RÄNTAN OCH INFLATIONEN

Alla dessa inflationsmått – därför behövs de

Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, förklarar de olika inflationsmåtten. Arkivbild. Bild: Tim Aro/SvD/TT

Ekonomi (TT)

KPI, KPIF och KPIF-XE. Det finns flera olika sätt att mäta inflationen.

Men varför behövs de? Experterna förklarar.

KPI, Konsumentprisindex

Konsumentprisindex är själva "ur-måttet" för att mäta inflationen, förklarar Jens Magnusson, chefsekonom på SEB.

– Det mäter hela utvecklingen, för alla konsumentvaror, säger han.

Det handlar alltså om varor, inte sådant som aktier eller bostäder. Det är det bredaste måttet, och kan sägas vara den prisutveckling som hushållen möter, förklarar han.

– KPI är viktigt, för det styr också sådant som hyror. Kommuner använder det också, förklarar Annika Winsth, chefsekonom på Nordea.

KPIF, Konsumentprisindex med fast ränta

Men för Riksbanken, som ska hålla koll på inflationen för att sätta sin styrränta, blir måttet KPI inte riktigt bra, förklarar Annika Winsth.

– Riksbanken tittar i stället på måttet KPIF, där effekterna av räntor rensats bort.

KPIF står för Konsumentprisindex med fast ränta, och det gör att Riksbankens egna räntehöjningar inte påverkar inflationen.

– Annars blir det som om Riksbanken jagar sin egen svans, det blir konstigt, säger hon.

Jens Magnusson förklarar att Riksbanken annars skulle höja räntan bara för att den har höjt räntan, eller sänka för att den sänkt den. Därför har ett nytt mått tagits fram.

– Det här måttet, KPIF, är mer relevant för Riksbanken, och för Riksbankens målbild.

Riksbanken har en inflation på 2 procent som mål, och det målet mäts utifrån KPIF, förklarar de båda.

KPIF-XE, Konsumentprisindex med fast ränta exklusive energi

Men KPIF är inte riktigt bra det heller i alla lägen, konstaterar Annika Winsth.

– Det kan vara stökigt i olika delar av ekonomin, som energipriserna i och med kriget i Ukraina.

Just energi är väldigt skakigt, priserna går upp och ned snabbt. Volatilt kallar ekonomerna det för. Det kan bero på krig, men också på sådant som väder när det gäller energin, förklarar Jens Magnusson.

– Priserna kan svänga väldigt snabbt. Om Riksbanken skulle utforma penningpolitiken efter energipriserna så kan det bli skakigt. När penningpolitiken börjar bita kan energipriserna ha tagit en helt annan väg än då Riksbanken beslutade. Då är det bättre att strunta i energin, säger han.

Därför har ännu ett mått skapats, KPIF-XE, där energipriser har räknats bort.

Andra mått

Fast de tre måtten med bokstavskombinationer är inte allt. Jens Magnusson säger att det lätt går att skrapa ihop ett femtontal olika mått.

Annika Winsth håller med.

– Det finns en massa andra mått. Varuinflation styrs oftast av globala priser. Men tjänsteinflation, som hårklippning och juristtjänster, är inhemsk. Den kommer Riksbanken åt med penningpolitiken, och därför tittar Riksbanken noga på den. Men den har inte kommit ned på samma sätt som varuinflationen, säger Annika Winsth.

Det talas mycket om kärninflation. Men kruxet är att man menar lite olika saker i olika länder, förklarar Jens Magnusson. Energin tas alltid bort, men sedan kan det skilja en aning.

– I USA tar man också bort matpriser. Det gör vi inte här.

Tiden man mäter kan också skilja. Särskilt har detta blivit intressant nu, när priserna har rusat så snabbt.

– Det vanligt sättet att mäta inflation är att jämföra med för ett år sedan. Men nu jämförs också med månad för månad, och tremånaders rullande, säger Jens Magnusson.

Fotnot: TT använder i första hand måttet KPI då syftet är att beskriva hur prisutvecklingen slår mot hushållens totala kostnader. I resonemang om Riksbanken och penningpolitiken använder TT även de andra måtten.

Johanna Cederblad/TT