BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN
Över 1 000 miljarder till infrastrukturen – därför räcker det inte
Positivt med ökade anslag men långt ifrån tillräckligt, anser flera experter om regeringens "historiska" infrastruktursatsning. ”Av över 1 000 miljarder är egentligen allt utom 10 miljarder redan intecknat”, säger Nils Paul, infrastrukturexpert på Svenskt Näringsliv.
En ökning av ramen med 200 miljarder och ”historiskt stora satsningar”. Det utlovade regeringen när den tidigare i höstas gav ett första besked om den nya infrastrukturpropositionen. Under åren 2026–2037 planerar regeringen att spendera 1 171 miljarder kronor på landets infrastruktur. De delar som hittills har pekats ut som prioriterade är ökat underhåll, samhällsekonomisk lönsamhet och bättre förutsättningar för arbetspendling och godstrafik.
Regeringen utlovar historiskt stora satsningar på infrastruktur med en budget på 1 171 miljarder kronor för åren 2026–2037.
Prioriterade områden är ökat underhåll, samhällsekonomisk lönsamhet och bättre förutsättningar för arbetspendling och godstrafik.
Detaljer om budgetens fördelning mellan underhåll och nyinvesteringar kommer att presenteras den 8 oktober.
Branschexperter uttrycker oro för att budgeten inte räcker trots en 20-procentig ökning jämfört med tidigare planer.
Nils Paul från Svenskt Näringsliv betonar den stora underhållsskulden och vikten av att prioritera rätt.
Ola Kromnow från WSP och Anders Peterson från Linköpings universitet ser behov av balans mellan nyinvesteringar och underhåll.
Hur pengarna ska fördelas mer i detalj återstår dock att se. Den 3 oktober ska regeringen berätta hur stor del av de 1 171 miljarderna som ska läggas på underhåll respektive nyinvesteringar, samt hur summan ska fördelas mellan vägnätet och järnvägen. Men redan nu menar branschexperter från industrin att den avsatta summan – trots att den innebär en ökning med 20 procent jämfört ramen i den nuvarande nationella planen för transportinfrastruktur – inte kommer att vara tillräcklig.
– Man ska komma ihåg att den här summan ska fördelas på 12 år och att vi är ett av de största länderna i Europa. Så vi har ganska mycket väg och järnväg som ska underhållas, säger Nils Paul, infrastrukturexpert på Svenskt Näringsliv, till TN.
”Nästa steg måste vara att se om vi får ut största möjliga nytta av pengarna vi lägger på infrastruktur. Hur når vi större effektivitet? Hur får vi kostnadskontroll i stora projekt?”
Han berättar att det eftersläpande underhållet uppgår till 127 miljarder kronor, enligt Trafikverkets beräkningar. Myndigheten ska också ha uppgett att ökningen på 20 procent ska räcka till att beta av hela underhållsskulden på vägnätet och cirka 10–15 procent av underhållsskulden på järnvägen, samt till att bygga det som redan är planerat, exempelvis vissa järnvägssatsningar i Skåne och Västra Götaland.
– Det kommer däremot inte att finnas pengar till att göra något som inte redan ligger i planerna. Har man önskelistor på saker som inte är med i den befintliga planen så säger Trafikverket att det bara finns 10 miljarder till det. Av över 1 000 miljarder är alltså egentligen allt utom 10 miljarder i princip redan intecknat i antingen underhåll eller i redan planerade projekt, säger Nils Paul.
Så om en viss del av vägnätet eller en ny järnvägssträcka inte finns med i planen är det alltså rätt osannolikt att det kommer att bli av?
– Ja, såvida man inte hittar antingen en annan finansieringsform, vilket regeringen i och för sig också har öppnat för, eller att regeringen i nästa steg väljer att prioritera om. Regeringen kan ju dra tillbaka projekt om de anser att något annat är mer prioriterat att göra.
Kan revideras nästa mandatperiod
Enkelt förklarat består infrastrukturpropositionen av regeringens ekonomiska plan för hur medlen ska fördelas under de kommande åren samt vilka principer som ska gälla för arbetet. När den väl har presenterats tar Trafikverket fram en lista på konkreta förslag på olika åtgärder. Sen går listan tillbaka till regeringen som fastställer den nationella planen för transportinfrastruktur.
