DET SVENSKA SKATTETRYCKET

Lista: Här är skatterna som smyghöjs – ”Svårt förstå logiken”

Regeringen gick till val på ett ”skattehöjarstopp”, men hittills har det i flera fall blivit tvärtom. ”Om den politiska viljan finns hade man kunnat göra mer”, konstaterar nationalekonomen Jacob Lundberg. Samtidigt växer kritiken mot framför allt elskatten och höga skatter på arbete.

”Det får vara nog nu”, dundrade Ulf Kristersson (M) när han debatterade skatter i valrörelsen. Om hans regering fick väljarnas förtroende skulle det vara slut på skattehöjningar, hette det. Och när det väl blev dags för regeringsbildning pratades det om sänkningar av bland annat elskatten och skatten på ISK-konton.

Hittills har leveransen dock varit ganska begränsad. Regeringen har meddelat att skatten på plastpåsar ska avskaffas och att drivmedelsskatten ska sänkas, och dessutom aviserat både ett nytt jobbskatteavdrag och en förstärkning av grundavdraget för äldre.

”Regeringen har ju gjort det lite svårt för sig när man ibland förhåller sig till uppräkningar och indexeringar och ibland inte”.

Men samtidigt har flera skatter lämnats utan åtgärd medan andra till och med har höjts. De har förvisso räknats upp med inflationen, men regeringen hade kunnat pausa uppräkningen om den hade velat. Något man valde att göra med indexeringen av brytpunkten för statlig skatt, vilket därmed också i praktiken blir en skattehöjning.

– Regeringen har ju gjort det lite svårt för sig när man ibland förhåller sig till uppräkningar och indexeringar och ibland inte. Det blir på goda grunder svårt för många att förstå logiken riktigt, konstaterar Erik Bengtzboe, chefsekonom på Skattebetalarna.

– Att man pausar uppräkningen innebär ju en skattehöjning. Så det är helt klart olika principer som tillämpas. Även om det handlar om olika belopp för staten så är det inte en helt konsekvent linje, säger Fredrik Carlgren, nationalekonom på Svenskt Näringsliv.

Den bilden delar Jacob Lundberg, forskare och doktor i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, IFN. Angående den höjda elskatten säger han:

– Ur ett politiskt perspektiv är det enklast att göra ingenting och bara låta allting rulla på som lagen är skriven. Och om man vill ändra någonting så får det bli en politisk prioritering. Sen blir det speciellt när det är så pass hög inflation. Vi har ju inte haft så här hög inflation på 30 år. Och då är det många skatter som ökar på ett sätt som kanske inte var avsett, säger han till TN.

”Jag tycker att man skulle ha följt systemet som det är tänkt”.

Jacob Lundberg räknar också den uteblivna uppräkningen av gränsen för statlig skatt som en skattehöjning. Nu har regeringen förvisso också presenterat ett jobbskatteavdrag, men eftersom fler får betala statlig skatt tar det ut varandra på ett ungefär, säger han.

– Det ser man också i regeringens tabeller, att den uteblivna uppräkningen är att se som en skattehöjning. Så det innebär de facto att en miljon svenskar får högre skatt jämfört med hur det hade blivit om man hade följt lagen som den är skriven, säger han, och fortsätter:

– När det gäller den statliga inkomstskatten tycker jag att man skulle ha följt systemet som det är tänkt. Det handlar om att inte fler och fler ska betala statlig inkomstskatt över tid. Så ur ett principiellt perspektiv var det tveksamt att man gjorde det här aktiva ingreppet. Det riskerar att öppna upp för att det framöver blir en politisk avvägning inför varje budget hur man ska göra med brytpunkten. Och det är inte riktigt så vi vill att det ska vara, utan det ska vara en förutsägbarhet för skattebetalaren.

”Uppenbart att regeringen inte gav tillräcklig prioritet åt skattelättnader i den här budgeten”.

Men det handlar inte bara om den statliga inkomstskatten. Sedan regeringen tillträdde har en rad skatter inte sänkts i enlighet med vad som utlovats – utan i stället kommer de att höjas eftersom de räknas upp automatiskt. Det handlar till exempel om elskatten, flygskatten och skatten på ISK-konton. Utöver det ökar skatteintäkterna från skatten på elektronik efter en ”förenkling” från regeringens sida. Regeringen har heller inte gjort verklighet av sitt tidigare förslag att avskaffa avtrappningen av jobbskatteavdraget.

Dessutom har arbetsgivaravgiften för unga återgått till ordinarie nivå och ingenting har gjorts åt den utskällda allmänna löneavgiften – något regeringen dock heller inte hade lovat.

Fredrik Carlgren tycker att regeringens senaste budget på det stora hela är en besvikelse sett till skatterna. I stället för skattelättnader blev det i flera fall motsatsen.

