DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Varningen: Så kan stora länder konkurrera ut mindre med EU-medel

EU:s kris- och omställningsramverk riskerar att orsaka ett osunt statsstödsrace. Det varnar flera experter för. ”Europas svaghet i det här fallet är medlemsstaternas nationella självbestämmanderätt”, säger tidigare MP-språkröret Maria Wetterstrand till TN.

Efter att Ryssland invaderade Ukraina och ströp gasflödet till Europa lättade EU-kommissionen på reglerna för utbetalningarna av statsstöd. Syftet var att ge medlemsländerna möjlighet att stötta näringsliv och medborgare när elpriserna rusade.

När USA sedan lanserade sitt stora klimatpaket ”Inflation Reduction Act” (IRA) med massiva subventioner och skattelättnader för grön teknik utvidgades den möjligheten för att kunna hänga med i den globala konkurrensen om gröna investeringar.

En del av den politiken var EU:s temporära kris- och omställningsramverk som presenterades i mars förra året där medlemsländerna ges möjlighet att konkurrera med USA och Kina genom att ge statsstöd till gröna investeringar.

Risk för statsstödsrace

Den 8 januari i år meddelade EU-kommissionen att den möjligheten nu har använts för första gången i och med att den tyska staten skjutit till 902 miljoner euro till det svenska batteriföretaget Northvolt (700 i investeringsstöd, 200 i statliga garantier) för att bygga en ny batterifabrik i den tyska staden Heide.

”En medlemsstat kan därmed matcha ett bud för att investeringen ska hamna i Europa i stället”, sa Margrethe Vestager, EU-kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor, när transaktionen utförts.

Stefan Sagebro, expert på industripolitik, konkurrens och statsstöd på Svenskt Näringsliv, varnar för att den här utvecklingen kan utlösa ett statsstödsrace och hota Europas konkurrenskraft.

– Det är ju inte så att Northvolt behöver exakt den här summan för att räkna hem investeringen. Det är Tyskland och de tyska skattebetalarna som betalar för att matcha USA:s bud för att inte Northvolt ska öppna sin batterifabrik där i stället, säger han och fortsätter:

– Ok, låt gå för en fabrik, men risken är att det här blir praxis för statsstödsreglerna och då kan det utvecklas till ett osunt statsstödsrace där de stora rika länderna kan konkurrera ut de mindre om investeringar.

Det dröjde inte heller länge innan EU gav klartecken för den franska staten att möjliggöra skattelättnader om 2,9 miljarder euro för att se till att grön teknik som batteriproduktion, solpaneler, vindkraftsparker och värmepumpar hamnar i Frankrike.

EU:s ekonomiska jättar Tyskland och Frankrike har också nyligen aviserat att de ska använda den här möjligheten för att trycka ned elpriserna för sina industrier via subventioner och skattelättnader.

I ett paket som den tyska regeringen nyligen har lanserat kommer elpriset att landa på 0,50 euro per MWh vilket är EU:s miniminivå, samtidigt som staten ska pumpa in subventioner om 28 miljarder till den tyska energiintensiva industrin. Frankrike svarade snabbt med att deklarera att landet från och med 2026 ska erbjuda ett pris på 70 euro per MWh i 15 år framåt.

Nya siffror visar att Tyskland sammanlagt har gett större stöd till sin industri under energikrisen än alla 26 medlemsländer tillsammans. Av de totalt 140 miljarder euro som EU-kommissionen har godkänt står Tyskland för 72,8 miljarder.

– Det här är inte en bra utveckling. Själva idén med den gemensamma marknaden är att företag ska kunna konkurrera på samma villkor eftersom det ger bättre effektivitet och i längden bättre produkter. Utan den gemensamma marknaden hade EU aldrig kunnat vara så konkurrenskraftigt som det faktiskt visat sig vara, menar Philipp Lausberg, analytiker på European Policy Centre och lärare på Universitetet i Lille.

