ELKRISEN

Granskning: Här är myterna om kärnkraften

Kärnkraft är dyrt, farligt, tidskrävande, dåligt för klimatet och skapar ett beroende av Ryssland. Så kan det ibland låta från kärnkraftsmotståndare i debatten. ”Det stämmer helt enkelt inte”, säger Carl Berglöf, kärnkraftsexpert hos Energiföretagen, till TN.

Under elkrisen har samhällsdebatten kring kärnkraft nyanserats. Många har satt sig in i ämnet på djupet, menar Carl Berglöf, kärnkraftsexpert hos Energiföretagen.

– Samhällsdebatten är mycket mer informerad och balanserad än den varit tidigare. Sedan finns det så klart mycket kvar av det vi har levt med under lång tid. Det finns väldigt starka åsikter kring kärnkraft som kraftslag och därmed också känslor kopplat till politiska åskådningar. Ytterligheterna tar ton vilket driver en polarisering i debatten.

Vad tror du att motståndet mot kärnkraft bottnar i?

– Det finns en historisk bakgrund där en stor del av miljörörelsen bildats i ett motstånd mot kärnkraft och det är svårt att bara svänga om i en sådan kärnfråga. Om man tittar på exempelvis Greenpeace så började det med motstånd mot valjakt för att fortsätta till kärnkraft. Genom historien har olyckorna i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima gett dessa ytterligare kraft.

Sedan miljörörelsen grundades har dock en stor förändring skett och koldioxiden målas nu upp som det största hotet. Samtidigt har kärnkraft visat sig vara ett effektivt sätt att tränga undan koldioxid där Frankrike och Sverige är goda exempel. Detta faktum har splittrat delar av miljörörelsen, fått gröna partier att ändra kurs internationellt och skapat flera utbrytargrupper.

– Jag lämnade partiet för mitt eget välbefinnande och i protest för att sätta ned foten angående en sakfråga; kärnkraften är klimatvänlig, berättade tidigare miljöpartisten Erik Sundell för TN i fjol.

I Finland har det gröna partiet svängt om kärnkraften, vilket också medfört kraftigt minskade koldioxidutsläpp. Men i många länder, exempelvis i Sverige, har motståndet hos kärnkraftsskeptiska partier levt kvar. Flera partier har kvar målsättningen att elsystemet inom en förhållandevis snar framtid ska vara förnyelsebart, vilket per definition innebär att kärnkraften inte är välkommen.

Den stora massan har svängt

Den stora massan i Sverige svänger däremot tydligt och har blivit mer positiva till kärnkraft. Så många som 70 procent vill nu bevara kärnkraften och vid behov bygga ny.

– Överlag skulle jag säga att det inte längre finns så mycket skepsis mot kärnkraft även om det finns en tydlig sådan i vissa grupper, säger Carl Berglöf.

Mycket av Sveriges välstånd vilar på tillgången till billig el från vatten- och kärnkraft. Energitillgången har hjälpt svenska industriföretag att tillverka konkurrenskraftiga och specialiserade produkter som sålts på den internationella världsmarknaden och accelererat välståndet i landet. Medan många länder i Europa valde ett fortsatt fossilt spår efter oljekrisen på 70-talet ersatte Sverige fossileldade oljekraftverk med kärnkraft och satsade på tekniker som bergvärme drivet av el och i många fall till och med direktverkande el för uppvärmning av hushåll.

Orsakerna att det blev direktverkande el och värmepumpar som drivs av el i Sverige var i huvudsak tre förklarade Björn Palm, professor i energiteknik, för Tidningen Näringslivet i februari.

• Outbyggd gasinfrastruktur.

• Kallt klimat.

• Billiga elpriser på grund av vattenkraft och kärnkraft.

Trots att Sverige, tidigare med nästan hälften kärnkraft, länge tillhört de länder som haft lägst elpris målas kärnkraften av meningsmotståndare ändå ut som ett väldigt dyrt kraftslag.

Det stämmer att kärnkraften per producerad kilowattimme är dyrare än exempelvis landbaserad vindkraft. Men på systemnivå är kärnkraften snarare väldigt konkurrenskraftig. Kärnkraft kräver inte samma stora markarealer, investeringar i elnät, systemstärkande lösningar eller lagringskapacitet. Detta visar inte minst Svenskt Näringslivs rapport ”Kraftsamling Elförsörjning”.

