klein.

Tillsammans med Nicklas Mårtensson på Funktionsrätt Sverige och Jamie Bolling på Independent Living Institute skrev Mikael Klein i höstas en debattartikel i tidningen Arbetet. I artikeln konstaterar debattörerna att FN:s kritik ”ger en tydlig vägledning för en radikal kursändring i svensk arbetsmarknadspolitik” och konstaterar att alla typer av segregerade arbetsplatser underkänns av den internationella övervakningskommittén.

”I stället för segregerande och diskriminerande arbetsmarknadsåtgärder, uppmanas konventionsstaterna att trygga tillgången till skäliga anpassningsåtgärder inom det ordinarie arbetslivet, både inom det privata näringslivet och i den offentliga sektorn”, skriver debattörerna.

Forskning: Utgå från individen

Enligt Mikael Klein visar all erfarenhet och forskning som handlar om att hjälpa personer med funktionsnedsättningar till jobb att insatser måste utgå från det individuella behovet.

− Hela idén med Samhall är förlegad, säger han.

Kritiken mot Samhall har funnits i många år och har förts fram till många regeringar oavsett politisk tillhörighet. Varför ändras inte systemet?

− Det är ett bristande ansvarstagande från politiken och tidigare regeringar, säger Mikael Klein och konstaterar att både statliga utredningar, Statskontoret och riksrevisionen tidigare har lagt fram förslag som innebar att Samhalls merkostnadsersättning borde tas bort.

”Hela grundtänket med en verksamhet där man buntar ihop personer med funktionsnedsättningar är i grunden fel, även om tanken är godhjärtad.”

Han förväntar sig att nuvarande regering tittar på de utredningar och granskningar som har gjorts genom åren och beaktar de förslag som experterna har lagt fram.

− Regeringar har fått underlag på sitt bord, men har inte gjort något. För mig handlar det om politisk undfallenhet. Samhall har blivit en enkel lösning för regeringar, som har höjt bidragen, utan att ha någon vidare kunskap om målgruppen eller intresse av att få ett utfall eller resultat som blir långsiktigt hållbart målgruppen. Det har blivit politiskt bekvämt och man har stoppat huvudet i sanden, säger Mikael Klein.

– Den politiska hanteringen av Samhall får inte grunda sig på subjektivt tyckande. Ägaren måste agera utifrån fakta och ett politiskt ansvarstagande för hur personer med funktionsnedsättning i framtiden ska säkras möjligheter till arbete på ett inkluderande sätt, fortsätter han.

TN har frågat Samhall om varför bolaget har begärt ytterligare 900 miljoner från staten.

Presschef Maria Soläng svarar i ett mejl: ”När det kommer till vår ekonomi har vi i dagsläget en stark balansräkning men ett antal åtgärder måste vidtas annars kommer vi inte klara vårt arbetsmarknadspolitiska uppdrag. Kortsiktigt handlar det om en löpande uppräkning samt en avsevärd höjning av merkostnadsersättningen. Omkring 80 procent av våra kostnader är lönekostnader för våra medarbetare i det arbetsmarknadspolitiska uppdraget men vi får inte automatiskt en uppräkning av ersättningen från staten i takt med löneökningar och inflation. Samtidigt varken kan vi eller vill vi säga upp personer på grund av arbetsbrist, vilket är det vanligaste sättet för bolag att minska kostnader. Nu sammanfaller flera faktorer som tillsammans urholkar ekonomin ännu snabbare om inte staten agerar. Ett svårt omvärldsläge, en inbromsande tillväxt och kommande lågkonjunktur samt ett behov av att förstärka verksamheten inom ett flertal områden, bland annat arbetsmiljö. Vi för en nära dialog med ägaren om bolagets förutsättningar och vi vet att staten ser värdet av vår verksamhet.”

TN har också frågat Samhall om hur de ser på kritiken från FN och att verksamheten skulle vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Maria Soläng svarar: ”Jag kan konstatera att kommitténs definition av skyddat arbete är något helt annat än hur skyddat arbete definieras av Samhalls ägare, staten, och därför blir det en missvisande jämförelse. Ett exempel är att personer som verkar inom skyddat arbete enligt kommitténs definition inte får lika lön för lika arbete, så är det inte på Samhall - vi har kollektivsavtalsenliga löner. Ett annat exempel är att personal med funktionsnedsättning enligt kommitténs kriterier vanligtvis inte har anställningsavtal och därför inte omfattas av socialförsäkringssystemen, inte heller det stämmer med villkoren för Samhalls medarbetare. Ytterligare ett exempel är att personer inom skyddat arbete enligt kommitténs definition jobbar i helt separata miljöer och alltså inte är en synlig del på arbetsplatser, inte heller det stämmer för Samhalls räkning då Samhallmedarbetare är en del av svenska arbetsplatser. En stor majoritet av länderna i kommittén saknar verksamheter som liknar vår eller liknande som finns i andra EU-länder. Gällande hur skyddat arbete definieras i Sverige så är det en fråga för staten.”

Kommentarerna från FN:s internationella övervakningskommitté finns att läsa här och här.