BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Fem problem med svensk infrastruktur: ”Läge att agera”

Den svenska infrastrukturen är i kris. Bara det eftersatta underhållet är uppe i 70 miljarder kronor och då är nya behov inte medräknade. "Nu behövs ett helt nytt sätt att arbeta”, säger Nils Paul, infrastrukturexpert på Svenskt Näringsliv.

Dyrt, långsamt och ogenomtänkt. Så går det att betygsätta planeringen och arbetet med infrastrukturen i Sverige i dag. Och när infrastrukturen inte hänger med, då försvåras kommunikationerna, transporter och export sinkas och tillgängligheten inom landet försvåras, vilket i sin tur påverkar företagens möjligheter att växa och anställa.

– Därför behöver staten utreda och förnya planeringsmodellen. Dagens sätt att planera för infrastrukturen har nått vägs ände, säger Nils Paul, ansvarig för transport- och infrastruktur på Svenskt Näringsliv.

Tolvårsperioder

I Sverige planeras satsningar på infrastruktur i tolvårsperioder genom en nationell plan som sätter budgetramar för investeringar och underhåll. Vilka projekt som ska dras igång avgörs i en planeringsmodell som bygger på ett samspel mellan riksdag, regering och Trafikverket. Det är ett sätt att arbeta som tillkom på tidigt 1990-tal och, vid sidan av några mindre förändringar, styr den fortfarande dagens arbete.

– Det är ett system som dras med ett antal problem, till exempel eftersatt underhåll, bristande kostnadskontroll och långa projekttider. Det finns givetvis sådant som fungerar i dagens planeringsmodell men det finns även väl kända problem som inte åtgärdas. I stället står det och stampar, säger Nils Paul.

Som ett sätt att komma vidare, hitta nya former för utvecklingen av landets infrastruktur har Svenskt Näringsliv bjudit in fem personer att föreslå andra vägar att gå. Det har resulterat i ”Vägval – fem tankar om framtidens planeringsmodell för Sveriges infrastruktur”, en antologi som vid ett seminarium i dagarna överlämnades till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD), som också höll med om problembeskrivningen kring landets infrastruktur:

– Vi måste kunna ompröva även statlig verksamhet. Brister i underhåll och förvaltning är ett hinder för tillväxt och så kan vi inte ha det i ett exportberoende och avlångt land som Sverige, sa han.

Flera problem

De fem författarna i antologin, alla med erfarenhet av infrastrukturfrågor från såväl näringslivet som myndigheter och akademi, är överens om ett antal brister i dagens system: Dålig prioritering, ofta startas projekt med mindre samhällsnytta på bekostnad av andra betydligt viktigare satsningar.

Därefter följer dålig kostnadskontroll med ständigt dyrare projekt, något som även Riksrevisionen påpekat och det faktum att underhållet av befintlig infrastruktur hela tiden hamnar i skymundan med en växande underhållsskuld som resultat. Inte sällan är den nationella planen helt enkelt övertecknad, den har fyllts med för många projekt vilket med automatik innebär att en hel del av satsningarna aldrig kommer att bli av.

– Vi ska ha respekt för att utvecklingen av infrastruktur är stora och komplicerade processer med långa ledtider. Men det hindrar inte att även mindre åtgärder kan göra stor nytta. I olika diskussioner står ofta krav på ökade resurser högt på önskelistan. Vi kommer att behöva investera mer i vår infrastruktur, men vi måste samtidigt använda de resurser som finns på ett klokare sätt och det kan knappast vara särskilt politiskt kontroversiellt, säger Nils Paul.

I antologin blandas stora och små idéer för att effektivisera utvecklingen av infrastrukturen i Sverige:

– Sverige har i dag lägst tillväxt i EU och står samtidigt inför en omvälvande omställning till ett klimatneutralt, elektrifierat och digitalt samhälle. Enkelt uttryckt, det är läge att agera för att behålla vår konkurrenskraft och stärka det svenska välståndet. I det läget är en väl fungerande infrastruktur en viktig pusselbit, säger Nils Paul.