STORMAKTEN KINA

”Så styr partiet det kinesiska näringslivet”

Det är ett misstag att tro att Kommunistpartiet inte påverkar det kinesiska näringslivet bara för att partikommittéerna inte är så aktiva i företagen, skriver Kinaanalytikern Kristina Sandklef i en krönika.

Det sägs ofta att det inte finns några privata företag i Kina och näringslivet styrs i detalj av kommunistpartiet, KKP. Men sanningen är, som alltid med Mittens rike, mer komplex än så.

Förvisso har andelen blandägda företag, med både statligt och privat ägande, ökat drastiskt under Xi Jinpings tid vid makten. Idag är det vanligt förekommande att statliga företag investerar i privata, inte minst för att komma åt vinster, och att privata företag investerar i statliga, både frivilligt och under tvång. Ibland kan lönsamma privata företag tvingas gå in i olönsamma statliga företag för att hjälpa dem att bli mer marknadsanpassade, men minst lika ofta för att hålla dem under armarna för att undvika konkurser och arbetslöshet. Gränsen mellan privat och statligt ägande blir därför allt suddigare.

”Affärerna går först.”

När det gäller partiets roll i näringslivet är det lätt att stirra sig blind på de synliga strukturer som finns inne i företagen i form av partikommittéer. Enligt partiets egna regler ska det sättas upp en particell på alla arbetsplatser med fler än tre partimedlemmar. Dessutom ska partikommittéerna ha representanter i bolagsstyrelserna och nämnas i företagens bolagsordning.

Inne på de statliga företagen är det betydligt vanligare med partikommittéer än vad det är på mindre privata företag. Stora privata företag har ofta också partikommittéer och partirepresentanter i sina bolagsstyrelser. Men när man talar med folk på plats så verkar inte partikommittéerna vara så aktiva i företagen, istället går affärerna först.

Samtidigt verkar partikommittéerna inne i en del privata företag vara mer kosmetika än reell kommunism. Genom att ha en partikommitté med ett eget pyntat rum så kan man undvika problem med externa partitjänstemän som vill ägna sig åt tidskrävande och kostsamt partibyggande på företagen. Med läpparnas bekännelse kan man undvika problem och ägna sig åt företagets kärnverksamhet: tjäna pengar.

”Partiet styr istället näringslivet med andra medel.”

Men det är ett misstag att tro att partiet inte påverkar det kinesiska näringslivet bara för att partikommittéerna inte är så aktiva i företagen. Partiet styr istället näringslivet med andra medel, framför allt genom den industripolitik som drivs genom otalet planer, från femårsplaner till Made in China 2025 eller AI utvecklingsplanen. Industripolitikens mål är att göra Kina till en ekonomisk stormakt, fortsatt styrt av KKP, lagom till 100-årsfirandet av Folkrepublikens utropande 2049.

De sektorer som är prioriterade får finansiellt stöd i form av subventioner av olika slag, allt från finansiella bidrag till billiga lån och gratis mark. På så sätt styr partiet näringslivet i önskad riktning, men det ger också kinesiska företag huvudvärk i relationerna med omvärlden. Just nu anklagas kinesiska elfordonstillverkare för att dumpa priserna till följd av statssubventioner av EU, som utreder frågan för att skydda den europeiska industrin.

”Näringslivspersoner som kritiserat eller utmanat partiet har fängslats för diverse påstådda brott.”

Dessutom måste de kinesiska näringslivsidkarna stå på god fot med lokala myndigheter, där partiets egen byråkrati alltid har företräde före den statliga. Följer man inte partipiskan utan utmanar partiet kan man råka illa ut, vilket många företagare fått erfara. Näringslivspersoner som kritiserat eller utmanat partiet har fängslats för diverse påstådda brott.

Svaret på frågan om hur närvarande partiet är i det kinesiska näringslivet idag är egentligen att partiet är lika närvarande där som överallt annars i landet. Eller för att citera Xi Jinping själv: ”Myndigheter, militär, samhälle och skolor, öst, väst, norr, söder – partiet leder allt.”