ELKRISEN

Tyska energifiaskot fortsätter: Eldar i gång nyrenoverad brunkolsgigant

Nu går det inte längre att skylla på fransk kärnkraft. Under veckans köldknäpp eldas ytterligare en brunkolsgigant i gång i östra Tyskland och industrilandet har nu blivit elimportör.

En köldknäpp drog in över Europa i måndags och som svar har Tyskland nu eldat i gång det nyrenoverade brunkolskraftverket Jänschwalde för andra vintern i rad, skriver Bloomberg.

Jänschwalde började byggas 1976 och är ett av Tyskland största kraftverk som drivs av brunkol, det smutsigaste energislaget både i termer av utsläpp och luftföroreningar. Kraftverket ägdes tidigare av svenska Vattenfall, men såldes 2016 till tjeckiska EPH och deras dotterbolag LEAG vilket för Vattenfall blev en smäll på över 20 miljarder kronor, tillsammans med annan såld kolkraft.

EPH motiverade köpet av kolkraft med att de kan ta stora förluster i flera år för att sedan hämta hem när kärnkraften läggs ned 2022. I eftertankens kranka blekhet tycks bolaget ha gjort en hel korrekt bedömning, även om den sista utfasningen av kärnkraften på grund av elkrisen sköts upp till våren 2023.

– Det gäller att överleva de närmaste åren. Om tio år kommer läget förhoppningsvis se annorlunda ut, sa delägaren Daniel Kretinsky till SvD 2016.

Kraftverket har 6 block som vardera motsvarar ungefär en halv kärnkraftsreaktor, 500 megawatt.

Detta ska ses i ljuset av att Tyskland redan eldar stora mängder kol. I skrivande stund så mycket som till 47 procent av elproduktionen och på 12 månader rör det sig om 28 procent, enligt Electricitymap.

Kraftverket var i gång förra vintern och placerades i reserv under juni, skriver Bloomberg. I söndags startades det dock upp på nytt för att täcka efterfrågan. Först ut är block F men även block E har ställts i ordning för att snabbt komma online om så behövs.

Som en konsekvens rusade priset elpriset på Epex Spot SE under måndagen till 1,55 kronor per kilowattimme enligt nuvarande växelkurs. Det högsta priset på över en månad.

– Det är förskräckligt, men resultatet av en usel tysk politik där man väljer att stänga ned fossilfri kärnkraft och förlita sig på energikällor som bara levererar under rätt väderförutsättningar. När det inte blåser och solen inte lyser får man då ta till vad som finns, och i Tysklands fall är det brunkol, säger Staffan Reveman, expert på tysk energipolitik till Tidningen Näringslivet.

Går inte att skylla på Frankrike

I år kan Tyskland heller inte försöka skylla på fransk kärnkraft, vilket var vanligt bland politiker såväl som kärnkraftsskeptiker i fjol. Efter strulet i 2022 har Frankrike med cirka 70 procent kärnkraft nämligen återtagit tronen som Europas största nettoexportör av elektricitet. Deras kärnkraft går nu på högvarv och exporterar bland annat till Tyskland.

– Att Tyskland förutom fossila kraftslag förlitar sig på import, en stor del från fransk kärnkraft, så fort det inte blåser är något som politikerna i Tyskland inte gärna pratar om, och det är ganska tyst i media. Men när Frankrike hade problem med sina reaktorer var det något man ständigt lyfte, säger Staffan Reveman.

Historiskt har Tyskland däremot varit en mycket stor nettoexportör av el – något som successivt förändrats i och med ”energiewende”, landets ambition att ersätta fossila källor och kärnkraft med intermittenta kraftslag och energilagring.

Projektet har gått bra så till vida att den fossilfria kärnkraften sedan april i år är helt nedlagd men det har inte skett på bekostnad av de fossila kraftslagen som fortfarande står för stabiliteten och baskraften. Landet har cirka 15 gånger så höga utsläpp i elsektorn som Frankrike.

Energilagringslösningarna som behövs om landet ska ha någon chans att fasa ut de fossila kraftslagen, är i princip icke existerande i dagsläget och experter menar att det på grund av tekniska begränsningar i elsystemet inte går att ösa på med särskilt mycket mer intermittent kraft.

