EU:S FRAMTID

Tuff kamp för att stärka Europas konkurrenskraft

EU satsar nu stort på konkurrenskraft. ”IRA var definitivt en spark i baken. Nu finns en känsla att det är akut”, säger Fredrik Erixon, chef på tankesmedjan ECIPE.

Äntligen är arbetet igång.

EU ska systematiskt stärka konkurrenskraften.

Men vägen är lång. Skepsisen är utbredd. Orkar EU bryta igenom målkonflikter och politiska låsningar?

Ska det gå bättre den här gången?

–Låt oss se vad som kommer att hända. Det är positivt att vi har kommit till en punkt med mycket starkt fokus på konkurrenskraft, innovation och produktivitet i bred bemärkelse, säger Fredrik Erixon till Tidningen Näringslivet.

Han är chef på tankesmedjan ECIPE, European Centre for International Political Economy, i Bryssel. Han är också luttrad av att ha följt konkurrenskraftsfrågor i många år.

Den 23-24 mars beslutade Europeiska rådet, toppmötet för stats- och regeringschefer, att unionen nu ska starta en mycket bred satsning för att förbättra den långsiktiga konkurrenskraften.

Det svenska ordförandeskapet i EU har varit starkt drivande. Statsminister Ulf Kristersson gladdes åt en bra start. Men att göra-listan är lång och svår. Vid toppmötet nämnde han att regelbördan måste minska, att EU-länderna måste satsa på kompetensutveckling och att anslag till forskning och utveckling måste öka.

Och nog är uppförsbacken brant.

Sämre investeringsklimat

EU:s investeringsklimat försämras. Det är sämre nu än för tre år sedan enligt 90 procent av Europas näringslivsorganisationer, motsvarande Svenskt Näringsliv. Det visar undersökningen Reform Barometer 2023, som har gjorts av den europeiska paraplyorganisationen BusinessEurope, där Svenskt Näringsliv ingår.

Utländska direktinvesteringar i EU föll med 66 procent 2021 jämfört med 2019, medan de steg i USA med 63 procent. Nya investeringar från grunden (greenfield investments) minskade med 15 procent i EU 2022 från 2021, medan de steg med 18 procent i USA.

–Två långsiktiga utmaningar som stöter bort investeringar är en betydligt tyngre regelbörda och en långsiktig uppgång i energipriser som ligger högt över konkurrenter, säger Fredrik Persson, ordförande för BusinessEurope och styrelseordförande i JM och Ellevio, till Tidningen Näringslivet.

–Grossistpriserna på naturgas för sommaren 2025 handlas i EU på en nivå fyra gånger högre än före covid. I USA är priserna mindre än dubbelt så höga.

Gapet i konkurrenskraft ökar både mellan Europa och USA och asiatiska länder.

Men trenden går att vända, tror Fredrik Persson och BusinessEurope.

–Europas konkurrenskraft kan inte byggas med statsstöd. Men riktat, välkalibrerat stöd kan vara befogat, som hjälp att bygga infrastruktur, stöd till innovationer och uppskalning av nya teknologier och stöd till energiintensiva företag i övergången.

EU:s syn på statsstöd var ursprungligen restriktiv. Men under pandemin tilläts kortsiktiga, nationella stöd så att företag kunde övervintra. Sedan bekämpades skenande energipriser med nya vågor med statliga stöd.

Enorma statsstöd

När så ifjol USA lade fram sitt klimatpaket Inflation Reduction Act (IRA), med jättelika gröna subventioner, spred sig rädslan för massflykt av europeiska företag dit.

Frankrike föreslog att EU måste svara med ”en chock av industristöd”, som finansminister Bruno Le Maire uttryckte det. Detta skulle kopplas till traditionella franska metoder som stark politisk styrning, främjande av nationella storföretag och mer reglering.

Sverige och andra nordliga EU-länder hoppas att toppmötets viljeinriktning ska få EU att svänga bort från den franska vägen i mer marknadsvänlig riktning. IRA har ökat fokus på Europas svaga konkurrenskraft.

–IRA var definitivt en spark i baken. Nu finns en känsla att det är akut, säger Fredrik Erixon.

