HOTEN MOT ÄGANDERÄTTEN

Rättskaoset i skogen dråpslag för företagare: ”Inte värdigt en rättsstat”

Två domstolar prövade parallellt samma ärende – och kom fram till olika bedömningar. Det har lett till ett rättskaos i skogen där företagare hamnar i kläm och ärenden samlas på hög. ”Rådande situation är mycket svårhanterlig och problematisk”, säger Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist till TN.

Einar Nilssons skogsfastighet i Härryda kommun har inte något större ekonomiskt värde. Den är liten, bara 5 hektar, och han använder den mest för att plocka hem ved.

– Jag bor inte på fastigheten utan vill kunna såga upp några björkar och hålla lite ordning och röja sly efter vägen.

Efter ett samtal med en handläggare på Skogsstyrelsen för några år sedan kom man fram till att skogen var mogen för att avverkas.

Einar Nilsson skickade in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen i februari 2020. En månad senare hade Naturskyddsföreningen i Härryda anmält ett antal artförekomster i Einar Nilssons skog.

Skogsstyrelsen godkände avverkningen, men med ett antal restriktioner med hänvisning till artskyddsförordningen. Einar Nilsson överklagade Skogsstyrelsens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg som gick på Skogsstyrelsens linje.

Einar fick alltså genomföra avverkningen fast med de villkor som Skogsstyrelsen ställt.

– Jag accepterade det. De restriktioner jag fått var inte så mycket att bråka om och skulle inte påverka särskilt mycket.

Snart därefter överklagade Naturskyddsföreningen i Härryda Skogsstyrelsens beslut till både Förvaltningsrätten i Göteborg och till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg.

Den hävdade att det ”inom och i anslutning till avverkningsområdet förekommer ett flertal prioriterade och enligt artskyddsförordningen skyddade arter”.

Mark- och miljödomstolen i Vänersborg gick på Naturskyddsföreningens linje och återförvisade målet till Skogsstyrelsen för fortsatt utredning och prövning. Förvaltningsrätten avvisade å andra sidan Naturskyddsföreningens överklagan.

Resultatet av den här processen blev att två olika domstolar prövade samma ärende samtidigt och dessutom kom fram till olika bedömningar. De båda domarna vann laga kraft under 2022.

”Jag hade inte en chans”

Under några år bollas Einar Nilssons ärende mellan olika domstolar samtidigt som Naturskyddsföreningen skickar in fler uppgifter om olika skyddsvärda arter till Skogsstyrelsen att utreda.

Andrea Airosto, chefsjurist på Skogsstyrelsen, menar att den här rättstillämpningen är otydlig. Inte minst att två olika domstolar kan pröva samma ärende.

– Situationen gör att det saknas förutsebarhet i många delar och det blir också svårare för myndigheten att behandla alla lika när förutsättningarna är så rörliga och ständigt förändras. Det är aldrig bra, varken för myndigheten eller för enskilda skogsägare.

Vad hade hänt om Einar Nilsson valt att ändå gå vidare och avverkat sin skog som förvaltningsrätten godkänt?

– Ja, det hade inte ansetts stå i strid med förvaltningsrättens lagakraftvunna dom, men däremot i strid mot mark- och miljödomstolens dom, men nu valde markägaren att dra tillbaka sin avverkningsanmälan, säger Andrea Airosto.

Einar Nilsson menar att för honom var processen Kafkalik.

– Det var så många olika domstolar och den skog som jag ville avverka var inte värd att anlita jurister för. Orsaken till att jag till slut drog tillbaka anmälan var att jag inte hade en chans och förlorade hela tiden.

– Jag menar att det också måste gå att ifrågasätta Naturskyddsföreningarnas så kallade utredningar. Det känns som att de vill stoppa allt skogsbruk och domstolarna verkar inte ha kraft att stå emot, fortsätter han.

”Det är mycket problematiskt”

Den här utvecklingen har i sin tur resulterat i att Skogsstyrelsen nu översköljs av ärenden som förpassas tillbaka till dem från landets mark- och miljödomstolar, och några dagar före jul drog myndigheten i nödbromsen via ett pressmeddelande.

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist konstaterar att den rättsliga utvecklingen innebär att man måste hantera alla avverkningsanmälningar dels efter Skogsvårdslagen dels efter hur avverkningen påverkar skyddade arter enligt Miljöbalken.

– Rådande situation utifrån den rättsutveckling som skett under senare år kring Skogsvårdslagens och Miljöbalkens tillämpning på skogsbruksåtgärder är mycket svårhanterlig och problematisk och antalet ärenden har ökat kraftigt, konstaterar Herman Sundqvist, som därför vill att regeringen ser över frågan.