Ett teknikneutralt elsystem som tar höjd för den fördubbling till 290 terawattimmar som Sverige beräknas behöva till 2050 kräver en stor utbyggnad av kärnkraft enligt rapporten. Om samma förbrukning ska drivas endast av förnyelsebara energikällor beräknas elsystemet bli 40 procent dyrare och ta ungefär dubbelt så mycket yta, 11 000 kvadratkilometer, i anspråk. Dessutom skulle koldioxidutsläppen enligt rapporten över livscykeln nästan fördubblas och elsystemet skulle bli betydligt mer volatilt och fragilt utan kärnkraft.

Därför är inte kärnkraften någon stridsfråga inom energibranschen utan de flesta är överens om att teknikneutralitet för de fossilfria kraftslagen bör råda och att slaget i stället borde stå mellan de fossila och fossilfria kraftslagen.

– Jag noterar också att det finns många kommuner som välkomnar ny kärnkraft. Både redan existerande kärnkraftskommuner och kommuner som inte har reaktorer i dag. Kärnkraft skapar jobb och trygg elförsörjning utan att ta så mycket yta i anspråk, säger Mats Nilsson, elmarknadsanalytiker och docent i miljöekonomi.

Kärnkraft öppnar upp för mer vindkraft

Mer kärnkraft öppnar upp för mer vindkraft eftersom kärnkraften hjälper till att täcka upp för de intermittenta kraftslagens svagheter, nämligen stabilitet och volatilitet, medan främst vindkraft driver ned priserna vid rätt förutsättningar. Vinden är gratis och personalkostnaderna små.

– Jag tror att en mix av de olika fossilfria kraftslagen ger det mest kostnadseffektiva elsystemet, men exakta procentandelar är svårt att svara på i dagsläget utan det får marknaden avgöra allt eftersom. Det viktiga är att få till rättvisa marknadsförutsättningar för alla teknikslag, säger Christian Holtz, elmarknadsanalytiker hos Merlin & Metis till TN.

Därför anser energiexperterna att det är tråkigt med den polarisering som sker mellan kraftslagen i de politiska ytterkanterna. Kärnkraft är en teknik som på en mycket liten yta levererar stabil och systemstärkande el oavsett väder, förklarar Carl Berglöf.

– Det finns absolut projekt som blivit dyra. Ny kärnkraft kostar enligt en undersökning som Energiforsk utfört ungefär lika mycket som havsbaserad vindkraft vid en given kalkylränta men då har man inte räknat med kärnkraftens systemstärkande egenskaper. I dagsläget stärker kärnkraften elsystemet utan att få betalt för det.

Morötter och piska

Dessutom har förnyelsebart under lång tid åtnjutit diverse subventioner och främjande åtgärder där elcertifikatsystemet varit det mest omfattande, menar Carl Berglöf. I motsatt ände har kärnkraften tvingats utstå politiska hinder som effektskatt, antalsbegränsningar, hög ansökningsavgift, bristande utbildningsmöjligheter samt underfinansierad och i perioder till och med förbjuden forskning.

Kärnkraftsbranschen tvingas själva finansiera sina utbildningar och det tidigare målet om 100 procent förnybart har sänt tydliga signaler.

– Det är en verksamhet som legat i bakvattnet och där staten kapitulerat vad gäller forskning och utvecklingsarbete. Lärosätenas kapacitet att utbilda folk inom den här branschen har drastiskt minskat och eftersom ungdomarna fått med sig från modersmjölken att kärnkraften ändå ska läggas ner finns en ganska dålig tillströmning till programmen, förklarade Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet för TN i november.

När Tidöavtalet släpptes i höstas blossade det snabbt upp en debatt om de nya kreditgarantier som regeringen och Sverigedemokraterna planerar för kärnkraft.

– Vad som inte belystes på samma sätt är att de förnyelsebara källorna redan haft kreditgarantier sedan tidigare. Regeringar har under lång tid varit väldigt duktiga på att riva hinder för förnyelsebara källor men inte för kärnkraften. Man kan snarare se det som att den nya regeringen utjämnar skillnaderna, säger Carl Berglöf.

