DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Experter: Så måste skolan förändras för att fler ska få jobb

Arbetsmarknaden skriker efter kompetens samtidigt som nyutexaminerade studenter har svårt att hitta arbeten. Nu höjs allt fler röster för att utbildningssystemet måste förändras. ”Det börjar bli akut”, säger Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, till TN.

Arbetsgivare inom både privat och offentlig sektor skriker efter kompetens samtidigt som många akademiker har svårt att hitta arbeten. Dessutom vittnar CSN om ett högt tryck på omställningsstudiestödet medan de som söker stöd för att ställa om i arbetslivet i vissa fall får vänta i många månader på att få besked.

Det har helt enkelt blivit uppenbart för allt fler att något måste förändras i Sveriges system för högre utbildning. Det menar Ulrika Wallén, policyexpert för högskolepolitik på Svenskt Näringsliv.

– Svenskt Näringsliv har drivit på för ett nytt resurstilldelningssystem kring högre utbildning för vi tycker att högre utbildning är underreformerat, underdiskuterat och underförstått, säger hon till TN.

Utredning påbörjad

Och regeringen har lyssnat, åtminstone delvis. I våras gav utbildningsdepartementet med utbildningsminister Mats Persson (L) i spetsen en utredare i uppdrag att lämna förslag på hur universitets och högskolors utbildningsutbud för yrkesverksamma kan utvecklas för att möta de behov som kommer av en ”föränderlig arbetsmarknad”.

– Det nya omställningsstudiestödet innebär att fler yrkesaktiva kommer att studera inom högskolan. Nu ser vi över delar av lärosätenas ersättningssystem så att incitamenten blir rätt och de får bättre förutsättningar att utveckla ett flexibelt och kvalificerat utbildningsutbud som svarar upp mot efterfrågan från denna nya studentgrupp, sa Mats Persson i en kommentar i samband med att utredningen tillsattes.

Bakgrunden till utredningen är alltså att omställningsstudiestödet behöver mötas upp med kurser och utbildningar som fungerar för den som vill byta yrkesbana. Det behövs utbildningar som är kompatibla med ”det livslånga lärandet”, som det brukar kallas.

– Vi tycker att det är en välkommen utredning men vi tycker inte att den täcker in hela behovet. Dessutom vill regeringen inte ha några kostnadsökningar. Men den som utreder kommer att se att delarna hänger samman och att det kommer att vara svårt att lägga fram förslag som inte är kostnadsdrivande och som påverkar de andra delarna, säger Ulrika Wallén, som alltså hellre hade sett en ordentlig översyn av resursfördelningssystemet i sin helhet.

I det nuvarande systemet för tilldelning av resurser till lärosätena premieras, enligt Ulrika Wallén program före kurser.

Varför är det ett problem?

– En akademisk utbildning kommer inte att hålla ett helt arbetsliv för det går så snabbt med samhällsutmaningar, arbetsmarknadens förändring, globaliseringen, klimatomställningen digitaliseringen och så vidare. Samtidigt ska vi som individer arbeta högre upp i åldrarna. Man kommer att behöva uppdatera och fylla på sin kompetens under arbetslivets gång och då måste ju det utbildningsutbudet finnas också.

Svårigheter att rekrytera

TN har i många artiklar berättat om kompetensbristen som har blivit ett allt större problem. Enligt siffror som Svenskt Näringsliv har tagit fram misslyckas ett av fyra rekryteringsförsök på grund av att företagen inte hittar rätt kompetens. Samtidigt är problemen stora även i offentlig sektor, där bristen på exempelvis sjuksköterskor och lärare har blivit närmast permanent.

Ulrika Wallén berättar att 70 procent av företagen tycker att det är svårt eller mycket svårt att hitta personer med adekvat högskoleutbildning. Och de studenter som kommer ut till arbetsmarknaden från de svenska lärosätena har tre år efter examen en relativt hög arbetslöshet jämfört med andra länder.

– Vi har en hel del utbildning som leder till arbete men vi har också en hel del utbildning som står ganska långt ifrån det som arbetsmarknaden behöver. Så vi behöver ett resurstilldelningssystem som både tar hänsyn till det livslånga lärandet och som i högre grad är dimensionerad och har relevans och innehåll efter arbetsmarknadens behov.

Bilden av att utbildningsutbudet och arbetsmarknaden inte riktigt hänger ihop delas av Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet. Han beskriver det som att utbildningssystemet just nu befinner sig i ett skifte.

”Med den nuvarande resursfördelningsmodellen finns det inga incitament för lärosätena att tänka nytt, utan det är till och med vanvett att göra på ett annat sätt än det man vet fungerar i dag.”

