ELKRISEN

Elkrisen: Valde Norge framför Sverige – då kan hela kemiindustrin lämna

Effektbristen slår hårt mot södra Sverige. Stenungsund gick miste om en stor klimatsatsning när Inovyn valde att elektrifiera en fabrik i Norge i stället. På sikt kan kemiindustrierna lämna Sverige helt. ”Det finns absolut en risk”, säger Elin Hermansson, projektledare på Hållbar Kemi, till TN.

Cirka två procent av Sveriges koldioxidutsläpp beräknas komma från kemiklustret i Steungsund, Sveriges största kemiindustrikluster. Där finns företag såsom Borealis, en ledande leverantör av lösningar inom polyolefiner, baskemikalier och gödningsmedel, Inovyn som gör PVC-plast till produkter som golv och blodpåsar, Adesso Bioproducts, som gör rapsbaserad biodiesel, gasfabriken Linde, Nouryon, en världsledare inom specialkemi och Perstorp som håller på att bygga en ny fabrik för produktion av hållbar metanol.

De sex företagen har gemensamt gått ihop i projektet Hållbar Kemi, tillsammans med Vattenfall och IKEM, med ambitionen att minska sina klimatavtryck och arbeta med hållbara råvaror. Tillsammans är de beredda att, som ett första steg, investera tio miljarder kronor för att uppnå detta.

Men det finns hinder på vägen: det råder brist på elektrisk effekt och det finns därmed en stor osäkerhet om man kommer kunna lyckas med projekten. Företagen inom Hållbar Kemi har ett behov på 100 Megawatts (MW) effekt till 2026 och 250 MW till 2030, som de inte vet om de kommer att få.

Ett av problemen är att det råder effektbrist i hela Västsverige. Fram till 2035 förväntas effektbehovet öka med 70 procent i hela regionen, och fram till 2035 har nätägaren Vattenfall begärt 2500 MW effekt från Svenska kraftnät. De har fått 1200 MW beviljat, vilket inte ens täcker behoven för Göteborgs prognosticerade elanvändning. Och det finns fler än kemiföretagen i Stenungsund som behöver effekt, exempelvis Northvolt och Volvos nya batterifabrik som ska tas i drift under 2025.

”Vill vi ha kemiindustrier i Sverige?”

Malin Johansson, ansvarig för energi- och klimatfrågor på kemiindustrins branschorganisation IKEM, tycker att situationen som uppstått är otroligt oroande. Hon menar att Sveriges klimatomställning i princip omöjliggörs om inte kemiindustrierna får förutsättningar att ställa om, eftersom de är först i värdekedjan.

– I 98 procent av allt som produceras finns det kemikalier, så all annan industri i Sverige är beroende av det vi producerar inom kemiindustrin. De kan aldrig ställa om inte vi gör det. För de köper våra kemikalier, säger hon.

Malin Johansson menar att det pratas för mycket om den el som kommer att behövas för de nya industriprojekten i norra Sverige, och för lite om de enorma utmaningar som finns i södra och västra Sverige.

– Det är jättekul om de nya industrierna i norr leder till nya jobb. Men vi måste ju bevara de industrier vi redan har, och de står verkligen på spel just nu. Om svenska industrier ska betala för utsläppsrätter inom EU, men inte har möjlighet att ställa om, blir vi inte konkurrenskraftiga som land, säger hon.

– Vill vi ha kemiindustrier i Sverige? Kemiindustrier är inte lika beroende av råvara som andra typer av industrier, så det finns en reell risk att de lämnar Sverige om det inte finns el nog att verka här.

Klimatsatsningar har redan hamnat utomlands

Och faktum är att klimatinvesteringar redan har lämnat Sverige, på grund av effektbristen. INEOS Inovyn, ett av företagen i projektet Hållbar Kemi, planerar att elektrifiera deras kracker (en anläggning där stora molekyler sönderdelas till mindre) i Norge före den motsvarande anläggningen i Stenungsund. Det beror på ett bättre affärscase i Norge vilket i sin tur påverkas av tillgängligheten och priset på el, berättar Elin Hermansson, projektledare på Hållbar Kemi.

– De här bolagen jag representerar är internationella, och ser de att rätt förutsättningar inte finns i Sverige så hamnar investeringar i andra länder, säger hon.

Finns det en risk att kemiindustrierna helt lämnar Sverige?

– Det finns helt klart en risk. Jag ser det inte som en risk i närtid men på en längre horisont finns det absolut en risk om inte rätt förutsättningar för att ställa om industrin kommer på plats, säger Elin Hermansson.

Efterfrågar en tydligare styrning

Malin Johansson och Elin Hermansson är överens om vad som behöver göras för att lösa problemet: snabbare tillståndsprocesser, snabbare utbyggnad av elnät och elproduktion och kortsiktiga lösningar som kan öka effekten här och nu. Dessutom behövs det en tydligare styrning från politiken.

– Vi saknar någon som tar det övergripande ansvaret för Sverige AB i den här frågan. Som ansvarar för att vi har tillräckligt med el i en tid när industrin måste ställa om. Vi upplever att ansvaret bollas runt lite, men tiden håller på att rinna ut, säger Elin Hermansson.

– Regeringen är högst ansvariga och styr myndigheterna, de måste se till att processerna snabbas på. Det har kommit många förslag och initiativ, men vi vill se fler konkreta åtgärder här och nu, säger Malin Johansson.

Malin Johansson lyfter även att elnätet borde betraktas som ett riksintresse, likt järnvägen, för att få ett starkare juridiskt skydd.

– Vi är helt beroende av elen på alla samhällsnivåer. Elnätet måste prioriteras när olika intressen står mot varandra, avslutar hon.