Kärnkraften ett av de mest säkra kraftslagen

Ett annat populärt argument av meningsmotståndare är att kärnkraften är farlig. Men enligt siffror från Our World in Data, som sammanställer forskning världen över, ser antalet dödsfall per producerat terawattimme med olyckor och luftföroreningar inräknade ut enligt följande:

• Brunkolskraft: 32,72

• Kolkraft: 24,62

• Olja: 18,43

• Biomassa: 4,63

• Gas: 2,82

• Vattenkraft: 1,3

• Vindkraft: 0,04

• Kärnkraft: 0,03

• Solkraft: 0,02

När det gäller dödsfall från kärnkraft handlar det i princip uteslutande om Tjernobylolyckan 1986 när reaktor fyra i utkanten av staden Prypjat exploderade. Denna sovjetiska reaktor av typen RBMK-1000 har däremot mycket lite att göra med svensk kärnkraft.

Olyckan inträffade i samband med en nedstängning för underhåll där man under nedgången genomförde ett test för att visa att turbinerna vid ett bortfall av yttre elnät under sin utrullning kunde leverera ström för säkerhetssystemen under de minuter som verkets egna dieseldrivna reservgeneratorer var under uppstart. För att genomföra experimentet hade vissa säkerhetssystem kopplats ur.

Att personalen saknade relevant utbildning och att konstruktionen av reaktorn var byggd med individuella bränslekanaler som är fördelaktigt om man vill producera plutonium av vapenkvalitet är andra orsaker i den långa kedja av tekniska, statliga och mänskliga omständigheter som ledde fram till olyckan. Orsakerna att effekterna blev långt värre än alla andra kärnkraftsolyckor kombinerade kan till stor del också förklaras av reaktorns tekniska design, hanteringen och den dröjande evakueringen samt det försök att hemlighålla olyckan som följde från statligt håll.

– Olyckan i Tjernobyl kan inte hända i svensk reaktor och den främsta orsaken till det är att en svensk reaktor är beroende av vatten för att upprätthålla kärnklyvningen. Försvinner vattnet försvinner klyvningen. I en RBMK-reaktor är det grafit som modererar reaktorn och grafit kokar inte bort, säger Ingemar Engkvist, ny ledamot i Vattenfalls styrelse till TN.

Ingemar Engkvist har mer än 30 års erfarenhet av kärnkraftssäkerhet och var själv aktiv i branschen under Tjernobylolyckan 1986. Han kommer närmast från rollen som vd för medlemsorganisationen World Association of Nuclear Operators, WANO, som kontrollerar säkerheten i cirka 450 reaktorer i världen, inklusive samtliga i Sverige.

– Man kan väl säga så här; jag hade aldrig varit i den här branschen om jag trodde att riskerna inom den teknologi vi använder i stora delar av världen inte var hanterbara.

Instabilt elsystem leder till dödsfall

Icke desto mindre sker olyckor inom alla kraftslag även om kärnkraften statistiskt faktiskt är en av de absolut säkraste energikällorna, i nivå med vindkraft och solkraft. Vattenkraften är statistiskt betydligt farligare än kärnkraften och vill man ha någon elproduktion alls är risk något som man aldrig kommer undan. Att bryta mineraler till vindkraftsturbiner, solceller och batterier kommer med risker. Att hantera högexplosiv och kraftigt trycksatt vätgas likaså. Ett instabilt elsystem kommer också med stora risker.

Enligt modelleringar från The Economist beräknas exempelvis 68 000 människors död i Europa vara förknippad med elkrisen, vilket enligt samma modellering är fler än motsvarade dödsfall i Covid 19, 59 700.

Mer eller mindre alla känner till Tjernobyl- och Fukushimaolyckorna och de lyfts ofta upp som argument mot kärnkraft av meningsmotståndare i Sverige. Inte lika många känner till de brustna vattenkraftsdammarna i kinesiska Banqiao 1975 som beräknas dödat mellan 26 000 och 240 000 människor. Omkring 30 städer och regioner översvämmades, mellan 5 till 6,8 miljoner hushåll beräknas ha kollapsat och omkring 10,5 miljoner människor påverkats. Olyckan lyfts dock sällan upp i debatten som ett argument emot vattenkraft i Sverige.

Liksom i Tjernobyl hade de flesta vattenkraftsdammarna vid Banqiao-olyckan byggts med hjälp av sovjetisk expertis under den kommunistiska kinesiska ledaren Mao Zedong:s ”Stora språnget”.