Senast det hände var i början av 90-talet. Då skrotades det gamla utbildningssystemet, som till stor del detaljstyrdes av politiker och andra aktörer, till förmån för ett nytt system som skulle bygga på att studenterna gjorde medvetna val och att lärosätena skulle få ersättning efter en slags ackordmodell. Och det är alltså det systemet vi har kvar än i dag.

– Det som har hänt är att vi har en under- och överetablering där det helt enkelt har varit mer lukrativt för lärosätena att erbjuda vissa utbildningar. Och vi har väl haltat oss fram och klarat det ganska bra hittills, men nu befinner vi oss i ett så stort skifte – inte minst med digitaliseringen och den gröna omställningen – att det börjar bli akut att utbilda personer med vissa färdigheter. Samtidigt finns det en stor obalans i var kompetensen finns, där framför allt arbetsgivare i norra Sverige har svårt att hitta personal, säger Mats Benner.

– Vi behöver hitta bättre sätt att anpassa utbildningarna till samhällets behov, utan att det för den sakens skull blir planekonomi.

Enligt Mats Benner är det inte sannolikt att kompetenskrisen löser sig av sig själv, Precis som Ulrika Wallén förespråkar han därför ett förändrat resursfördelningssystem. Exempelvis skulle en viss procent av lärosätenas pengar kunna vara öronmärkta till kurser som riktar sig till personer som vill ställa om i mitten av yrkeslivet. Men samtidigt behöver det utbildningsutbud som vänder sig framför allt till nya studenter också vara bättre anpassat efter arbetsmarknadens behov, menar han.

– Vi måste skjuta in lite mer dynamik i utbildningsutbudet för att hjälpa studenterna i valet av kurs eller program. Självklart kan man inte tvinga någon att läsa exempelvis en ingenjörsutbildning, men vi behöver fundera på hur vi kan bredda intresset. Med den nuvarande resursfördelningsmodellen finns det inga incitament för lärosätena att tänka nytt, utan det är till och med vanvett att göra på ett annat sätt än det man vet fungerar i dag.

Men så har det alltså inte alltid varit. Mats Benner tar som exempel upp att Linköpings universitet gick emot strömmen när det korsade civilingenjörsprogrammet med ekonomiutbildningen och på så sätt grundade programmet i industriell ekonomi. År 1983 välkomnades de första studenterna.

– Det var många som var skeptiska när det drog i gång för man hade en klar bild av hur respektive utbildning skulle se ut. Men det har blivit både populärt bland studenterna och väldigt efterfrågat på arbetsmarknaden, säger han.

Specialkurser för personer i arbetslivet

För att utbildningsutbudet ska motsvara behoven hos de som vidareutbildar sig senare i arbetslivet gäller det dock inte bara att erbjuda kurser i vissa ämnen. Det krävs ofta också ett annat kursupplägg och en annan pedagogik. Det berättar Carolina Camén, som är forskare och lektor vid Centrum för tjänsteforskning (CTF) och Handelshögskolan på Karlstads universitet, samt projektledare för Expertkompetensprojektet ISE (Improving value creation through Service Education).

Centrum för tjänsteforskning – CTF – vid Karlstads universitet har under de senaste åren fått finansiering av Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen) genom programmet Expertkompetens för att kunna testa att ta fram kurser som är anpassade för personer i yrkeslivet.

– Vår ambition har varit att ta fram kurser som efterfrågas av näringslivet och vi har jobbat mycket med att hitta flexibla upplägg, säger Carolina Camén till TN.

För att kunna ta fram ett relevant kursutbud gjordes inom projektet en kartläggning som bland annat inkluderade intervjuer med näringslivet och en undersökning av hur yrkesverksamma studenter vill ta del av en utbildning. Det stod snabbt klart att flexibilitet var viktigt, till exempel i form av att kursmaterialet fanns tillgängligt dygnet runt samt att undervisningen gick att ta del av på distans.

– Vi har valt att inte integrera de nya kurserna med befintliga utbildningar utan att hålla det separat eftersom behoven ser olika ut. Även antagningsprocessen och examinationen ser annorlunda ut. I de nya kurserna har vi till exempel inte haft några salstentor utan i stället hittat nya sätt. Det kan exempelvis handla om att deltagarna får en problemställning eller utmaning med sig tillbaka till sin arbetsplats för att arbeta vidare med den där.

– Vi kan ju inte frångå de krav som finns för kurser på masternivå, men det är jättespännande att tänka nytt och utmana oss själva i att hitta en annan form av pedagogik samtidigt som vi vidareutvecklar vår egen kompetens.

