DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

"Kompetensförsörjningen löser sig inte av sig självt”

Sveriges utbildningar måste blir bättre dimensionerade, branschinflytandet behöver öka och eleverna måste börja välja yrkesutbildningar om vi ska råda bot på kompetensbristen. Det skriver kompetensförsörjningsexperten Johan Olsson i en krönika.

Vad ska du bli när du blir stor? Det är en vanlig fråga till barn och ungdomar. Men allt för ofta får de inte rätt verktyg att besvara den. Fler än hälften av föräldrarna till 15-åringar råder sina barn att välja ett högskoleförberedande gymnasieprogram. Väldigt få rekommenderar ett yrkesprogram. Ofta uppmanas de att välja något brett, något som håller alla dörrar öppna.

Alla dörrar? Samtidigt? En utbildning till bibliotekarie, svetsare, distriktssköterska, kock, polis, elektriker, systemutvecklare, slaktare och präst? En utbildning som leder till alla Sveriges drygt 8500 yrken? Det skulle onekligen vara en bred utbildning. Men den skulle också vara rätt lång. Därför borde rimligen de dörrar som leder till jobb vara de som prioriterades. Men så är inte fallet.

Vilka utbildningar leder då till jobb? Frågar man företagen så är gymnasial yrkesutbildning den kompetens som flest efterfrågor mest. Hälften av företagen i Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät uppger att de letar efter personer som gått på gymnasieskolans yrkesprogram eller yrkesvux inom vuxenutbildningen. Tyvärr är det allt för få ungdomar och unga vuxna som väljer en yrkesutbildning. Trots att det både är ett smart och bra val som ofta leder till jobb. Det behöver vi göra något åt.

Ett gymnasieval är mer än ett programval. Det handlar också om vad kompisar och syskon väljer, om vilken skola som är populär och var skolan ligger. 7 av 10 ungdomar tycker att det är lite eller mycket viktigt att gymnasieskolan ligger centralt. När det då, mätt från centrum i Sveriges 15 största städer, är dubbelt så långt till ett yrkesprogram som till ett högskoleförberedande program är det kanske inte så konstigt att ungdomar väljer bort yrkesprogram. Det är ungefär 40 procent av eleverna som till slut väljer ett högskoleförberedande program som i gymnasievalet övervägde ett yrkesprogram. Så det finns potential.

Ett högskoleförberedande program borde väl leda till högskolestudier? Eller? 36 procent av eleverna från samhällsvetenskapsprogrammet pluggar på högskolan ett år efter examen. Från naturvetenskapliga programmet är det 63 procent.

45 procent av eleverna på nationella program läser något av sam-, ekonomi-, eller estetiska programmen. På de tre programmen går det 40 000 fler elever än på samtliga yrkesprogram tillsammans. Det är uppenbart att varken dimensioneringen av utbildningsplatser eller studie- och yrkesvägledningen fungerar tillräckligt bra.

Från och med 2025 ska gymnasial utbildning dimensioneras också efter arbetsmarknadens behov – stora förändringar för skolan och studie- och yrkesvägledningen. Fram tills idag har dimensioneringen av utbildningsplatser enbart utgått från elevernas önskemål. Det är en stor förändring som har potential att göra skillnad. Det kommer också att förändra studie- och yrkesvägledningen i grunden. Att enbart utgå från elevernas önskemål är något helt annat än att också ta med arbetsmarknadens behov i vägledningsuppdraget.

En bättre dimensionering är positivt både för företagens kompetensförsörjning och för att fler unga vuxna ska få en bättre start på sitt vuxenliv. Men det kommer inte lösa sig av sig självt. Huvudmännen måste på allvar se över sitt utbud och hur det stämmer överens med arbetsmarknadens efterfrågan. Det kommer också behövas mer samarbete runt om i landet, nationellt, lokalt och regionalt. Mellan huvudmän och mellan huvudmän och branscher. Ofta är det bra att börja där det är enkelt. I princip alla branscher har olika former av collegekoncept eller kvalitetssäkringskoncept. Där får man både en utbildning där företag är engagerade och där branschen kvalitetssäkrar utbildningsinnehållet.

En tredjedel av landets 20-åringar saknar en gymnasieexamen. Några är nära, många är längre ifrån. Så kan det inte fortsätta. Varken företagen, eleverna eller Sverige som land har råd med att det ser ut så här. Bättre studie- och yrkesval, bättre dimensionering av utbildningsplatser och ökat branschinflytande är en bra start.