NORDENS EKONOMIER

Kravet på finansministrarna: Stoppa skattekaoset för pendlarna

Öresundsbron har funnits i snart 25 år men fortfarande dras företag och pendlare i regionen med gränshinder, byråkrati och krångliga skatteupplägg. "Det finns ingen konsekvensanalys", säger Pia Kinhult på forskningsanläggningen ESS. Nu kräver arbetsgivare i båda länder att finansministrarna agerar.

”Greater Copenhagen Region” skulle skapa en gemensam och integrerad arbetsmarknad för städerna i Öresundsregionen. Men nästan ett kvartssekel efter öppnandet av Öresundsbron tvingas både företag och arbetspendlare fortfarande lägga tid och resurser på att hantera krångliga skatteregler.

Nu kräver en rad aktörer – Greater Copenhagen, Sydsvenska Handelskammaren, Lunds universitet, samt Svenskt Näringsliv och dess danska systerorganisation Dansk Industri – en uppdatering av Öresundsavtalet, som omfattar en rad specialframtagna skatteregler för den som arbetspendlar över Öresund.

– Hela syftet med avtalet är att det ska vara ett fritt flöde i regionen så att man kan bo och arbeta i olika länder. Men inte minst efter pandemin står det klart att det nuvarande avtalet inte är anpassat efter dagens situation och det är därför av stor vikt att det uppdateras, säger Claes Hammarstedt, skatteexpert inom internationella frågor på Svenskt Näringsliv, till TN.

Måste vara på plats 50 procent av tiden

För att lyfta behovet av en översyn av avtalet skrev Svenskt Näringsliv tillsammans med Dansk Industri nyligen ett brev till Sveriges finansminister Elisabeth Svantesson och hennes danska motsvarighet Jeppe Bruus, där de lyfter fram konkreta förslag på uppdateringar. Bland annat vill de att avtalet ska omfatta både privat- och offentliganställda, att pensionsavgifter ska godkännas ömsesidigt av både Sverige och Danmark och att arbetsgivare som har svensk personal anställd hos sig ska slippa att registrera sig som arbetsgivare i Sverige, vilket de måste i dag.

Men den kanske viktigaste punkten handlar om arbetsplatsens betydelse. Huvudregeln är att den som arbetspendlar över Öresund betalar skatt i det land där hon eller han arbetar. Det i särklass vanligaste upplägget är att de som pendlar bor i Sverige och arbetar i Danmark och då ska de betala skatt i Danmark. Det ska sedan ”jämnas ut” genom att Danmark betalar tillbaka en del av skatten till Sverige för att täcka upp för att det i det fallet är Sverige som står för vård, skola och andra sociala tjänster. I de fall där en person bor i Danmark och arbetar i Sverige fungerar det på samma sätt, fast tvärt om.

Men upplägget ovan förutsätter att arbetspendlaren befinner sig fysiskt på sin arbetsplats i det andra landet under minst 50 procent av arbetstiden varje tremånadersperiod. Om personen exempelvis arbetar hemifrån mer än så, blir hon eller han plötsligt skatteskyldig även i boendelandet. Organisationerna bakom uppropet vill att regeln ändras till 50 procent varje tolvmånadersperiod, för att ge alla inblandade bättre möjlighet att planera.

– Vi ställer oss helt och hållet bakom de här punkterna. Det är bra för Sverige att reglerna blir så enkla som möjligt, både för att de svenska företagen kan anställa människor från andra länder och för att svenskar ska kunna arbeta hos företag i utlandet. Vi blir alla vinnare med smidigare regler, säger Claes Hammarstedt.

”Personer och företag går in i det med en form av synsätt och attityd att det här gör ju alla och det kan inte vara svårt, det löser sig. Och då blir det ett gap mellan vad man förväntar sig och vad man får.”

Forskningsanläggningen European Spallation Source, ESS, är en av de arbetsgivare som vittnar om ett behov av att uppdatera Öresundsavtalet, helst så snart som möjligt. ESS är en gemensam satsning mellan Danmark och Sverige och har anläggningar i både Lund och Köpenhamn, med anställda i båda länderna.

– Den politiska och till viss del massmediala visionen är att det här är en och samma region och arbetsmarknad, det är så man marknadsför sig. Och det gör att personer och företag går in i det med en form av synsätt och attityd att det här gör ju alla och det kan inte vara svårt, det löser sig. Och då blir det ett gap mellan vad man förväntar sig och vad man får. Och allt blir ju alltid svårare om man inte gör rätt från början, säger Karin Börjesson, Senior Legal Officer på ESS, till TN.

Efter pandemin har det blivit vanligare med hemarbete, och när medarbetarna arbetar på plats är de ibland på den del av anläggningen där de har sin huvudsakliga arbetsplats och bland på den del av anläggningen som ligger i det andra landet. Något som har gjort tremånadersregeln komplicerad att förhålla sig till, inte minst eftersom Sveriges och Danmarks system skiljer sig åt på en rad punkter.

– I Sverige betalar arbetsgivaren exempelvis höga sociala avgifter, medan de i Danmark är närmast obefintliga eftersom de finansieras genom skatt. Vilket gör att om en person arbetar på ett sätt som riskerar att man halar över i det andra landets system så får det stora administrativa och ekonomiska konsekvenser för arbetsgivaren, säger Karin Börjesson, och fortsätter:

– Om man tar exemplet att någon bor i Sverige och är anställd i Danmark, men arbetar lite för mycket i Sverige och därför hamnar i svensk socialförsäkring. Då får den danska arbetsgivaren skyldighet att registrera sig i Sverige och betala in svenska sociala avgifter och då har kostnaden utöver den rent administrativa bördan ökat med 31 procent, ovanpå det som omräknat i svenska kronor redan är en hög dansk lön.