Fredrik Erixon på ECIPE är kritisk till linjen som EU-kommissionen har drivit med statsstöd, industripolitik och en grön industriplan. Politiken är influerad av industrikommissionären Thierry Breton från Frankrike.

–Den här politiken är anpassad för två länder, Tyskland och Frankrike. Nu måste vi ha något som kompletterar, som också funkar för mindre länder, säger Fredrik Erixon.

Av de nationella statsstöd som anslogs under Ukrainakrigets första år, och som medges under det tillfälliga krisramverket, stod Tyskland och Frankrike för nästan 80 procent, eller nära 520 miljarder euro, enligt kommissionens siffror. Sydliga EU-länder är högt skuldsatta och har inte råd. Nordliga EU-länder har råd, men vill inte ösa ut enorma mängder statsstöd.

Fredrik Erixon räknar med mer bråk inom EU om frustrerade mindre länder börjar ta strid mot den tysk-franska politiken.

Upp i rök?

Pessimister varnar för att allt kan rinna ut i sanden. Igen.

Genom att beställa en rapport till EU-toppmötet i juni lämnar EU:s ledare dörren på glänt för att återuppta till diskussionen. Olika fackministrar ska arbeta brett för att höja EU:s produktivitet och tillväxt genom åtgärder på inre marknaden, industripolitik och handelspolitik, löd mötets deklaration.

–Äntligen medgav EU-ledarna att europeisk konkurrenskraft är ett problem. Men nu måste ord bli handling, säger Fredrik Persson med 40 europeiska näringslivsorganisationer i ryggen.

EU har försökt tidigare. Man har antagit breda, tioåriga tillväxtstrategier förr. 2000 lanserades Lissabonstrategin och 2010 hette det EU2020-strategin. Båda hade mängder med djärva mål om hållbar tillväxt, hög sysselsättning, forskningsanslag och innovation.

Men framstegen mot målen var fläckvisa och långsamma. De politiska besluten var alltför smärtsamma.

–Även om man aldrig kan gå i mål med de här strategierna så kan man alltid nå lite längre. Väldigt få mål uppnåddes i Lissabonstrategin. Men på nästan alla områden gjordes framsteg, säger Fredrik Erixon.

EU2020-strategin sänktes av finans- och skuldkriserna. Men många av strategins åtgärder överfördes till exempelvis Greklands program för att sanera ekonomin, påpekar han. Genomförandet av nödvändiga men smärtsamma ekonomiska reformer blev villkor för att konkursmässiga Grekland skulle få nödlån från andra euroländer och IMF.

BusinessEurope vill ha mer än vad EU:s ledare har börjat skrapa på. En bred, exakt strategi behövs för att lyfta bort hinder från inre marknaden, särskilt inom tjänster. Inte bara green tech utan alla branscher bör rensas från regelkrångel och få enklare tillståndsprocesser. Handelsavtal är avgörande för att diversifiera både exportmarknader och försörjningskällor, anser organisationen. Och energimarknaden måste reformeras och kompetensbristen åtgärdas.

Listan är som sagt lång.

–För att visa att saker verkligen håller på att ändras är det viktigt att snabbt nå målet att minska rapporteringskraven för företag med 25 procent, säger Fredrik Persson.

Som det är nu kräver olika EU-direktiv liknande rapportering om hållbarhet.

Hårt jobb kvar

Efter en godkänd start behöver Sverige och andra likasinnade länder fördubbla sina ansträngningar, enligt ECIPE:s Fredrik Erixon.

–Jag hoppas att insikten är så stor att man är beredd att fatta en rad obekväma politiska beslut. En första förutsättning är att ha en kommission som är beredd att utverka en ambitiös idé om vad ökad konkurrenskraft verkligen innebär.

Han har inte mycket hopp att denna kommission ska ta sig i kragen. Den femåriga mandatperioden för de nuvarande 27 kommissionärerna löper ut i november 2024.

–Kanske är det viktigare att sjösätta någonting som kan bygga kraft över tid, så att nästa kommission kan prioritera konkurrenskraft.

–Och så se till att nästa industrikommissionär inte är en satellit till Bercy (franska ekonomi- och finansministeriet).