ARBETSKRAFTSINVANDRING
Varningen: Lagförslaget bromsar den gröna omställningen − ”En trippelförlust”
När regeringen försvårar arbetskraftsinvandring spelar det direkt i händerna på konkurrerande företag i andra länder, menar Catrine Jack på Randstad. ”Det får ju konkreta konsekvenser när man sätter lönegolv som är högre än kollektivavtalen” säger hon till TN.
Den gröna omställningen i norra Sverige kommer inte att fungera utan bemanningsföretagen. Det menar Catrine Jack, ansvarig för public affairs på Randstad. Kompetensbehoven som många företag har blir delvis avhjälpta tack vare att Randstad och deras kollegor i branschen kan hyra ut konsulter och genomföra rekryteringar.
Men det är inte lätt. Kompetenskrisen drabbar i stort sett alla branscher och att hitta medarbetare är svårt.
− Våra uppdragsgivare behöver den bästa kompetensen, oavsett var i världen den finns, säger Catrine Jack.
Den kompetensen kan många gånger vara personer från tredje land, alltså arbetskraftsinvandrare.
− De behövs för att täcka behoven inom både industrin, tjänstesektorn och välfärden i norra Norrland. Fokus hamnar lätt på industrin, men behovet finns i hela spektrumet, säger hon.
Trots behoven av arbetskraft kommer det nu bli ännu svårare att rekrytera. Anledningen är att regeringen nu vill försvåra arbetskraftsinvandring. I höstas infördes ett lönegolv på 80 procent av medianlönen, i dagsläget 28 480 kronor i månaden, och förslaget är att det ska höjas till 100 procent, 35 600 kronor. Det är golv som ligger över lägstalönerna i alla svenska kollektivavtal och i de flesta fall långt över.
− Det påverkar verkligen vårt arbete. Redan nu är det många arbetsgivare som har svårt att möta lönegolvet, eftersom kollektivavtalen inte ligger så högt, säger Catrine Jack.
Hon ifrågasätter varför arbetskraft från tredje land plötsligt ska ha löner som ligger högt över alla andra medarbetares löner.
− Det blir dyra lösningar för företagen, säger hon och fortsätter:
− Det blir dyrt på flera sätt, dels för att det rent faktiskt är dyrt med de höga lönerna. Men också för att företagen inte kommer kunna behålla alla medarbetare från tredje land. Och då förlorar de kostsamma investeringar som de har gjort i de här medarbetarna i form av rekrytering, onboarding och utbildning.
Catrine Jack menar att svårigheterna att rekrytera blir en förlust inte bara för företagen utan för hela Sverige.
− Vi konkurrerar med många andra länder som har precis samma behov av kompetens. Inom EU är vi långt ifrån det enda landet som jobbar med grön omställning, så när de här personerna tvingas lämna Sverige tas de emot med öppna armar i andra länder. Då tappar vi inte bara personerna – vi tappar också kunskap, säger hon och fortsätter:
− Det spelar i händerna på konkurrerande i företag i andra länder. Så det är en trippelförlust.
Regeringen menar att det finns 300 miljoner personer att rekrytera ifrån inom EU. Vad tänker du om det argumentet?
− Det är givetvis en stor talangpool, men vi möter en alltmer internationell arbetsmarknad och den gröna omställningen är inte unik i Sverige. Andra länder inom EU har samma behov av kompetens. Därför behöver vi också arbetskraftsinvandring från tredje land.
En av anledningarna till att kundföretagen anlitar Randstad är att företaget har en expertkompetens i att hitta rätt medarbetare till rätt position. Många års erfarenhet har gett Randstad metoder och verktyg som inte finns hos alla kundföretag. Men trots expertis och erfarenhet är det svårt att hitta rätt medarbetare lokalt i Sverige på grund av obalansen mellan efterfrågan och arbetssökande.
Vad händer med era kundföretag om de inte kan rekrytera?