Vill se svensk skattemodell för pendlare

Reglerna borde bli betydligt mer flexibla, menar hon.

– Vi kan inte planera exakt allt som sker här i detalj, men det vore åtminstone enklare om det var tolv månader och inte tre som vi hade att spela med. Det här ju en högspecialiserad verksamhet så om vi behöver ha en person på plats så handlar det om just den specifika personen. Och då tycker jag att det är trist om ESS framgång ska vara beroende på huruvida den personen redan har varit 49 procent av sin arbetstid i Sverige och därmed inte kan komma och slutföra det arbete som hade behövts utföras på plats på grund av skatteregler.

Karin Börjesson hade gärna sett att en variant på den svenska ”SINK”-skatten [särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, reds. anm.] införs för pendlare från Sverige till Danmark.

– För personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige, exempelvis personer som bor i Danmark och arbetar i Sverige, finns möjlighet att bli beskattade med SINK-skatt som är 25 procent. Ingen deklaration behövs och inga avdrag för kostnader kan göras. Det är enkelt och väldigt förutsägbart att inkomsten blir beskattad med en fast procentsats som inte kan ändras, säger hon.

”Det var ett medvetet beslut från en dansk och en svensk regering att gå hand i hand kring en viktig europeisk investering, vilket vi alla är väldigt tacksamma för, men sen har man inte överhuvudtaget tagit höjd för det beslutet i andra beslut, och det är ett genomgående problem.”

Karin Börjessons kollega Pia Kinhult, som är ansvarig för värdlandskontakter på ESS, påminner om att ESS inte är två anläggningar utan en anläggning med olika avdelningar i olika länder, där de som arbetar måste kunna röra sig fritt.

– Det går inte nog att understryka att Danmark och Sverige kom överens om att bygga en anläggning som delades mellan länderna. Det glömmer man ju bort hela tiden att det faktiskt är en facilitet, säger hon och fortsätter:

– Och det här behovet av att röra sig mellan länderna kommer ju bara att öka när vi öppnar anläggningen. Då riskerar alla de här reglerna inom skatter och försäkringar och olika system rent generellt att bli närmast oöverkomliga för oss i praktiken.

Och när det har blivit ”för mycket” arbete i det ena eller det andra landet, är det ofta komplicerat att få rätt på alla delar.

– Det låter jättebra på pappret att dubbelskattning undviks genom att du begär avräkning på skatten som har betalats i det andra landet, men jag har anställda hos mig som precis har fått tillbaka pengar från 2021 så det tar tid och det blir väldigt tungrott både för individen och arbetsgivaren, säger Karin Börjesson.

– Och vi är ju en offentlig och publik organisation så vi använder skattepengar för att stötta våra medarbetare så att de inte ska göra fel när de betalar in rätt skatter. Det känns ju så där, kan man tycka, säger Pia Kinhult.

Karin Börjesson och Pia Kinhult vittnar om att skatte- och arbetsreglerna bara är ett exempel bland en rad problem som drabbar människor och företag i Öresundsregionen. Regionen dras också med höga biljettpriser, ofta opålitlig tågtrafik och ständiga hot om gränskontroller.

– Det var ett medvetet beslut från en dansk och en svensk regering att gå hand i hand kring en viktig europeisk investering, vilket vi alla är väldigt tacksamma för, men sen har man inte överhuvudtaget tagit höjd för det beslutet i andra beslut, och det är ett genomgående problem. Det är som att det är två separata världar och det finns ingen konsekvensanalys, säger Pia Kinhult.

Diskussionen om ett uppdaterat Öresundsavtal har pågått en tid och i september 2023 rapporterade bland andra Öresund News att ett nytt avtal var på gång. Dansk Industri och Svenskt Näringsliv fick så småningom svar från Elisabeth Svantesson på brevet till finansministrarna.

Del av en pågående internationell debatt

I det skriver hon att Sverige har ”en mycket god dialog med den danska regeringen” och att de närmar sig en överenskommelse, samt att hon har gott hopp om att Sverige och Danmark ska kunna komma överens om en ”balanserad kompensationsordning”.

Men det är alltså fortfarande oklart när ett nytt avtal kan presenteras.

– Men det är klart att eftersom Elisabeth Svantesson har gått ut och sagt att ett undertecknande av ett avtal är nära förestående så är det väl rimligt att anta att de är i slutskedet av förhandlingarna, säger Claes Hammarstedt på Svenskt Näringsliv.

Han konstaterar att Öresundsavtalet är en del av en global diskussion om gränsöverskridande distansarbete.

– Det här är inte unikt för Öresundsregionen utan det pågår en internationell debatt. De skatteregler man haft tidigare utgår helt och hållet från att man huvudsakligen befinner sig på sin arbetsplats, men numera är det fullt möjligt att bo och arbeta på helt olika platser i världen. Det innebär att de gamla reglerna inte riktigt fungerar längre.

TN har sökt finansminister Elisabeth Svantesson, och fått svar från finansdepartementets pressavdelning att det i nuläget inte finns något mer de kan säga angående ämnet.