Import och fossilt för tillfället

Dessutom behövs en enorm utbyggnad av vind och sol om dessa kraftslag ska kunna generera ström till allehanda lagringslösningar. Sett till populationen har Tyskland inte heller samma lyx med stora geografiska ytor som exempelvis Sverige.

– Politikerna i Tyskland diskuterar nu i stället att subventionera elpriset med upp till 70 öre per kilowattimme för att industrin inte ska lämna landet, påpekar Staffan Reveman.

Då återstår alternativet import, och den växer snabbt för Tyskland. Den tidigare så stora exporten har successivt minskat och sedan de sista tre tyska kärnkraftsreaktorerna lades ned med politiskt tvång den 15 april har Tyskland nu blivit en nettoimportör av el. Trenden har hållit i sig varje månad i år med start i just april, visar statistik från Energy-charts.

Det säger en hel del eftersom Tyskland så sent som 2017 var Europas största exportör, men marginalen har successivt minskat och hittills i år är faktiskt det första året som Tyskland nettoimporterar sedan Energy-charts började registrera siffror 2015. Det handlar om en minskning från export på 60 terawattimmar 2017 till import på 13 terawattimmar hittills i år. Skillnaden på årsbasis motsvarar alltså mer än halva Sveriges elkonsumtion.

– Tyskland har historiskt varit en mycket stor exportör av elektricitet i Europa. Nu exporterar vi när solen lyser och vinden blåser, eller om efterfrågan är så hög i Europa att brunkol blir alternativet. Slår man ut det så importerar vi, säger Staffan Reveman.

Tyskland har också försökt driva politiken inom EU mot förnybara källor och bort från kärnkraft men antalet allierade i motståndet tycks minska allt mer. Politiska styrmedel behövs för att bi av med koldioxiden eftersom fossila kraftslag i grunden, om man bortser från straffavgifter, ofta är konkurrenskraftiga men problemet som många länder ser det är att även fossilfri kärnkraft, som tillsammans med vattenkraft varit världens mest effektiva sätt att driva bort växthusgaser ur elmixen, också behandlats styvmoderligt politiskt.

Många europeiska länder vill nu satsa på kärnkraft och Frankrike, som också har stor makt i EU, planerar att gå ”all in” med sex nya reaktorer samt renovering och livstidsförlängning av sin existerande flotta som i dag består av 56 reaktorer.

I fjol vann kärnkraftsförespråkarna striden om att fossilfri kärnkraft skulle få ingå i den hållbara taxonomin inom EU, vilket är viktigt för att locka stora investerare att satsa på nya reaktorer.

Kompromiss i EU i går

Senast i går skedde en ny kompromiss mellan Tyskland och Frankrike kring kärnkraft i den nya elprisreformen som EU jobbar med, efter att Frankrike hotat om införa en egen prismekanism om inte kärnkraften omfattades när det gäller så kallade CfD:s (se faktaruta). En typ av statliga subventioner eller kontrakt framtagna för förnybar energi men som nu också, åtminstone till viss del, även ska omfatta kärnkraft.

Tyskland, som drivit på mot kärnkraft i frågan, har oroat sig för att Frankrike ska utnyttja sin gigantiska kärnkraftsflotta, som är amorterad och väldigt billig i drift, för att omfördela vinster från statliga EDF till industrin när elpriserna är höga.

Frankrike har liksom en mängd andra länder under decennier delvis politiskt misshandlat sin kärnkraft med olika former skatter och komplexa avgiftssystem på elpriset som gjort upprustning, effekthöjningar och nya reaktorer mindre intressant. Det är sannolikt också en delförklaring till de omfattande problem med korrosion som upptäcktes och tvingade statliga EDF att ställa av och reparera en lång rad reaktorer under fjolåret. Baserat på skrivelsen från EU om CfD:s ser det nu däremot av allt att döma ut som att dessa på ett eller annat sätt planeras att användas till den omfattande storsatsning av kärnkraften i Frankrike som är på gång.

Det hela landade nämligen i en kompromiss, där medlemsländerna kan använda CfD:s för att förlänga livslängden på äldre kärnkraftsreaktorer med motkravet att de också bör följa vissa designregler bestämda av Europeiska kommissionen för att säkerställa att eventuell omfördelning av intäkter inte skapar oskäliga snedvridningar av konkurrensen och handeln på den inre marknaden.

Reformen ska förhandlas i Europaparlamentet innan det blir lagstiftning.