Ett mer färskt exempel är Kachovka-dammen i Ukraina som skadades så sent som den 6 juni 2023 och tvingade tusentals att evakuera städer och samhällen nedströms. Den 21 juni beräknades dödssiffran uppgå till 58 personer och 31 saknade.

Nu är Ukraina i krig, vilket så klart inte går att jämföra med civila förutsättningar, men anmärkningsvärt är att den svenska debatten till stor del handlat om riskerna med kärnkraft kopplat till turerna kring kärnkraftverket Zaporizjzja och inte om vattenkraft som energislag. Enligt Erik Persson Pavlovic, doktorand på Karlstad Universitet finns 10 000 dammar i Sverige och av dem kan drygt 400 orsaka stora översvämningar om de brister.

– Ett haveri i någon av våra stora dammar skulle kunna leda till en av de största katastrofer vi sett i Sverige. Vattnet som släpps fritt när dammen brister kommer med en oerhörd kraft och sveper med sig industrier och allt i dess väg. I slutändan ska vattnet ut i havet, och Östersjön är redan ett skört system, säger han till tidningen Extrakt.

I skrivande stund, onsdag den 9 augusti, har norsk vattenkraft drabbats av problem där dammluckor inte kunnat öppnats som planerat och polisen uppger för norska medier att man inte har kontroll på situationen. Kommunen har tillsatt ett kristeam och flera hus i närheten har evakuerats. Kontrollerade sprängningar övervägs och alla huvudvägar mellan Oslo och Trondheim har stängts av, skriver Omni.

När det gäller kärnkraft beräknas omkring 30 personer ha dött av direkt strålning i Tjernobylolyckan 1986.

– De första siffrorna är främst personer som kom i direkt kontakt med härden. Exempelvis brandmän som plockade upp och för hand körde skottkärror och liknande. De blev akut strålsjuka, säger Ingemar Engkvist.

När det gäller cancer relaterat till olyckan i Ukraina, Belarus, Ryssland och andra delar av Europa skiljer sig forskningen. Vissa rapporter i början av 2000-talet uppskattade högre siffror mellan 16 000 till 60 000 och i sin rapport från 2005 uppskattade WHO en potentiell dödssiffra om 4 000. Nyare studier, exempelvis av UNSCEAR från 2008 menar att dessa uppskattningar var för höga. En uppföljningsrapport under 2018 kom till samma slutsats.

Hur ser du från kärnkraftssidan på att olyckor inom kärnkraft så ofta används som slagträ samtidigt som andra kraftslag ofta slipper undan?

– Jag har ibland funderat på de frågorna och jag tycker att det är jättesvårt att ställa olyckor mot varandra. Jag tycker att varje olycka vi haft i kärnkraftsbranschen är tillräckligt allvarlig för att ta på allvar och dra lärdom från så att de inte händer igen. Jag är mindre intresserad av dammolyckor utan fokuserar på kärnkraft, säger Ingemar Engkvist.

Vid Harrisburgolyckan på Three Mile Island 1979 dog ingen människa av strålning. Vissa studier har visat på förhöjd cancerrisk medan andra visat det omvända. Någon sådan effekt har varit svår att bevisa.

När det gäller Fukushima har japanska myndigheter bekräftat att en arbetare har dött efter olyckan 2011. Olika studier har försökt titta på cancerrelaterade dödsfall men har haft svårt att visa några sådana. Ett antal som vid olyckan var barn har utvecklat sköldkörtelcancer som tros kunna härledas till olyckan efter att de druckit kontaminerad mjölk från kor. 2016 bedömde Världshälsoorganisationen att det fanns en mycket låg risk för ökade cancerdödsfall i Japan.

– Däremot dog människor som en konsekvens av evakueringen. Det blev en kaotisk situation när exempelvis personer i respiratorer kopplades ur och skulle förflyttas i väldigt eländig terräng, säger Carl Berglöf.

Japanska myndigheter bedömde 2011 att 517 människor hade dött indirekt från den fysiska och psykiska stressen vid evakueringen och i september 2020 reviderades siffran till 2 313. Som jämförelse beräknas jordbävningen och tsunamin dessförinnan orsakat omkring 20 000 dödsfall.

– Efter Fukushima-olyckan lärde man sig av misstagen och kärnkraftsbranschen installerade så kallad oberoende härdkylning som träder i kraft ifall man helt tappar tillgång till el eller havsvatten. Det handlar om tankar som möjliggör kylning av härden i upp till 72 timmar. Under tiden kan man fylla på dessa tankar, berättar Carl Berglöf.

