EU:S FRAMTID

Hållbarhetschefer: Så behöver EU:s klimatpolitik ändras efter valet

Oavsett hur makten fördelas efter EU-valet får klimatambitionerna inte hamna i skymundan och bromsa näringslivets hållbarhetsarbete, säger några av landets mest inflytelserika hållbarhetschefer till TN. Här deras kravlista inför nästa EU-mandatperiod.

Hållbarhet har seglat upp som en av de stora stridsfrågorna inför årets uppmärksammade EU-val. Men i valkampanjerna diskuteras även andra brännande frågor som geopolitik, migration, inre säkerhet och ekonomi. Det finns också en polariserad bild i Europa om hur man vill hantera arvet av von der Leyen-kommissionens ambitiösa klimatpaket Fit for 55. Det räcker med att titta på hur de svenska partierna drar kampanjer åt olika håll. Här finns de som vill stärka, bromsa eller till och med riva upp Fit for 55 under nästa mandatperiod.

En sak är säker: Om näringslivet ska fortsätta driva sitt hållbarhetsarbete och möta de stora klimatutmaningarna kommer det krävas långsiktiga och stabila spelregler från EU. Det menar några av Sveriges mest inflytelserika hållbarhetschefer som TN har pratat med.

– När det råder osäkerhet om vad det är som gäller skapar det såklart en väldigt stor frustration för näringslivet. Vår investeringshorisont är ju inte en mandatperiod utan det är ju decennier framåt, säger Pär Larshans, hållbarhetschef på Ragn-Sells.

Hållbarhetscheferna Åsa Domeij på Axfood och Annika Ramsköld på Vattenfall ser gärna att EU går vidare med Fit for 55 och den gröna given som hittills har varit positiva och viktiga för hållbarhetsarbetet.

– Det nuvarande mandatets framtagning av Fit for 55 har varit en viktig katalysator i hållbarhetsarbetet, som har varit klart större än om vi jobbat på nationell nivå, säger Åsa Domeij.

Annika Ramsköld på Vattenfall är inne på samma spår.

– Vi ser gärna att man fullt ut implementerar de så kallade ’Fit-for-55’ besluten som ska göra att EU:s utsläpp av växthusgaser minskar med 55 procent till år 2030. Även om de flesta EU-direktiven om vad som ska göras till 2030 har beslutats återstår en hel del arbete med implementeringen, säger hon

Medan den sittande EU-kommissionen fortfarande har chansen att påverka har man passat på att växla upp klimatambitionerna. För att nå klimatneutralitet 2050, har det lagts ett förslag om att medlemsländerna ska minska sina koldioxidutsläpp med 90 procent till 2040 jämfört med 1990 års nivåer.

Hur nästa EU-parlament ser på detta delmål och väljer att hantera förslaget under höstens förhandlingar, blir ett slags sanningens ögonblick för hur man vill driva klimatpolitiken framöver. På Vattenfall tycker Annika Ramsköld att målet är en viktig milstolpe då det skulle ge investerare en ökad tydlighet om den omställning som krävs efter 2030.

– Om nödvändiga åtgärder för att fasa ut de fossila bränslena uteblir eller försenas till 2040-talet blir uppgiften att nå nettonollutsläpp inom EU till 2050 mycket svårare. Nu vill vi se att även det nya EU-parlamentet och samtliga EU:s medlemsstater ställer upp på detta viktiga mål. Beroende på hur detta landar, kan det också krävas nya policyreformer.

Ett område där Vattenfall efterfrågar mer incitament på EU-nivå är permanenta koldioxidupptag, det vill säga de negativa utsläpp som kommer att bli alltmer viktiga för att nå bland annat EU:s nettonollmål.

Ökat fokus på cirkulärt

Pär Larshans på Ragnsells efterfrågar en EU-politik som ger större utrymme för cirkulär ekonomi.

– De senaste åren har man fokuserat väldigt mycket på direkta fossila utsläpp. Nu behöver vi öppna för regler som möjliggör handel och användandet av resurser som är återvunna, säger han.

När vi står inför en växande marknad för negativt klimatutsläpp finns det många outnyttjade resurser som EU kan ta tillvara på.

– Idag är det mycket fokus på att koldioxiden som fångas upp ska grävas ner i berggrunden och inte användas. Om EU skulle vidga reglerna för koldixoiduppfångning, skulle vi kunna producera kalciumkarbonat för industritillämpning i en jättefabrik i Estland. Vi har redan satt i gång med projektet och vi avser att investera många miljarder framöver om vi kan få tydliga spelregler när det kommer till användandet av koldioxid. Alltså måste vi först få klartecken från EU att vi får använda koldioxid på det här sättet, berättar Pär Larshans.

Finns mycket att vinna

På liknande sätt borde EU möjliggöra att företag som Ragn Sells kan återvinna näringsämnen från vårt eget avloppsslam och bidra till en EU-driven marknad för foderfosfat. Det skulle inte bara minska vårt ryska importberoende, utan också stabilisera priserna och säkra en högre produktkvalitet, menar Pär Larshans.

– Vi tittar i nuläget på att sälja delar av fosforen till Kanada, som inte har samma hindrande lagstiftning. Men vi skulle kunna sälja på den inre marknaden om EU ändrade sin lagstiftning, säger han.

Även om det ännu inte går att förutspå hur makten fördelas framöver tror samtliga chefer att klimat- och hållbarhetsfrågorna kommer fortsätta vara relevanta framöver. Däremot kan området genomlysas och modifieras så att de överensstämmer med andra prioriteringar. I initiativet ”Europe Unlocked” som bland annat Svenskt Näringsliv står bakom, driver man på för att nästa EU-kommission ska fokusera mer på tillväxt och konkurrenskraft och att det ska få större inflytande i hållbarhetsregleringarna. Annika Ramsköld välkomnar en sådan integrering.