Att bedömningarna nu i större utsträckning görs enligt miljöbalken innebär att skogsbruk ses som en tillståndspliktig verksamhet och inte som pågående markanvändning. Det betyder i sin tur att de enskilda skogsägarna blir utan ersättning och att de har utredningsansvar för sin skog. Den skogsägare som vill försvara sin rätt vid nekad avverkning kopplat till miljöbalken måste därför stämma staten och därmed dras in i dyra och långdragna rättsprocesser.

– Det är oklart vilket utredningsansvar som ligger på skogsägaren och i vilken grad det föreligger rätt till ersättning vid inskränkningar i brukandet, fortsätter Herman Sundqvist.

”Förhålla sig till det strängaste domslutet”

Pia Pehrson, advokat på Foyen Advokatbyrå konstaterar att det är ”ytterst bekymmersamt” att Skogsvårdslagen och Miljöbalken på det här sättet gäller parallellt och att ärenden då kan överklagas till olika domstolar trots att det gäller samma ärende.

Hon menar att situationen beror på att artskyddet är otydligt och otillräckligt reglerat i svensk lagstiftning vilket leder till många överklaganden och många rättsprocesser.

– Att det blir rundgång på det här sättet och att olika domstolar blir involverade i samma ärende kostar tid och resurser, som skulle kunna användas till viktigare frågor, säger Pia Pehrson som menar att det finns ett stort behov av förtydligande i lagstiftningen.

En avgörande tidpunkt för hur den rättsliga ordningen utvecklats var de så kallade Skydda Skogen-domarna som kom 2021 där EU underkände Svensk rättspraxis gällande artskyddet.

Vad säger det om rättssäkerheten för en enskild skogsägare?

– Det är naturligtvis en ytterst rättsosäker situation. Dels är situationen svår att förstå för en enskild skogsägare dels blir det kostsamt med flera parallella domstolsprocesser, säger Pia Pehrson.

Vad är det som gäller när två olika domstolar sagt sitt om det här ärendet?

– Nu bedömer de här domstolarna lite olika kriterier, men rent praktiskt måste den enskilde skogsägaren förhålla sig till det strängaste domslutet. Sedan kan det även bli så att vissa domar kombineras med vite eller annan sanktion.

”Inte värdigt en rättsstat som Sverige”

Samtidigt har positionerna inom den så kallade talerätten förflyttats. Den regleras inom Århuskonventionen där allmänheten kan deltaga i beslutsprocesser och få tillgång till rättsliga prövningar.

Efter Änok-domen från 2014 då Naturskyddsföreningen i Norrbotten överklagade ett avverkningsbeslut i fjällnära skog och fick rätt har antalet överklaganden ökat lavinartat.

Pia Pehrson menar att Århuskonventionen inte var tänkt att tillämpas på det sätt som nu sker.

– Miljöorganisationer har genom rättspraxis fått utökad överklaganderätt, lite i taget och i olika typer av lagstiftningar och ärenden, vilket i sig också gör att domstolsprocesserna ökar. Även här kunde lagstiftaren förtydliga vad som gäller exempelvis avseende Århuskonventionen och överklaganderätt så att inte avgöranden i varje enskilt ärende måste avvaktas, säger Pia Pehrson.

Anna Treschow är tidigare rättspolitisk expert på LRF Skogsägarna. Hon har under många år forskat och undervisat på Lunds universitet. För några år sedan skrev hon artikeln ”Konflikterna i Skogen – en analys av regelkonflikter och myndighetsagerande” tillsammans med några kollegor där.

– Vår analys visade att det var myndigheterna själva som gjorde omtolkningar av befintlig lagstiftning som ledde till oförutsägbara tillämpningar av artskyddsförordningen. Dessa saknade stöd i lagstiftningen och därmed saknades även uttänkta processer för hanteringen.

– Den nya ordningen spreds sedan genom myndigheternas riktlinjer för artskyddet i skogen som togs fram 2016 och som nyligen ersatts av en ny uppdaterad version, fortsätter Anna Treschow.

Hon understryker att den här utvecklingen alltså inte är en följd av ny lagstiftning eller politiska beslut.

– Det var aldrig meningen att artskyddsförordningen skulle tillämpas så att pågående markanvändning avsevärt försvåras. När den ordningen mer och mer tillämpats så har vi nått fram till ett totalt rättsosäkert läge som inte anstår en rättsstat som Sverige.

Hon menar att regeringen måste tag i frågan och förtydliga lagstiftningen.

– Jag förstår inte varför den nuvarande regeringen inte tar tag i det här. Det finns en riksdagsmajoritet för det och mycket går dessutom att ändra direkt i förordningstexten, menar Anna Treschow.

När Artskyddsutredningen (SOU 2021:51) presenterade sina förslag om hur artskyddsreglerna skulle kunna förtydligas ledde inte det till några större förändringar, menar Pia Pehrson.

– I den fanns det ett avsnitt om hur regler kring ersättning skulle införas. Utredningen har dock inte utmynnat i några lagförslag i denna del. De allra flesta förslag som utredningen föreslagit har regeringen inte gjort något av.