BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Statistikfälla kan stoppa infrastruktur för miljarder – ”Helt fel”

Tillväxten i norra Sverige slår rekord och Nato-medlemskapet kräver bättre infrastruktur. Samtidigt baseras nysatsningar på undermåliga underlag, anser kritiker. "Man tänker inte på systemnivå", säger Rickard Carstedt, regionråd i Västerbotten. Men Trafikverket slår ifrån sig.

Prognoser som inte ger en korrekt bild av befolkningsökningen riskerar att stoppa viktiga infrastruktursatsningar. Det befarar Rickard Carstedt (S), ordförande i Region Västerbottens regionala utvecklingsnämnd. Han menar att Trafikverket planerar sina kommande satsningar utifrån prognoser som visar på hur utvecklingen i ett område har sett ut historiskt, och att det riskerar att vara otillräckligt när städer och områden expanderar i snabb takt.

”Det investeras över 1000 miljarder i norra Sverige de kommande åren, men det syns ju inte i underlaget. Därför blir prognoserna helt fel.”

Ett exempel från Rickard Carstedts egen region är förstås Skellefteå, där företaget Northvolt om ett år väntas ha gått från dagens 3 000 till 4 000 anställda. Med underleverantörer inräknade kan antalet uppgå till hela 8 000.

– Men det handlar inte bara om industrin. Även gruvnäringen kommer att växa för det behövs för att Sverige ska klara klimatmålen, och skogsbruket växer som en följd av den globala uppvärmningen, säger han till TN.

Rickard Carstedts bedömning är att om Skellefteå ska klara kompetensförsörjningen så är det mest akuta att få Norrbottniabanan på plats. Men eftersom Trafikverket enligt honom tittar bakåt när de ska planera framåt, ser han att det finns en risk för att den och andra viktiga satsningar i norra Sverige prioriteras ner.

Oron för Norrbottniabanans status delas av tågbranschen, som nyligen tog upp i ett reportage i Ekot att kapaciteten riskerar att bli för låg.

– Problemet är att man tittar långt bakåt när man gör de här kurvorna. Det investeras över 1 000 miljarder i norra Sverige de kommande åren, men det syns ju inte i underlaget. Därför blir prognoserna helt fel.

”Vi har duttat omkring med infrastrukturen och byggt lite här och lite där, men systemperspektivet har saknats. Framöver kommer det att krävas att vi har helt andra perspektiv och då måste vi ändra arbetssätt.”

Han tar upp Svenska kraftnät som exempel på en myndighet som han menar har lagt om sin strategi och blivit bättre på att bygga för framtida behov.

– Då borde Trafikverket kunna göra likadant. Men grundproblemet är att man inte tänker på systemnivå, säger han, och fortsätter:

– Vi måste knyta ihop Sverige i ett transportsystem, inte minst nu när vi ska gå med i Nato. Vi har duttat omkring med infrastrukturen och byggt lite här och lite där, men systemperspektivet har saknats. Framöver kommer det att krävas att vi har helt andra perspektiv och då måste vi ändra arbetssätt.

Tar inte hänsyn till lokala planer

De siffror som Trafikverket lutar sig mot kommer bland annat från SCB, som regelbundet tar fram så kallade befolkningsframskrivningar. På nationell nivå tar myndigheten in uppgifter från till exempel Migrationsverket och väger in fattade politiska beslut för att försöka förutse hur befolkningen kommer att utvecklas de kommande åren.

Men i befolkningsframskrivningarna på kommun- och regionnivå utgår SCB från hur den historiska utvecklingen har sett ut. Anledningen till det är att kommunerna måste gå att jämföra med varandra och då blir det missvisande att exempelvis räkna in Skellefteås bostadsbyggande.

– Då måste vi räkna in bostadsbyggandet i alla kommuner, och dessutom säkerställa att alla kommuner har räknat på samma sätt. Vi måste följa samma princip överallt, säger Lena Lundkvist, demograf på SCB.

Rickard Carstedt har egentligen inga synpunkter på SCB:s arbetssätt, utan anser främst att Trafikverket måste bli bättre på att väga in information från fler källor. Inte nog med att de stora satsningarna annars riskerar att utebli, det påverkar också hanteringen av den befintliga infrastrukturen, menar han.

– Vi har ju en stor underhållsskuld också. Västerbotten har 2,6 procent av befolkningen men 10 procent av det statliga vägnätet. Trots det fördelas underhållspengarna efter hur många som bor i länet och inte hur mycket vägar där finns. Så våra vägar blir sämre för varje år. Det här är ett jätteproblem.

Sveriges infrastruktur har på senare tid klättrat högt upp på agendan, och åkerier i Norrland såväl som Försvarsmakten har lyft behovet av satsningar.

– På den skandinaviska halvön finns tre transportleder med järnväg och landsväg i nord-sydlig riktning. Dessa är av varierande standard och behöver upprustas på delsträckor, samt byggas ut. I öst-västlig riktning är transportlederna direkt undermåliga. Befintliga järnvägslinjer är delvis enkelspåriga och har hastighetsbegränsningar, skrev tre militära lärare och forskare i försvarslogistik vid Försvarshögskolan nyligen i ett inlägg på DN Debatt.

Vågade satsa och nådde miljardomsättning

Samtidigt har röster från flera håll i landet höjts för att man ibland måste satsa för att få tillväxt snarare än att invänta tillväxt innan man satsar. Genom att bygga ut infrastrukturen kan man länka ihop arbetsmarknader och på så sätt skapa bättre möjligheter för både människor och företag, menar exempelvis Per Tryding, vice vd på Sydsvenska handelskammaren.