− Om de inte hittar rätt typ av kompetens finns det en risk att de stagnerar i sin utveckling, produktion och innovation. Det leder till inbromsad tillväxt – och det kan leda till att AB Sverige inte utvecklas i den takt som behövs för att vara konkurrenskraftig globalt.
Hon förklarar att det finns en stor risk att Randstads kundföretag kommer att behöva tacka nej till affärer. Redan nu noterar hon att andelen företagskonkurser i år är den högsta på 30 år.
Regeringens viktigaste argument för att försvåra arbetskraftsinvandringen är att den bara vill att högkvalificerad arbetskraft ska komma till Sverige och att så kallat lågkvalificerad arbetskraft ska rekryteras inom landet.
− Vi behöver absolut rekrytera högkvalificerad arbetskraft. Det är helt rätt. Men vi behöver också det som kallas lågkvalificerad arbetskraft. Det är ju en mängd tjänster som behövs.
− Regeringen utgår från att det går att konvertera de som är arbetslösa i Sverige. Men det finns ju ett gap där. Långsiktigt ska vi självklart konvertera fler långtidsarbetslösa till sysselsättning – men vi kan inte vrida av kranen när behovet är större än vi kan täcka med arbetslösa här och nu.
Vad tycker du om att regeringen sätter lönegolv som är långt högre än kollektivavtalen?
− Jag tycker att det är tondövt. Vi har en modell som har fungerat sedan Saltsjöbadsavtalet, där fack och arbetsgivare sätter lönerna. Nu lägger sig politiken i lönebildningen. Det är beklagligt.
I en intervju med TN sa migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) nyligen att lönegolvet är en del av migrationslagstiftningen och ”är ju någonting annat än arbetsmarknadslagstiftningen och det som parterna avtalar om. Och det ska ju fortfarande gälla”.
Catrine Jack håller inte med.
− Det får ju konkreta konsekvenser när man sätter lönegolv som är högre än kollektivavtalen.
− Regeringen behöver lyssna till företagen. Vår bransch, som jobbar med de flesta sektorer, hör högljudda protester om de negativa konsekvenser den nya lagen får, säger hon.
Bland regeringens olika förslag till förändring av arbetskraftsinvandring finns också förslag om att införa undantag, något som arbetsgivarna menar är en återgång till de myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningarna som fanns innan 2008.
Catrine Jack konstaterar att regelverket kring undantagen riskerar att bli mycket komplicerat, inte minst för att det handlar om nationella undantag när behoven kan se olika ut från region till region och ort till ort.
− Hur ska det fungera i praktiken? Det kommer att bli väldigt svårt att spegla de lokala behoven. I en region kan det finnas ett stort behov, men utslaget nationellt är behovet litet, säger hon.
− Det finns ingen bra metodik för det här, vilket till och med står i den statliga utredning som ligger bakom förslagen, säger hon.
Randstad arbetar inte bara med uthyrning av konsulter och rekryteringar. Ett annat ben i verksamheten är omställning, det vill säga att hjälpa personer att byta karriär, inte sällan med hjälp av kompetensutveckling.
Ställer ni om människor till de behov som finns?
− Det gör vi. Vi arbetar med att både rusta och matcha. Och vi pushar hårt för att arbetsgivare ska våga se möjligheterna hos någon som har varit långtidsarbetslös. Tack vare att vi har inarbetade relationer med många kunder, så kan vi utmana dem att se fördelarna och potentialen.
− Men för den som har varit långtidsarbetslös, så tar det ofta längre tid att komma in i arbetet. Det är inte ett ett-till-ett förhållande, säger Catrine Jack.
TN har rapporterat om en mängd företag, myndigheter, fackförbund, universitet och andra organisationer som på olika sätt ifrågasätter att regeringen vill försvåra arbetskraftsinvandringen. Störst är protesterna mot lönegolvet.
Vad tänker du om att regeringen ändå vill gå vidare med det här, trots att det har varit så massiva protester?
− Jag tycker att det är sorgligt att den här frågan får styras av politiska ideologier, som inte har en förankring i verkligheten. Den stora risken är att Sverige hamnar på efterkälken. Och det har vi inte råd med.