– Det är ju uppenbart att regeringen inte gav tillräcklig prioritet åt skattelättnader i den här budgeten. Utan det var andra saker som fick minst lika hög, eller högre, prioritet. Inte minst bidragen till kommuner och regioner. Så jag anser att man borde ha gjort mer för att lätta på skattebördan. Det finns stora behov på flera områden. Arbetsbeskattningen absolut, men även på punktskattesidan.

”Det finns absolut risk för en svekdebatt”.

Det senaste exemplet på en utlovad skattesänkning som i stället blev en skattehöjning är den på ISK-konton. År 2024 kommer den att vara 1,09 procent, eftersom statslåneräntan per den 30 november landade på 2,62 procent. Det innebär att skatten har tredubblats jämfört med för två år sedan, då den låg på 0,375 procent.

– Man kan konstatera att indexeringar och uppräkningar, i sig en konsekvens av inflationen, har gjort flera av regeringens åtgärder relativt pedagogiskt utmanande att förklara. Om man lovar sänkt skatt och den ändå blir högre i människors plånböcker på grund av indexeringar, så kommer det vara svårt att göra människor nöjda, säger Frida Bratt, sparekonom på Nordnet, till TN.

– I fallet med ISK blir ju skatten högre på grund av ränteläget, inte på grund av någon aktiv skattehöjning. Det här känner de allra flesta sparare till, men det blir ändå en frustration att skatten blir högre när man gladde sig åt löftet om lägre skatt på ISK. Därför blir det extra viktigt att regeringen går fram med de åtgärder man utlovade i valrörelsen, fribeloppet, samt tar bort påslaget på statslåneräntan, något man pratade om i valrörelsen. Åtminstone på det här området finns annars absolut risk för en svekdebatt, fortsätter hon.

”Tveksamt” med skatt på el överhuvudtaget

Eftersom punktskatter ofta räknas upp med inflationen kan man lätta på dem genom att frångå den uppräkningen. Det har man också gjort när det kommer till exempelvis bensinskatten. Men det hade gått att göra mer, menar Jacob Lundberg.

– Jag kan tycka att då skulle man hellre ha prioriterat elskatten. Vi har ju punktskatter för att hantera olika typer av miljöproblem. Att det släpps ut koldioxid eller man skadar miljön på olika sätt. Men att använda el kan snarare vara bra för miljön. Så det är tveksamt om det ska vara skatt på det överhuvudtaget. Och då kan man tycka att det är olyckligt att regeringen låter den räknas upp ännu mer.

Kunde man ha gjort mer från regeringens håll för att sänka skatterna?

– Ja, om den politiska viljan finns hade man kunnat göra mer. Och då hade man behövt titta mer på utgiftssidan. Men det är en politisk bedömning och prioritering som man får göra.

– Jag tillhör inte dem som tycker att man ska låna mer pengar för att sänka skatten och ha en mer expansiv budget, utan jag tycker nog att regeringen har landat rätt när det gäller finanspolitiken som helhet, alltså hur expansiv budget man lägger. Men däremot så tror jag att man hade kunnat prioritera annorlunda inom ramen för det budgetutrymmet.

Hur hade man kunnat agera på utgiftssidan?

– Jag får ta på mig forskarhatten och säga att det får bli en politisk prioritering. Men man kan konstatera att om man hade velat så finns det absolut prioriteringar som man hade kunnat göra om man hade velat sänka skatten mer.

”Effekterna av de här höga skatterna är helt klart problematiska”.

Och TN:s intervjupersoner har inga problem med att peka ut skatter som regeringen skulle kunna se över. Överst på önskelistan står skatterna på arbete, och då framför allt avtrappningen av jobbskatteavdraget.

– För mig är det väldigt tydligt. Den största utmaningen i skattesystemet ligger i våra höga marginalskatter. Dem har man inte gjort ett dugg åt än så länge. Tvärtom har man faktiskt förvärrat situationen genom att pausa uppräkningen av skiktgränsen, vilket gör att fler kommer att drabbas av de här högsta marginalskatterna. Det området hade jag hemskt gärna sett att man orkar ta tag i nu, säger Fredrik Carlgren, och fortsätter:

– För det är verkligen ett område där Sverige fortfarande sticker ut internationellt, och effekterna av de här höga skatterna är helt klart problematiska. Såväl arbetsutbud och produktivitet hålls tillbaka. Dessutom inverkar de negativt på vår attraktionskraft för högkvalificerad arbetskraft. Det är viktigt att Sverige är attraktivt både för inhemsk talang och utländsk spetskompetens och då måste de här högsta marginalskatterna komma ner.

”Det blir med andra ord mindre lönsamt att gå från bidrag till arbete.”

