HOTEN MOT SKOGSBRUKET

Så kan markägare förlora brukanderätten över sin skog

Gunnar Lindén, expert på naturvårdsfrågor på LRF Skogsägarna. Bild: Pressbild, Mostphotos

Den nya lagen om hur naturen ska återställas kan få stora konsekvenser för landets skogsägare. ”Den här gången måste regeringen göra rätt. Vi kan inte jämnt vara bäst i klassen”, säger Gunnar Lindén, expert på naturvårdspolitik på LRF Skogsägarna, till TN.

Den omdiskuterade naturrestaureringslagen röstades nyligen igenom av EU-parlamentet när den österrikiska klimatministern Leonore Gewessler (De gröna) valde att gå emot sina koalitionspartners i det Österrikiska Folkpartiet (Austrian People's Party).

Lagen handlar om att återställa ett antal art- och naturtyper för att säkerställa deras bevarandestatus. Hur illa det står till med dessa arter och naturtyper ska bedömas utefter deras utbredning, population och vilka framtidsutsikter de antas ha.

Målsättningen är att 20 procent av EU:s skadade ekosystem ska restaureras till 2030 och vara helt återställda 2050.

Flera länder som Sverige, Ungern, Finland, Polen och Italien har motsatt sig lagen eftersom den bedöms få stora konsekvenser för det europeiska lantbruket och för Sveriges och Finlands del för skogsbruket.

Skogsindustriernas vd Viveka Beckeman konstaterade till exempel att över en miljon hektar skogsmark kan vara hotad om lagen går igenom som den ursprungligen formulerades.

”Jag är väldigt orolig. Lagen så som den är skriven och de sätt som Sverige tidigare valt att tolka den här typen av frågor på riskerar att ge extremt stora konsekvenser”, uppgav hon till DI i en kommentar när lagen hade röstats igenom.

Förindustriell tid

En stor portion av den oro som hon och andra känner kan härledas till hur Sverige tidigare valt att fastställa/tolka tidpunkten för de olika referensvärdena som ska användas för att avgöra bevarandestatusen för de här olika arterna och naturtyperna.

De flesta EU-länder har valt att rapportera referensvärdena efter när de gick med i unionen, medan Sverige har valt att gå långt tillbaka i historien och använda referensvärdet ”förindustriellt tillstånd” som jämförelsemått.

Det skulle sannolikt innebära att Sverige måste restaurera större ytor än övriga länder, menar LRF:s ordförande Palle Borgström.

– Lagen riskerar att bli särskilt problematisk för Sverige om vi rapporterar statusen för våra naturtyper på ett annat sätt än övriga EU.

Det finns dock ett undantag om att jordbruksekosystem tillfälligt kan upphävas under särskilda omständigheter.

”Enorm rättsosäkerhet”

Efter att lagstiftningen träder i kraft har EU-länderna 24 månader på sig att ta fram en naturrestaureringsplan över de områden som ska restaureras.

Gunnar Lindén, expert på naturvårdspolitik på LRF Skogsägarna, menar att det som blir avgörande för hur lagen kommer att påverka skogs- och lantbruket är hur regeringen väljer att utforma den planen.

– Sverige har som alla länder en viss flexibilitet och nu gäller det att regeringen använder den och ser till att Sverige inte avviker för mycket från de andra EU-länderna. Vi har ju haft en tendens att försöka vara bäst i klassen, men jag hoppas att man ser allvaret i det här.

Han menar att om inte naturrestaureringslagen implementeras på rätt sätt finns det risk att den kommer att sprida samma rättsosäkerhet bland skogs- och markägare som artskyddsförordningen just nu gör. Det handlar specifikt om att regeringen inte kan tillåta generella förbud.

– Om restaureringslagen implementeras på samma sätt som artskyddsförordningen och tillåter generella förbud – där man kan förbjuda skogsbruk om vissa ”generella” kriterier är uppfyllda – blir det problematiskt.

Varför det?

– Det blir en tolkningsfråga vad som anses vara sådan mark som ska skyddas och återställas där enskilda fall kan tas upp i domstol.

– Förlorar skogsägaren i domstolen tappar hen både brukanderätten över sin skog och rätten till ersättning från staten. Det kommer att sprida en enorm rättsosäkerhet bland skogs- och markägare om de både ska förhålla sig till artskyddsförordningen och naturrestaureringslagen.

”Vi följer EU:s vägledning”

Det är Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet bakom Sveriges val att använda referenspunkten förindustriell tid.

På frågan varför Sverige avviker från de övriga EU-länderna svarar Anna Forslund, enhetschef på Naturanalysenheten på Naturvårdsverket i ett mejl att man bara följt EU:s vägledning för hur värdena ska tas fram.

”Enligt vägledningen ska de ekologiska grunderna för långsiktigt bevarande utgöra utgångspunkten för referensvärdet. Vägledningen anger att en referens- eller modellbaserad ansatts (eller en kombination av dessa) ska användas om det finns tillgängliga data. Vi har använt kunskap om förindustriellt tillstånd som referens och sedan använt en modellbaserad ansatts där vi utgår ifrån att en viss andel av det förindustriella landskapet behövs för långsiktigt bevarande av naturtyperna”

Anna Forslund tror också att flera EU-länder sannolikt kommer att mäta mer likt den svenska metoden eftersom de nu har bättre tillgång till data.

”Detta skulle betyda att fler länder skulle använda metoder av liknande slag som de som nu används i Sverige. Finland utvecklar sin metodik just nu. Enligt preliminära uppgifter är det troligt att de finska myndigheterna väljer en ansats som bygger på ungefär samma grunder som den svenska för de skogliga naturtyperna”.

Klimat och näringslivsdepartementet uppger till TN i ett mejl att regeringen inte har tagit ställning till hur genomförandet av förordningens krav i Sverige ska se ut än, samt att man inte bestämt om hur de omstridda referensarealerna (förindustriell tid reds.anm.) ska hanteras.

”Relevanta intressenter ska involveras tidigt så att de har möjlighet att delta i arbetet med den nationella restaureringsplanen på ett bra sätt. Förordningen anger att i arbetet med restaureringsplanen ska synergier med flera samhällsmål och intressen identifieras, bland annat synergier med begränsning av klimatförändringarna, klimatanpassning samt med jord- och skogsbruket”.

Regeringen uppger att den återkommer när frågan har beretts i Regeringskansliet.