Hittills har projektet, enligt Carolina Camén, tagit fram drygt 20 specialkurser som alla är på masternivå. De som tar del av dem kallas just deltagare och inte studenter, eftersom de skiljer sig åt från mer traditionella studenter.

– De har erfarenhet och en otrolig kompetens och gillar att nätverka med varandra och hitta lösningar tillsammans. Just möjligheten att utbyta erfarenheter är något vi har fått feedback om i utvärderingarna, att det ses som oerhört viktigt.

Kurserna är i ämnen som ”nudging” och beteendeförändring, datadriven tjänsteinnovation, transformering för hållbar utveckling, digitalisering, tjänstedesign och så vidare. Samtliga kurser motsvarar fem högskolepoäng (HP) men pågår ofta i mellan 10 och 15 veckor, vilket är runt det dubbla mot vad fem HP brukar motsvara i studietid.

– Universitetet har varit väldigt tillåtande i att låta oss testa nya arbetssätt och att gå utanför de traditionella ramarna. Och det har varit väldigt bra och utvecklande.

ISE-projektet är nu inne på sitt fjärde och sista år.

Vad händer när finansieringen försvinner?

– Det vet vi inte riktigt än, men om jag får önska fritt så skulle jag vilja fortsätta på det vi har börjat bygga. Det tar tid att nå ut med ett nytt upplägg och även om vi har haft deltagare till samtliga kurser så märker vi att söktrycket är högre nu. Så vi väntar med spänning på vad regeringens utredning ska visa, säger Carolina Camén.

Alla är dock inte lika positiva till att politiken vill förändra utbildningssystemet. När Mats Persson i våras skrev en debattartikel i SvD om regeringens planer på att se över utbildningsutbudet i syfte att få en bättre matchning mot arbetsmarknaden lät kritiken inte vänta på sig. En del ansåg att planerna utgjorde ett hot mot den akademiska friheten.

– Har man levt i 30 till 35 år helt utan att det har funnits någon gemensam planering kopplat till utbildningssystemet så kan jag förvisso förstå den reflexen, säger Mats Benner.

”Det är en slägga i argumentationen att slentrianmässigt hänvisa till akademisk frihet och påstå att den riskeras så fort man diskuterar högre utbildning.”

Att det finns en övergripande planering utifrån samhällets behov är dock inte samma sak som att gå in och styra i detalj, påminner han.

– Akademisk frihet innebär inte att någon bara lägger pengarna i farstun och att lärosätena sedan bestämmer vad de vill göra med dem. Det är en ganska djärv idé att det skulle fungera på det sättet. Vi behöver hitta ett sätt att styra lite mjukt, inte vara inne och peta i detalj kring vilka böcker som ska läsas och så vidare, men där vi ändå tar hänsyn till samhällets behov.

Och historiskt sett är det dessutom så det för det mesta har fungerat, menar Mats Benner. Redan när Uppsala universitet etablerades på 1400-talet var det enligt honom för att komma med ett motdrag när Danmark skulle etablera en prästutbildning i Köpenhamn och de styrande i dåtidens Sverige var rädda att kompetens skulle försvinna utomlands.

– Så utbildningarna har alltid varit en del av samhällsbygget. Sen betyder inte det att politiker eller andra ledare ska gå in och säga exakt hur utbildningen ska se ut. Så går det till i vissa andra länder och det är naturligtvis väldigt allvarligt, men det är en slägga i argumentationen att slentrianmässigt hänvisa till akademisk frihet och påstå att den riskeras så fort man diskuterar högre utbildning. Det är en helt annan diskussion.

”Alla steg är bra”

Ulrika Wallén anser att det i praktiken har hänt väldigt lite inom högre utbildning trots att området har utretts vid flera tillfällen.

– Man har inte gjort några stora och nödvändiga reformer, säger hon och fortsätter:

– Men det finns lärosäten som förstår att vi måste förändra oss, som fokuserar på vad vi ska åstadkomma och vad vi är till för. Så det finns ändå någon form av samsyn i att något behöver göras, men det är en komplex fråga och det finns många olika intressen som man måste balansera på ett bra sätt.

Svenskt Näringsliv har tillsammans med PTK och LO tagit fram gemensamma förslag för hur en reformering av det livslånga lärandet skulle kunna se ut.

– Även om vi vill se mer än den utredning som just nu är aktuell så är vi väldigt positiva till det som görs och vi ser det som viktigt att vara med och stötta så att vi kommer framåt i de här frågorna. Alla steg är bra, säger Ulrika Wallén.

Den pågående utredningen ska redovisas senast den 29 april 2025. TN har sökt utbildningsminister Mats Persson.