Fukushimaolyckan ledde också till farliga utsläpp som landade i omgivningen.

– Lyckligtvis hade man lärt sig från Tjernobylolyckan och inget av den radioaktiva strålningen letade sig in i livsmedelskedjan.

Varken jordbävningar eller tsunamis är något problem i Sverige men efter samtliga olyckor har världens kärnkraft ytterligare stärkt säkerheten. Efter Harrisburgolyckan installerade de svenska kärnkraftverken haverifilter.

– Detta system hade dock inte installerats i Fukushima-verket men om det funnits så hade de utsläppen bara blivit omkring en tusendel.

Avfallsfrågan är löst menar experter

Ett annat vanligt argument är att hanteringen av kärnkraftsavfallet inte är löst.

– Anläggningen är ju inte byggd ännu så på så sätt stämmer det ju. Tekniken har dock fått godkänt av mark- och miljödomstolen och godkänt av regeringen. Nu väntar vi på att mark- och miljödomstolen ska fastställa villkoren och sedan kommer det att ta en viss tid att bygga den. Under 2030-talet beräknas anläggningen tas i drift i Forsmark.

Carl Berglöf tycker att det är märkligt att avfallet diskuteras som en olöst fråga. Att hantera farligt avfall är inget nytt utan är något som gruvindustrin gjort i många år.

– Vi har massor av avfall i samhället som är minst lika farligt som kärnavfall. Vid Rönnskärsverken i Skellefteå Hamn finns ett slutförvar för arsenik och andra tungmetaller från gruvindustrin som behöver förvaras för evigt. Flygaska från fjärrvärme är ett annat exempel – om än inte lika farligt.

När det gäller kärnavfall handlar förvaringen om att undvika strålningen. Enligt planen ska förvaringen 500 meter under jorden hålla i 100 000 år. Detta är dock den siffra som anger när strålningen i uranet är så pass lågt att det är jämförbart med obrutet uran. Avmattningen av strålningen är däremot inte linjär.

– Radioaktiviteten faller oerhört kraftigt redan första åren och sedan ligger det i mellanlager i 30 år till dess att det är tillräckligt svalt för att förflyttas till slutförvaret. När de första 100 åren har gått har det mesta av farligheten avtagit.

Det råder dessutom forskarkonsensus efter decennier av forskning att nuvarande lösning klarar både 100 000 år och långt mer än så. Metoden kallas KBS-3 och går ut på att kärnbränslet först kapslas in i koppar. Dessa kapslar placeras därefter på cirka 500 meters djup nere i urberget där de bäddas in i bentonitlera. Fördelen med kärnkraft är att avfallet blir litet. En 33 centiliters läskburk med kärnbränsle räcker ungefär till en människas elkonsumtion hela livet, förklarar Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik, i ett avsnitt av Uptalk Weekly på Uppsala universitets Youtubekanal.

Enligt honom är lagringsfrågan när det gäller kärnkraft efter 35 års forskning snarare en ickefråga rent tekniskt. Till exempel, menar han, finns naturliga analogier som man tittat på.

– Reaktorer som för ett par miljarder år sedan av en slump rullade i gång i naturen. Sedan har man tittat på hur mycket restprodukterna rört sig i berggrunden och det är inte många decimeter på ett par miljarder år, säger han.

Avfallet kan återanvändas

Däremot finns en annan etisk fråga som kan diskuteras. Dagens kärnkraftsreaktorer använder bara några enstaka procentenheter av bränslet och tekniken finns redan för att återanvända det, vilket som en bonus också innebär att det kvarvarande avfallet behöver lagras kortare. Orsaken att denna teknik inte utvecklats mer bedöms vara att kostnaden att bryta nytt uran är betydligt billigare. Det finns med andra ord en stor outnyttjad potential i redan brukat kärnbränsle.

– Är det vår generation som ska bestämma och vingklippa andra framtida generationers möjligheter att själva bestämma hur man vill energiförsörja sig? För det är ju det vi gör om vi i tid och evigheter gräver ner ett material som vi faktiskt vet innehåller oerhörda mängder energi. Jag kan notera att den svenska miljöbalken faktiskt föreskriver återvinning när vi har teknik för återvinning och det vill jag påstå vi har i dag. Så ska vi inte bryta mot miljöbalken borde vi ta oss en funderare hur vi ska göra här, konstaterar Ane Håkansson.