Att inte räkna upp brytpunkten för statlig inkomstskatt och att inte heller slopa utfasningen av jobbskatteavdraget är ett problem, instämmer Erik Bengtzboe.

– Vi vet att marginalskatterna på högre inkomster är skadligt höga. Det är något som en M-ledd regering måste adressera. Även skatten på lägre inkomster måste ner. Vid årsskiftet kommer många bidrag att växa snabbare än lönerna på låga inkomster efter skatt. Det blir med andra ord mindre lönsamt att gå från bidrag till arbete, säger han.

”Det är kontraproduktivt att straffbeskatta ren energi.”

Ekonomerna anser även att regeringen borde göra en ordentlig översyn av skatten på el, eller energiskatten som den egentligen heter.

– I stället för att höja elskatten borde regeringen sänka den. Det skapar en negativ spiral där höga energipriser ger hög inflation som ger ännu högre energipriser när skatten stiger. Det är inte en rimlig skattehöjning. Tvärtom borde den långsiktiga planen vara att slopa energiskatten. Det är kontraproduktivt att straffbeskatta ren energi när vi samtidigt ska försöka ställa om till elektrifiering. Det är en feltänkt skatt från första början, säger Erik Bengtzboe.

– Jag tycker inte att man ska ha någon skatt på el. Man måste förvisso ha en liten skatt på el enligt EU-regler, men det handlar bara om något öre per kilowatt-timme. Så det tycker jag borde vara en prioriterad reform. Nu handlar det om ganska många miljarder så det får nog vara inom ramen för någon sorts åtgärd på utgiftssidan, eller att man gör det inom ramen för en skattereform och höjer någon annan skatt för att lägga om skatteuttaget och på så sätt får ett mer effektivt skattesystem på det stora hela, säger Jacob Lundberg.

”Dynamiska effekter” räknas inte in

Men medan vissa skattesänkningar hade behövts mötas upp med skattehöjningar på andra områden alternativt av sänkta utgifter, så finns det andra skattesänkningar som till stor del hade kunnat finansiera sig själva.

– Om man hade höjt brytpunkten så hade det varit självfinansierande till 60 procent enligt Finansdepartementets bedömning. Och jag skulle säga att det ligger lite i underkant om man jämför med annan forskning, så förmodligen är det högre än så. Så om man räknar med den typen av dynamiska effekter finns det skattesänkningar som inte kostar någonting för staten på ett par års sikt. Och det gäller framför allt marginalskatter för dem som har lite högre inkomster, förklarar Jacob Lundberg.

– Men problemet är att det här räknar man inte med i budgeten. När man gör de här reformtabellerna i statsbudgeten så räknar man inte med dynamiska effekter eller om det är självfinansierande. Utan det ska vara en statisk beräkning.

Tittar man alltså bara på summorna, att det här får vi in och det här gör vi av med?

– Ja precis. Så det blir problematiskt ur ett politiskt perspektiv att alla vet att det finns sådana här dynamiska effekter men man får så att säga inte räkna med dem. Men om man å andra sidan höjer skatten så får man räkna hem allting utan att behöva ta hänsyn till att det skapar negativa beteendeförändringar på arbetsutbud och så vidare.

Hur kommer det sig att det fungerar på det sättet?

– Det är en rest från 90-talskrisen och det finanspolitiska ramverket som man satte på plats efter den. Sedan 90-talskrisen är man väldigt försiktig med allt som på något sätt antyder en glädjekalkyl. Men att lita på tjänstemännens bedömningar om dynamiska effekter skulle jag inte säga är en glädjekalkyl på det sättet. Det blir snarare en glädjekalkyl att man inte räknar med de dynamiska effekterna när det handlar om skattehöjningar. Jag tror att man behöver se över det där och göra lite mer som i Danmark. Där tar man hänsyn till dynamiska effekter oavsett.

Varför är det då så viktigt med sänkta skatter? Jacob Lundberg konstaterar att skatter är negativt för samhällsekonomin ”på många olika sätt”.

– Har man höga skatter på arbete så är det mindre lönsamt att arbeta. Folk jobbar mindre och utbildar sig mindre och så vidare. Och har vi höga skatter på bolag så har vi mindre av entreprenörskap och investeringar. Så det är välbelagt att skatter har olika typer av negativa effekter. Det är ju den ena vågskålen. Den andra vågskålen är att skatterna används till att finansiera olika typer av offentliga utgifter och utjämnar inkomstfördelningen och så där. Så det är dem två som man får väga mot varandra, säger han, och avslutar:

– Men det är uppenbart så att om man vill ha mer investeringar eller högre tillväxt eller fler arbetade timmar så finns det skattesänkningar som man kan göra för att få till det.