En som vet en del om att satsa på infrastruktur för att uppnå tillväxt är Fredrik Lundberg, vd för Umeå kommunföretag samt ordförande för Wasaline, ett rederi som Umeå kommun och finska Vasa äger till lika delar.

När den gamla färjelinjen mellan städerna, som hade funnits sedan 1948, gick i konkurs 2011 fanns det ingen privat aktör som var intresserad av att ta över verksamheten. Antalet passagerare hade fått sig en rejäl törn av att taxfree-försäljningen försvunnit till följd av att Finland och Sverige gått med i EU, men kommunerna – som lade stor vikt vid att ha en aktiv färjelinje mellan städerna – bestämde sig ändå för att satsa.

”Det är egentligen ingen kommunal huvudverksamhet att driva ett rederi så om någon privat aktör vill ta över så är vi öppna för att ta en diskussion.”

Ett drygt decennium, investeringar i miljardklassen och en nyinförskaffad elhybriddriven passagerarfärja senare kan Fredrik Lundberg visa upp fina siffror. Vid starten 2012 räknade Wasaline med 80 000 passagerare om året, i fjol uppgick antalet till 280 000. Omsättningen för 2023 uppgick till 29,1 miljoner euro och resultatet landade på 2,9 miljoner euro. Bolaget har gått med vinst varje år sedan starten med undantag för de allra första två åren.

– Det är en kommersiell verksamhet som rullar på och har varit lyckosam sedan starten, säger Fredrik Lundberg till TN.

Men trots behovet av en förbindelse mellan städerna – geografiskt sett är Vasa Umeås närmsta stad – var det aldrig aktuellt för svenska staten att hjälpa till. Finland bidrog med ersättning till en förstudie, men i övrigt har städerna fått klara sig på egna resurser samt på ett lån från Europeiska investeringsbanken.

Fredrik Lundberg ser framför sig att linjen kommer att växa vidare, och kanske få en ännu större betydelse när både Finland och Sverige är medlemmar i Nato.

– Vårt samarbete med Vasa är jätteviktigt för oss så det är absolut nödvändigt att ha en fungerande linje. Hittills har den tagits emot väldigt väl på både passagerar- och godssidan så vi är väldigt nöjda, säger han, och fortsätter:

– Det är inte omöjligt att vi kommer att utöka, vi ser löpande över verksamheten och anpassar oss utifrån det behov som finns. Samtidigt är det egentligen ingen kommunal huvudverksamhet att driva ett rederi så om någon privat aktör vill ta över så är vi öppna för att ta en diskussion.

Det finns väl även planer på att bygga en fast förbindelse mellan städerna?

– Ja, det är återigen från finskt håll. Den finska regeringen ska göra en förstudie om en fast förbindelse, så från vår sida hjälper vi till och utreder vilka korridorer som vi ser kan vara bäst lämpade.

Lennart Kalander, chef för nationell planering på Trafikverket, är väl medveten om Wasalines framgångar.

– Men det finns också exempel på motsatsen, där man har haft förhoppningar och byggt utifrån dem men att satsningen inte riktigt kommit till sin rätt, säger han till TN.

Trafikverket: Prioriteringar utifrån uppskattad nytta

Han delar inte bilden av att Trafikverket bara skulle luta sig mot historiska data, utan menar att infrastruktur alltid handlar om samhällsekonomiska bedömningar och den uppnådda nyttan. Det kan till exempel vara att uppnå smidigare trafikflöden, miljömässiga förbättringar och ökad säkerhet.

”Vi kan alltid missa något, men vi har väldigt bra kontakt med regionala aktörer som vet vad som är på gång i deras områden.”

– Så vi utgår från våra basprognoser och sen kan vi komplettera med lokala förutsättningar, till exempel genom information som vi får från andra aktörer. Därefter tar vi fram ett förslag med prioriterade insatser som vi rekommenderar, och sen är det upp till politiken att ta beslut.

Men är inte risken då att ni missar stora förändringar som är på gång i någon del av landet, och att det leder till färre satsningar där?

– Vi kan alltid missa något, men vi har väldigt bra kontakt med regionala aktörer som vet vad som är på gång i deras områden. Jag skulle säga att risken är större att det finns många önskemål och förhoppningar, och att allt tyvärr inte slår in. Men när det gäller planeringen så har vi bra koll på vad som är på gång.

– Det är klart att i enstaka fall så kan läget förändras ganska snabbt, som till exempel med den snabba expansionen i Skellefteå. Och då får vi helt enkelt göra omprioriteringar för att möta utvecklingen.

Hur ser du på att bygga infrastruktur för att möjliggöra för satsningar och tillväxt?

– Det är en del av vårt uppdrag, men det gäller att prioritera rätt saker. När vi ser att något är på väg att hända, då kan infrastruktur fungera som ett smörjmedel för att det ska hända lite mer och lite fortare. Men infrastruktur ensamt kan inte bygga tillväxt.

Lennart Kalanders besked är att ingen behöver oroa sig för att Norrbottniabanan inte ska bli klar. Och han känner sig trygg med att Trafikverket kommer att kunna möta kommande Natokrav.

– Exakt vad som ska göras och i vilken takt, där är vi ännu inte. Det behövs ett förtydligande från Försvarsmakten och sen blir det en prioritering vi får göra precis som i alla andra fall. Vi har redan i dag ett välutbyggt transportsystem. Sen kan man alltid göra mer men det handlar om prioritering och då blir det på bekostnad av något annat.

Svenskt Näringsliv har tidigare beräknat att underhållsskulden för landets infrastruktur uppgår till 70 miljarder kronor, och att den siffran riskerar att dubblas till 2033 om åtgärder uteblir.

TN har sökt Svenska kraftnät för en kommentar om hur de planerar kommande satsningar.