KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Uranförbud stänger dörren för ny gruvboom: Kritiska metaller stoppas

Sedan 2018 får uran inte längre utvinnas i Sverige. Förbudet hämmar inte bara Europas största tillgångar av uran utan fördyrar också för gruvindustrin samt stoppar satsningar på andra mer sällsynta metaller. Malmgeologen Olof Martinsson tycker att förbudet bör rivas upp. ”För blandfyndigheterna är det nästan en förutsättning”, säger han till TN.

Tillgångarna av uran är mycket goda i Sverige, faktiskt de största i hela Europa enligt Näringsutskottets betänkande, ”Förbud mot utvinning av Uran” från 2017.

Enligt rapporten kan tillgångarna i Sverige delas in i två huvudgrupper. Den ena tillgången som finns i alunskiffrar och fosforiter är låghaltig men väldigt stor. Den innehåller 2,5 miljoner ton uran samt andra metaller. Den andra delen utgörs av mindre men mer uranrika mineraliseringar. Tillgångarna i denna grupp uppgår till cirka 19 000 ton i Sverige.

– Om man skulle använda det svenska uranet till självförsörjning finns tillräckligt med uran för att driva kärnkraften i flera hundra år, berättar Olof Martinsson, lektor i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet.

Under efterkrigstiden påbörjades ett prospekteringsarbete av svenskt uran som en naturlig del både i det svenska kärnvapenprogrammet och som bränsle till civil kärnkraft. Uranprospekteringen skedde i olika omgångar från mitten av 50-talet till början av 80-talet.

– Prospekteringen under 70-talet och början av 80-talet var ganska omfattande, men det svalnade efter folkomröstningen om kärnkraft 1980, berättar Olof Martinsson.

”Återvinning är förstås bra men det är önskedrömmar att det skulle räcka”.

Miljöpartiet drev på för uranförbud

Så småningom började intresset dyka upp igen, inte minst på grund av blandfyndigheter och det behov för metaller som krävs till den gröna omställningen – men vi återkommer till det.

– Det finns absolut företag som tror att det finns ekonomisk potential i de kända uranfyndigheterna.

Detta satte dock den förra regeringen stopp för med ett förbud mot uranbrytning som klubbades av riksdagen och började gälla den 1 augusti 2018.

– Miljöpartiet drev den frågan ganska hårt. Vissa partier har också haft inställningen att kärnkraften ska avvecklas och då vill man väl förstås kanske inte att uran ska brytas och särskilt då de också sett den som en miljöfarlig metall.

Är den det då?

– Både ja och nej. Uran är visserligen en ganska giftig metall, ungefär som bly, och den är dessutom radioaktiv. Men om man bryter den på ett sätt som görs i moderna gruvor i västvärlden så ser jag inget större miljöproblem, varken för de som aktivt arbetar i gruvorna eller för närmiljön. Tittar man däremot tillbaka till mitten av 1900-talet skapade uranbrytning absolut miljöproblem och var dessutom ett arbetsmiljöproblem för de som jobbade med den. Det var framför allt radon som man inte hade så bra koll på men i moderna gruvor ventileras det ut och i dagbrott är det inget problem. Strålningen håller man koll på med dosimetrar, säger han.

Efter regeringsskiftet i höstas har spelplanen däremot på nytt ändrats då flera av Tidöpartierna uttryckt intresse för att åter tillåta uranbrytning.

– Jag tycker vi behöver urangruvor i Sverige, sa klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari till SVT nyligen.

Uranförbudet förstör på flera sätt

Uranförbudet förstör inte bara för brytning av uran utan för med sig flera indirekta problem för gruvindustrin. Detta har att göra med att uran ofta hittas tillsammans med andra metaller som i fallet alunskiffrar.

i Sverige är vanadin och nickel två exempel men det gäller även mer sällsynta metaller som exempelvis molybden. Intresset för att ta vara på dessa blandfyndigheter minskar med uranförbudet – eftersom det blir dyrt att ta hand om den förbjudna metallen, om det ens är möjligt att få tillstånd att bryta.

