EU:S FRAMTID

Fyra damer och en knekt – de avgör i EU-valet

EU (TT:s korrespondent)

Ett Tidöavtal på EU-nivå – eller de traditionella partiernas revansch? Och vad händer med de gröna och de röda?

Opinionen svajar, med en månad kvar till ett val som styr framtiden för hela Europa.

Här är kvintetten som kan avgöra allt.

Fyra kvinnor och en ung man ingår bland de politiker vars agerande får störst betydelse under den kommande månadens kampanjande runt om i Europa inför EU-valet.

Opinionsmätningar har länge pekat mot ett rejält uppsving för partierna till höger om höger – men om det verkligen blir så och vad följderna då blir är fortsatt oklart.

Europas drottning

En given nyckelroll spelas av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Den 65-åriga konservativa tyskan har tagit över rollen som "drottning av Europa" från förra förbundskanslern Angela Merkel och är storfavorit till att få fem år till på jobbet, med stöd från en klar majoritet av medlemsländernas stats- och regeringschefer.

Men hon har en svår balansgång att hantera.

Ju bredare stöd hon söker, ju mer gnisslar det på kanterna. Inte minst får hennes sneglande åt höger många i mitten och på vänstersidan att fundera på om de verkligen vill fortsätta att stödja henne. Hennes egna partivänner i den traditionella EU-högern i EPP vill å andra sidan inte att hon kompromissar för mycket åt vänster.

Flirt med Meloni?

Inom EPP vill allt fler se ett ett Tidöavtalsliknande samarbete med mer EU-skeptiska högerpartier. Det beror framför allt på Giorgia Melonis styre i Italien där hon leder en trepartiregering med såväl traditionell höger, som EU-skeptiker och ytterhöger.

Många som oroades på förhand över Meloni har gått över till att lovorda henne, då hon stått stadigt bakom stödet till Ukraina och bidragit till att äntligen nå en uppgörelse i migrationspolitiken.

Melonis parti lär få en stark förhandlingssits när det gäller von der Leyens framtid. Mycket hänger på om man vill fortsätta samarbeta med den hårdare ytterhögern – eller om man till och med vill ansluta sig till EPP, som man redan innan Melonis tillträde i Italien stod relativt nära.

– Här i EU-parlamentet flirtade de redan då med EPP. De var redan då potentiella allierade, konstaterar statsvetaren Doru Frantescu på ett seminarium inför EU-valet hos tankesmedjan CEPS.

Ytterhögerns hopp

Ännu längre ut på högerkanten finns hopp om en stark valinsats med hjälp av invandringskritik, bondeprotester, krigströtthet och ett allmänt missnöje.

Främsta affischnamn är franske 28-åringen Jordan Bardella från Marine Le Pens Nationell samling som lyft partiet till nya höjder. Ju fler ledamöter han får in i EU-parlamentet desto svagare blir dessutom det franska inflytandet i andra grupper – vilket kan få stora konsekvenser för EU:s framtid.

Möjligheten för Nationell samling och andra partier längst ut på kanten att få något verkligt inflytande i EU-parlamentet är samtidigt fortsatt minimal – inte minst beroende på deras mer Moskvafärgade syn på kriget i Ukraina.

Grönt och rött

På andra sidan den politiska mitten har opinionsmätningarna länge siat om en ordentlig tillbakagång för de gröna. Tyska toppkandidaten Terry Reintke hoppas dock få ungdomarnas röster – i flera länder får i år 16-åringar vara med och rösta.

En annan tyska siktar i sin tur på många av de äldres röster. Vänsterpartisten Sahra Wagenknecht hoppas på stöd från andra inom EU som vill ha ekonomisk vänsterpolitik, men ogillar invandring och sanktioner mot Ryssland. Det kan leda till att den nuvarande vänstergruppen spricker i två och att en del då söker sig mer mot mitten.

Tänkbar allierad för Wagenknecht är exempelvis italienska Femstjärnerörelsen.

– I många avseenden passar de bra ihop. Det skulle också medföra en intressant omgruppering till vänster, säger forskaren Wouter Wolfs på CEPS-seminariet.

Wiktor Nummelin/TT