– Jag tycker att det är bra att frågorna om tillväxt och konkurrenskraft kommer högt upp på EU:s strategiska agenda för perioden 2024–2029. Det är genom att ha hållbara affärsmodeller som vi kommer att vara konkurrenskraftiga även i framtiden. Den industriella omställningen är inte bara en vision, utan den händer här och nu. Det handlar inte om att välja det ena eller andra, och detta behöver också EU-politiken visa i praktiken under den kommande mandatperioden, säger hon.

I skuggan av krig i Ukraina och ökade säkerhetshot kommer även geopolitiken får större inflytande i de politiska besluten. Även här ser Annika Ramsköld möjlighet att balansera detta med hållbarhetsområdet och lyfter von der Leyen-mandatets hantering av energikrisen som ett exempel.

– Av det vi kan se i dag har EU lyckats hantera energikrisen på ett föredömligt sätt. Rysk gas har i stor utsträckning ersatts av fossilfria alternativ och energibesparingar. Men det mest imponerande av allt är att EU, trots energikris och inflationskris, har lyckats hålla tempot uppe i lagstiftningsarbetet för att driva på omställningen mot de uppsatta klimatmålen, säger hon.

Fortsatt höga miljökrav

Framöver lär vi se ökade diskussioner om hur EU förhåller sig till stormakternas konkurrensfördelar genom subventioner. En aktuell fråga är hur unionen ska skydda sig mot elbilsindustrin i Kina och hur EU:s CBAM, en sorts klimattullar som införts som svar på USA:s gröna stödpaket IRA, ska hindra att EU:s klimatsatsningar flyttar till väst. Åsa Domeij på Axfood ser liknande utmaningar inom EU:s försörjningsförmåga och livsmedelsberedskapen.

– För oss inom dagligvaruhandeln kommer det faktiskt behövas en form av CBAM som är aktuellt för andra varor i jordbruks- och livsmedelspolitiken. Det säkerställer att jordbruksprodukter från EU inte konkurreras ut av importerade produkter med lägre ställda miljökrav, säger hon.

När vi går mot nya tider är det också dags att stanna upp och reflektera om EU-arbetet kan förbättras. Åsa Domeij tycker att EU är en viktig och drivande kraft i demokrati och klimatfrågor. Men det bör tas större hänsyn till företagens utmaningar när vissa regler slår brett eller träffar fel.

– Om man tar avskogningsförordningen som exempel. Vi är såklart positiva till att man inte ska importera produkter som har avskogats till EU. Däremot är vi mer kritiska till den lösningen man har valt eftersom förordningen påverkar tusentals artiklar i dagligvarubranschen. Det gör det väldigt komplicerat för oss rent administrativt, säger Åsa Domeij.

Exemplet är talande för hur lagstiftningar formas i EU, menar hon. Man jobbar med väldigt långa processer där kommissionen, ministerrådet och parlamentet måste tycka till och förhandla tills allt är klart. När man till slut gått i mål blir det plötsligt väldigt bråttom med genomförandet.

– Det är såklart frustrerande när man inser att situationen har kunnat lösas på ett enklare sätt. EU behövs verkligen som pådrivande kraft men även om man tycker det så kan det vara utmanande att genomföra förändringar i företagen om det är administrativt krångligt och kort genomförandetid, säger Åsa Domeij.

Mindre påbud från EU

Pär Larshans ser också potential för hur EU:s regleringsarbete kan förbättras.

– Det har varit väldigt mycket reglerande. Jag skulle hellre vilja säga att det är möjliggörande i stället för påbud. Om en regel inte fungerar bör man ändra reglerna från grunden snarare än att tillföra en massa undantag, säger han.

Åsa Domeij lyfter samtidigt fördelar och exemplifierar hur EU:s regleringar kan skapa betydande förändringar i hållbarhetsområdet. I Axfoods fall bidrog EU:s krav på förpackningsåtervinning till att indirekt skapa positiva incitament som gjorde att matsvinnet förbättrades.

– Det här var en positiv bieffekt som gav oss en extra skjuts i vårt matsvinnsarbete. Vi blir hellre av med maten till ett lägre pris och ger till välgörenhet än att tvingas betala för dem. Då kommer också maten till nytta, säger Åsa Domeij.

Fit for 55 består

Trots den ökade retoriken om att minska på klimatambitionerna tror ingen av hållbarhetscheferna på en regelrätt tillbakarullning och än mindre ett slopande av Fit for 55.

– Det tycker jag att är för långtgående. Det är en stor sak att riva upp ett beslut som har krävt så många förhandlingar. Jag tror heller inte att parlamentet ensamt kan driva en sådan riktning utan kommissionen och ministerrådet. Och det beror i sin tur på vilka som får makten i de nationella valen, säger Åsa Domeij.

– På vissa områden har det varit tydligt att de politiska diskussionerna blivit mer polariserade och att det har tagit längre tid än vanligt att komma fram till slutliga beslut. Jag hoppas verkligen att det nya politiska landskapet i EU kommer att enas kring behovet av en snabb klimatomställning och att alla fossilfria energislag får förutsättningar att växa starkt, säger Annika Ramsköld.

– Jag har ändå en god förhoppning om att våra delar av Fit for 55 snarare kommer att stärkas. Det här paketet är centralt för vårt hållbarhetsarbete och den måste bibehållas och intensifieras, säger Pär Larshans.