Inte beroende av ryskt uran

Ett annat argument som börjat dyka upp på sistone är att kärnkraften är beroende av uran från Ryssland. Det stämmer att Ryssland är en exportör av uran, men långt ifrån den största och i samband med kriget upphörde kärnkraftsbranschen i Sverige med att köpa ryskt uran. Samma dag som Ryssland anföll Ukraina, den 24 februari 2022 låter Vattenfall, majoritetsägare av Forsmark och Ringhals kärnkraftverk, hälsa i ett pressmeddelande:

”Vi ser med stor oro på det allvarliga säkerhetsläget i Europa och Rysslands invasion av Ukraina. Vi har därför beslutat att inga planerade leveranser från Ryssland till våra kärnkraftverk kommer att ske tills vidare”.

I ett pressmeddelande den 11 april 2022 berättar också Uniper, ägare av Oskarshamns kärnkraftverk, att de klippt banden med Ryssland.

”När det gäller vårt färdiga kärnbränsle, levereras det av Westinghouse i Västerås. Uranet kommer ursprungligen från Kazakstan. Huvudleverantör för anrikningstjänsterna är brittiska URENCO. Endast en mindre del av uranet har anrikats i Ryssland, och dessa leveranser har pausats på obestämd tid”, skriver de.

Det finns också gott om uran i andra länder. Enligt World Nuclear Association stod Kazakhstan för den största brytningen av uran 2021 med 21,8 tusen ton. Därefter kommer Namibia med 5,8 tusen ton, Kanada med 4,7 tusen ton och Australien med 4,2. Ryssland kommer först på sjätte plats med 2,6 tusen ton.

Dessutom finns rikligt med uran även i Sverige, faktiskt mest i hela Europa enligt Näringsutskottets betänkande ”Förbud mot utvinning av uran” från 2017. Enligt rapporten kan tillgångarna i Sverige delas in i två huvudgrupper. Den ena tillgången som finns i alunskiffrar och fosforiter är väldigt stor; 2,5 miljoner ton, men den är låghaltig och bedöms i dagsläget inte som ekonomisk att bryta. Den andra delen utgörs av mindre men mer uranrika mineraliseringar. Tillgångarna i denna grupp uppgår till cirka 19 000 ton i Sverige.

Kruxet är att den tidigare regeringen inte ansåg att uran skulle få brytas i Sverige och föreslog ett förbud som klubbades av riksdagen och började gälla den 1 augusti 2018. Oppositionspartierna å sin sida menade bland annat att uranet är en viktig insatsvara till kärnkraften och att det är viktigt att det ska vara tillåtet att bryta uran även av beredskapsskäl. Därutöver poängterade de att uranbrytningen är viktig för prospektering av andra metaller, inte minst sällsynta jordartsmetaller. Vissa av Tidö-partierna vill nu häva detta förbud.

– Det mest kritiska avseende Ryssland är egentligen inte själva råvaran – uranet – utan de förädlingsresurser som Ryssland besitter; konvertering och anrikning. Exempelvis står Ryssland för runt 40 procent av världens anrikningsresurser. Västvärlden arbetar nu för att kompensera för att dessa resurser nu väljs bort av bränslebeställarna, men fortfarande är flera ryssbyggda kärnkraftverk i Östeuropa beroende av tillförsel av ryskt kärnbränsle, säger Carl Berglöf.

Titta på Frankrike

Ett annat argument som kommit upp på senare tid är att planerbarheten i kärnkraft börjat ifrågasättas inte minst på grund av att Ringhals 4 under en lång period var borta för reparation samt att Oskarshamn 3 också stoppats i omgångar. Därutöver drabbades den franska kärnkraften av olika problem förra sommaren vilket gjorde att flera reaktorer tillfälligt stoppades.

Kärnkraftsmotståndare har flitigt påpekat dessa problem i Frankrike samtidigt som det inte lika ofta nämnts att Frankrike bortsett från 2022 allt som oftast är Europas största nettoexportör av elektricitet. När vinden mojnar och kraftverken i Tyskland eldar brunkol driver export av fransk kärnkraft ner koldioxidutsläppen samt priserna på den europeiska elmarknaden.

