Historisk uppgörelse i EU

EU:s medlemsländer har nått en historisk uppgörelse om framtidens asyl och migration. ”Tack för att ha arbetat så hårt”, säger svenska mötesledaren Maria Malmer Stenergard efter många långa timmar i Luxemburg.

I snart tre år har EU:s inrikeskommissionär Ylva Johansson försökt få gehör för den stora asyl- och migrationspakt som hon lade fram 2020. Och dessförinnan var det företrädaren Dimitris Avramopoulos som försökte med liknande förslag ända sedan våren 2016.

Men nu är hon nästan där. Under det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har åtminstone EU-länderna till sist kunnat sätta ner foten om om sin syn på hur migrationen ska skötas – en rent historisk uppgörelse, med tanke på den stora oenighet som rått i flera år.

– Alla har sin unika nationella situation och jag har stor respekt för det. Migrationsfrågan är svår i många medlemsländer. Men det förslag som nu ligger på bordet borde vara något som medlemsländerna kan ställa sig bakom, sade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) på väg in till det avgörande ministermötet i Luxemburg.

Nej från öst

Enkelt var det emellertid inte. Första försöket på torsdagsförmiddagen gick som väntat inte i mål, utan följdes av flera timmar av nya kompromissförsök.

Bland motståndarna finns framför allt länder som Polen och Ungern.

– Vi kan inte stöda något steg som kommer att fungera som en inbjudan att komma till EU, säger den ungerske statssekreteraren Bence Rétvári.

Bland anhängarna finns storländer som Tyskland och Frankrike och andra länder i västra Europa.

– Att nå en uppgörelse är i sig en stor framgång. Det är dags nu. Det är dags i dag, säger Belgiens migrationsminister Nicole De Moor.

Köpa sig fria?

Den kompromiss som man sökt stöd för innebär fortsatt att asyl- och migrationshantering i första hand ska ske i det EU-land dit de nyanlända först kommer. Men alla andra länder lovar också att hjälpa till när situationen är tuff, antingen med omfördelning eller personal eller utrustning eller rena pengar.

Motsvarande en kvarts miljon kronor per person är den summa som diskuterats för de länder som vill "köpa sig fria" från att ta hand om nyanlända.

En nyckelroll spelas av Italien, som pressas av ett stort antal nyanlända och i åratal krävt ännu större hjälp från övriga EU. Tungt vägande är också samarbetet med Tunisien, som tidigare i veckan fick besök av Italiens premiärminister Giorgia Meloni.

På söndag åker dessutom Meloni tillbaka till Tunisien, då i sällskap med Nederländernas premiärminister Mark Rutte och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

"Starkt budskap"

Italien trycker bland annat på för att det lättare ska gå att skicka tillbaka migranter utan asylskäl till länder de avrest ifrån, snarare än till sina ursprungsländer.

Först efter en extra kvällsmangling kunde Maria Malmer Stenergard – inte helt utan nervositet – räkna in tillräckligt stöd för ett ja.

– Jag var inte säker på att den här dagen skulle komma, förklarar hon sedan i ett känslomässigt anförande till ministerkollegorna.

– Vi skickar ett starkt budskap när vi förenar oss och tar beslut som inte är lätta, men nödvändiga. Tack för att ha arbetat så hårt och varit så konstruktiva och villiga att göra uppoffringar, säger Malmer Stenergard i Luxemburg.