– När du bryter får du uranet på köpet och om du då ska betala för att skicka det på deponi i stället för att använda det som en extra inkomstkälla så blir det svårare att få kalkylen att gå ihop. För många blandfyndigheter är det därför nästan en förutsättning att uranförbudet rivs upp, berättar Olof Martinsson.

Världen befinner sig också i ett läge där metaller är kritiska för den globala energiomställningen. Energisystemet i världen drivs som bekant fortfarande till 80 procent av fossila källor som kol, olja och gas. Metaller är avgörande för att ta fram alternativ som exempelvis solkraft, vindkraft, batterier och kärnkraft.

– Skulle man bryta alla de här fyndigheterna som uppträder i alunskiffer så är det väldigt mycket metaller man skulle kunna få ut. Även om man jämför med ute i världen så är de här fyndigheterna bland de större för exempelvis vanadin. Metallen har fått ökad användning i stationära batterier så den är kopplad till den gröna omställningen och så även nickel.

Ett generellt problem för gruvindustrin i världen är det som kallas ”Nimby”, not in my back yard. Fenomenet att många gärna ser en grön omställning men inte vill ha gruvor i närområdet. Samtidigt behövs gruvorna om världen ska ställa om.

De som slåss mot gruvorna brukar ofta prata om återvinning, hur ser du på det?

– Återvinning är förstås bra men det är önskedrömmar att det skulle räcka. Vi har ett ökat behov jämfört med tidigare och dessutom tar det tid innan saker är uttjänta och kan återvinnas. Om vi menar allvar med klimatomställningen har vi ett stort ökat behov och särskilt för denna typ av metaller som använts i ganska liten utsträckning tidigare. Det här gäller även våra mer vanliga metaller och återvinning täcker inte behovet utom möjligen för bly eftersom vi inte längre använder det som tillsats i bensin.

Tvingats lämna malm på grund av för hög uranhalt

Förbudet straffar dessutom inte bara nya aktörer utan i allra högsta grad även de gruvföretag som är aktiva i dag.

– Det finns faktiskt till och med exempel där gruvbolag tvingats lämna delar av malmkroppar eftersom halten av uran varit för hög.

Och vid de tillfällen där brytningen ändå är lönsam skulle med nuvarande lagstiftning uranet i stället sorteras bort som svinn.

– Det är ju naturligtvis inte så smart att deponera en produkt som egentligen är säljbar, men det är ju det som blir resultatet om man inte får sälja den, säger Olof Martinsson.

Själv tycker han att brytningen borde tillåtas.

– Så länge man har tillstånd i mark- och miljödomstolen, vilket är en förutsättning för drift, så ser jag inga större problem med det. Vi har en stark miljölagstiftning i Sverige och har man då fyndigheter som är lämpliga att bryta borde man göra det oavsett metall, säger han.

Företagen verkar också tro att så kommer att bli fallet.

– Ganska många företag har nu startat upp prospektering av uran. De som innehåller flera metaller är kanske de mest intressanta, berättar Olof Martinsson.

Blandfyndigheterna är spännande bland annat eftersom de innehåller metaller som behövs till allt från batterier, solceller, halvledare och tekniska produkter.

– Dessa fyndigheter finns mest av i Jämtland, Västergötland och Skåne samt ytterligare några ställen, förklarar Olof Martinsson.

Skulle kunna leda till många arbetstillfällen

Ett färskt exempel är det kanadensiska bolaget District Metal som via dotterbolaget Bergslagen Metals vill leta efter nickel och vanadin i jämtländska Oviken. Metallerna används på flera sätt inom industrin och inte minst till batterier.

– Fyndigheterna i Jämtland är ganska stora och för Jämtland som län skulle det skapa ganska många arbetstillfällen om brytningen kommer i gång. Om jag skulle gissa så skulle jag väl säga mellan 300 och 1 000 jobb kanske.

Som alltid med gruvbrytningen finns dock den andra sidan av myntet och planerna i Oviken har fått bybor att gå ihop i protest.

– Tillgångarna i Oviken ligger lite olyckligt till geografiskt eftersom det är precis i kanten på samhället och vid brytning är det fråga om dagbrott.