Risk för bakslag

Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet men numera vd för den Brysselbaserade konsultbyrån Miltton Europe, menar att det här kan leda till att stödet för den gröna omställningen vacklar.

– Det är ju lätt att föreställa sig att det skapar ett missnöje i de mindre länderna som inte har samma ekonomiska möjligheter att stötta sin industri eller konkurrera med USA om investeringar.

Hon påpekar att i det statsstödsrace som har dragit i gång har EU en nackdel jämfört med USA och Kina.

– Europas svaghet i det här fallet är medlemsstaternas nationella självbestämmanderätt, vilket har många fördelar men i det här fallet kan leda till att vi konkurrerar med varandra i stället för att prioritera hela Europa.

Maria Wetterstrand påpekar att EU nu står inför att börja implementera alla de gröna lagförslag som har mejslats fram inom ramen för den gröna given de senaste åren. Även det är en process som kan påverka EU:s konkurrenskraft när företag måste anpassa sig till nya lagar och regler.

– Det är klart att nya regleringar och direktiv kan innebära en ekonomisk och administrativ börda för företagen, säger hon.

Philipp Lausberg pekar på att det finns en risk att näringslivet vänder sig emot EU och den gröna omställningen om det översköljs av administrativa bördor och regleringar.

– Det innebär inte bara en massiv ökning av administrativa bördor. Reformer som CBAM kan få en stor effekt på handelsrelationer och leveranskedjor om det ställs hårda krav. Det kan leda till att EU väljs bort, säger Philipp Lausberg, som understryker vikten att få med Europas näringsliv när all grön lagstiftning ska bli verklighet de kommande åren.

– Det europeiska näringslivet har varit väldigt mycket för EU-samarbetet. Om alla lagförslag som nu ska bli verklighet uppfattas som en för stor börda finns det en risk att man söker sig till andra kontinenter och vänder sig till extrema politiska partier i stället.

Redan idag vänder sig allt fler EU-medborgare till mer radikala eller populistiska partier som en protest mot alltför långtgående gröna förslag.

I Nederländerna har till exempel partiet BBB, Bondemedborgarrörelsen, vuxit rekordsnabbt som en protest mot EU:s krav att kraftigt minska landets kväveutsläpp vilket skulle slå hårt mot jordbrukssektorn. I Tyskland fortsätter Alternativ för Tyskland (AFD) att locka väljare.

”Kan bli svårt att fasa ut”

Det är meningen att de tillfälliga reglerna som tillåter EU:s länder att bevilja särskilt frikostiga statsstöd ska fasas ut i december 2025. Frågan är om EU:s medborgare och näringsliv kommer att gå med på det? Det är en het fråga inför det kommande EU-valet i sommar.

– Det är upp till nästa kommission och parlament. Risken är att man kommer att hitta olika anledningar för att förlänga de här stöden eller inkorporera dem i de ordinarie statsstödsreglerna för det verkar finnas en politisk aptit på möjligheten att kunna använda den här typen av stöd. Inte minst från de ekonomiskt tunga länderna, säger Stefan Sagebro.

Philipp Lausberg konstaterar att de här nödåtgärderna inte kan pågå hur länge som helst.

– Bryssel är sannolikt medvetet om att man måste skifta spår snart annars kommer det att få bestående effekter på EU:s ekonomi, säger han.

Maria Wetterstrand menar att EU kommer att ta sitt förnuft till fånga och inte tillåta ett fullskaligt statsstödskrig.

– Jag tror att man kommer att återgå till en mer stringent politik även om det kan bli svårt när länder vant sig att kunna göra så här. Men då kan EU i stället behöver stödja den gröna omställningen med gemensamma medel, säger hon.

Nu ska den tidigare italienska premiärministern Enrico Letta utreda hur den gemensamma marknaden fungerar. I en intervju med Politico uppger han att den våg av statsstöd som har svept fram den senaste tiden inte är hållbar.

”Statsstöd måste alltid vara ett undantag. Vi behöver en gemensam europeisk policy för industrin. Inte nationell splittring”, säger han till Politico.