– Frankrikes kärnkraft har haft en mycket viktig roll i att driva ner tyska koldioxidutsläpp från smutsig brunkol och det är något den tyska regeringen inte gärna pratar om. När det var problem med den franska kärnkraften var det däremot något man gärna talade om, säger den tyska energiexperten Staffan Reveman till TN.

Liksom i Sverige fram till nyligen har tyska politiker drivit kärnkraft på en avvecklingslinje och den 15 april i år stängdes de sista tre reaktorerna ned med tvång. Dessa reaktorer var världens tre säkraste menar Ingemar Engkvist.

– De tyska kärnkraftverken och framför allt de tre sista var de absolut säkraste reaktorerna i världen och de mest välskötta, säger han.

Staffan Reveman tycker att det är en ofattbar kapitalförstörelse.

– Man sparade de bästa till sist, men nu ska även de ersättas med brunkol. Jag ser ingen chans för Parisavtalet men i den tyska energipolitiken är det skit detsamma. Det ideologiska kärnkraftsmotståndet är viktigare, sa han till TN i samband med stängningen.

När det gäller planerbarheten är kärnkraft per definition planerbar.

– Man måste skilja på planerbarhet och tillgänglighet. Begreppet ”planerbar” handlar om att man kan planera driften oberoende av väder. Däremot behöver kärnkraft precis som andra kraftverk underhållas och om man tar exemplet när Oskarshamn gick ned så såg man en skada som behövde åtgärdas och då planerade man in ett driftstopp en eller ett par veckor i förväg. Sedan händer så klart även plötsliga stopp även om de är ovanliga, men det gäller ju för alla energikällor, konstaterar Carl Berglöf.

Det behöver inte ta lång tid för kärnkraft

När det gäller byggtid har kärnkraften också fått utstå en hel del kritik. Ofta pekar meningsmotståndare på den finska reaktorn Olkiluoto 3 som började byggas 2005 och som drabbades av många förseningar innan den på riktigt kom igång i år. Kärnkraftsmotståndarna pratar sällan om de andra internationella kärnkraftsprojekten där bland andra flera svenskar är inblandade. Som exempelvis i Förenade Arabemiraten där den första reaktorn av sydkoreansk typ, Barakah 1, färdigställdes på sex år.

Där ses kärnkraften som ett effektivt sätt att tillsammans med solkraft göra sig mindre beroende av naturgas och olja. Två reaktorer vid Barakah är redan klara och de andra två ska tas i drift under de kommande åren. Med andra ord beräknas dessa fyra reaktorer vara i drift elva år efter att det första spadtaget togs. Ett exempel från hemmaplan är att Sverige mellan 1976 till 1985 fick upp 12 reaktorer och nu har Vattenfall inom ramen för sin förstudie ansökt om att 2032 få ansluta 2 800 megawatt ny kärnkraft vid Ringhals vilket om tidsplanen håller i sådana fall skulle innebära nio år med byråkratin inräknad.

När det gäller ny elproduktion som andra stora infrastrukturprojekt är detta inga mardrömssiffror utan snarare ganska konkurrenskraftigt. Vindkraften lyfts ofta upp som någon form av quick fix men det stämmer bara om man räknar själva snurran. Därutöver ska kraftverket ha tillstånd och nätanslutning ska byggas. Kriegers Flak var den första havsbaserade vindkraftsanläggningen att få tillstånd i Sverige och den beräknas vara i drift 2028, det vill säga 26 år efter projektstart. Men det projektet har pausats i omgångar.

Nu får Kriegers Flak precis som Olkiluoto 3 för kärnkraften snarare kanske ses som ett projekt kantat av barnsjukdomar än något representativt för branschen som helhet men enligt vindkraftsbranschen själva rör det sig inte om någon quick fix varken när det gäller landbaserad eller havsbaserad vindkraft.

Svensk Vindenergi räknar med omkring tio år från projektstart till el på nätet för landbaserad vindkraft och längre än så för havsbaserad vindkraft. Exakt hur länge det kommer att ta för havsbaserad vindkraft är svårt att säga eftersom vi inte har några projekt i Sverige att räkna på.

Ny kärnkraft kommer precis som andra kraftslag att ta tid att bygga men det är i grunden ett argument som framstår som ganska märkligt menar de experter TN talat med. Det ena utesluter inte det andra, menar de. Det är nämligen fullt möjligt att bygga annan elproduktion under tiden.