ELKRISEN

Här stoppar elkrisen företagets nya fabrik – ”Varför ska vi vara missgynnade?”

Företag i södra Sverige tvingas se sina nya satsningar gå upp i rök när elkrisen skördar nya offer. Två av dessa är Profilgruppen och SIA Glass. "De straffas för att de väljer att investera där de en gång grundades", säger Per Tryding på Sydsvenska Handelskammaren till TN.

Sveriges elförbrukning förväntas fördubblas till år 2045. För att klara det måste stora investeringar ske i elnätet. Den förra generationens nät byggdes ut under 1960- och 70 talet. Investeringsbehovet i nya elnät har uppskattats till 1 000 miljarder kronor av branschorganisationen Energiföretagen.

Samtidigt är tillståndsprocesserna krävande och kan ofta ta ett decennium eller mer. Effektläget i södra Sverige är också mycket ansträngt.

Det tvingar företagen att nu ta saken i egna händer.

TN har tidigare skrivit om att skogsbolaget SCA inte kunde få loss någon kapacitet på grund av begränsningar i nätet inför en stor investering i ett nytt bioraffinaderi. SCA bildade då ett eget elnätsbolag och bygger en egen elledning till en anslutningsstation.

”Det är ett systemfel”

Profilgruppen som tillverkar aluminiumprodukter med huvudkontor i småländska Åseda, och SIA Glass i Slöinge, är andra exempel på företag som själva varit tvungna att investera i ny nätinfrastruktur för att kunna expandera verksamheten.

I Profilgruppens fall stod företaget för några år sedan inför en stor investering i en ny produktionslinje, men när man kontaktade den regionala nätägaren blev det stopp.

– Den effekten som vi behövde var inte tillgänglig eftersom det inte fanns tillräckligt med överföringskapacitet från det överliggande stamnätet uppgav de, säger Lars-Göran Nilsson, teknisk chef på Profilgruppen.

När Lars-Göran Nilsson sedan kontaktade Svenska kraftnät meddelade de att man inte hade fått några signaler om att det fanns en efterfrågan på kapacitet på regional- och lokal nivå.

– Jag blev minst sagt förvånad. Det här är ett systemfel. Ellagen är utformad utifrån de förutsättningar som rådde när Svenska kraftnät i princip alltid kunde ge ett ok för ett effektuttag.

– Det fungerar inte idag. Svenska kraftnät och de regionala nätbolagen måste arbeta mycket närmare industrin för att kunna ha en uppfattning om det faktiska behovet och då kunna hitta de bästa lösningarna, fortsätter Lars-Göran Nilsson.

Profilgruppens nya produktionslinje skulle kräva stora mängder el och för att det skulle fungera var man tvungen att ha tillgång till en ny mottagningsstation med transformator och ställverk.

Lars-Göran Nilsson kontaktade nätägaren E.ON för att hitta en lösning och till slut kom man överens om att dela på kostnaden för den nya mottagningsstationen.

– Jag insåg att det var bäst att samarbeta och det har fungerat mycket bra. Men det är klart att vi fick ta den kostnaden på balansräkningen och det känns ju inte helt rätt eftersom det här ska vara statens ansvar.

”Snedvrider konkurrensen”

Glasstillverkaren SIA var i en liknande situation berättar Stefan Carlsson som är företagets vd. Företaget skulle investera i en helt ny fabrik men upptäckte snart att det inte fanns tillräckligt med kapacitet i de tillgängliga ledningarna.

– Vi behövde transformatorer och nya ledningar. Nätägaren meddelade att det inte fanns några matarledningar som klarade av det energibehov som den nya fabriken behövde.

– Den enda lösningen var att dra en ny matarledning mellan fabriken och Getinge (ort i närheten reds. anm.), fortsätter Stefan Carlsson.

När finansieringsfrågan blev aktuell stod det klart att det var SIA Glass som skulle betala för utbyggnaden av den nya ledningen.

– Det regionala nätbolaget var tydliga från början med att vi skulle behöva finansiera den här ledningen själva, säger Stefan Carlsson.

”Fel signaler”

Både Lars-Göran Nilsson och Stefan Carlsson menar att situationen är olycklig. Ofta kokar det ned till det geografiska läget för om ett företag måste stå för kostnaden eller inte för att ansluta sig.

– Hade vår fabrik legat närmare Falkenberg så hade kommunen stått för den matarledningen. Nu ligger vi utanför så vi fick ta den kostnaden. Men tänk om det hade funnits en annan glassleverantör i Falkenberg som inte hade behövt betala rätt mycket pengar för att bygga en matarledning, säger Stefan Carlsson.

”Definitivt inte bra för AB Sverige.”

Lars-Göran Nilsson håller med.

– Det finns bättre möjlighet att få effekt tilldelad i andra delar av Sverige. Varför ska vi i södra Sverige vara missgynnade. En risk är att vi börjar konkurrera internt i Sverige om tillgången till nät och effekt. Det är ju inte mellan de olika industrigrenarna som vi ska konkurrera. Det är definitivt inte bra för AB Sverige.

Per Tryding, vd för den i Sydsvenska Handelskammaren, menar att det osäkra läget straffar företag som vill investera där de verkar.

– Både Sia Glass och Profilgruppen hade kunnat få en lättare process om de valt att investera där det finns bättre utbyggd infrastruktur. Så det blir som att de straffas för att de väljer att investera där de en gång grundades.

Han menar också att det sänder ut fel signaler om företagen själva i högre utsträckning måste stå för investeringarna.

– Vi behöver en översyn av anslutningsprocessen. Det måste bli win för företag och win för nätägare. Nu kan det bli både krångligt och frustrerande för alla parter, säger Per Tryding.

Södra Sverige och elområde 4 är även det område i Europa med minst installerad elproduktionskapacitet i förhållande till förväntad användning. Det har den europeiska samarbetsorganisation av systemoperatörer (Entso-E) konstaterat.