De nationella planen gäller i 12 år, men kan revideras vid varje ny mandatperiod.
Skulle du hålla med om att det är en historisk satsning som regeringen gör nu?
– Den är historisk eftersom det är mer pengar än vad man har lagt tidigare, men samtidigt ska man komma ihåg att de flesta infrastrukturpropositioner de senaste mandatperioderna har varit större än den föregående. Från 2010 till 2022 ökade infrastrukturbudgeten med 70 procent i jämförbara priser, så det är något av en trend.
– Men nu har vi en historisk satsning om man ska använda regeringens ord. Nästa steg måste vara att se om vi får ut största möjliga nytta av pengarna vi lägger på infrastruktur. Hur når vi större effektivitet? Hur får vi kostnadskontroll i stora projekt? Det är de bitarna som jag är mest intresserad av att läsa om i den kommande propositionen.
Företagen: Infrastrukturen hinder för tillväxt
Nils Paul ser positivt både på att regeringen har sagt sig vilja prioritera samhällsekonomiskt lönsamma projekt och på planerna att beta av underhållsskulden. I undersökningar som Svenskt Näringsliv har gjort framgår det tydligt att en betydande del av företagen upplever att infrastrukturen utgör ett hinder för deras tillväxt. Något som många gånger går att koppla till bristande underhåll, menar Nils Paul.
– Det jag tycker att vi ska fokusera på i det här läget är att när vi hade den förra planen så hade vi en eskalerande underhållsskuld. Nu har vi ändå en regering som ser till att vi kommer att amortera på underhållsskulden. Det tycker jag är det största medskicket hittills att ta med sig från den kommande infrastrukturpropositionen.
”Jag tror att alla infrastrukturpropositioner i modern tid har beskrivits som historiska när de har presenterats. Och det är egentligen ingen jättestor förändring nu utan det är samma trender och egentligen samma plan som legat i flera år.”
Ola Kromnow, affärsutvecklingschef på konsultbolaget WSP som bland annat ägnar sig åt rådgivning inom samhällsutveckling, håller delvis med.
– Jag tycker att man behöver göra båda delar. Om vi inte rustar upp den befintliga infrastrukturen så riskerar vi att hamna i ett läge utan tillräcklig kapacitet eftersom det tar lång tid att bygga ny infrastruktur. Och tvärt om, gör vi inga nyinvesteringar kan den befintliga infrastrukturen bli så överbelastad att det inte blir möjligt att stänga av den för att göra nyinvesteringar. Så vi måste göra båda delar och hitta en bra balans mellan att lyfta befintlig infrastruktur och att bygga nytt, säger han till TN.
Måste prioritera
Hans tips är att den kommande propositionen kommer att fokusera mer på att komma i kapp med underhållsskulden och mindre på nysatsningar. Något han menar är rimligt i det läge infrastrukturen befinner sig.
– Att bygga efter en avancerad vision, att så här vill vi att transportsystemet ska se ut, är inte rimligt att göra på kort sikt utan då handlar det snarare om 50 till 100 år framåt i tiden. Här och nu måste man fokusera på att åtgärda brister. Men med det sagt är det viktigt att inte glömma det långsiktiga perspektivet.
Vilka områden tycker du att regeringen gör klokt i att prioritera?
– De områden där folk och gods reser och transporteras. Det handlar om infarterna till storstadsområdena och att säkra upp så att gods kan förflyttas obehindrat från norr till söder. Sedan kan det också finnas lokala flaskhalsar som är viktiga att åtgärda för att det gör en stor skillnad för helheten. Det är inte alltid på platser där det bor många människor som det finns störst vinster att göra.
Även om regeringen nu ökar anslagen så kommer den inte att räcka till allt som skulle behöva ses över, menar han.
– Infrastruktur är dyrt och resurserna är inte oändliga. Det kommer alltid att behövas mer pengar och då får man fundera på hur mycket som är rimligt att sätta av. Det handlar om avvägningar och prioriteringar som mycket annat.
Hur historisk tycker du att den här satsningen är?
– Jag tror att alla infrastrukturpropositioner i modern tid har beskrivits som historiska när de har presenterats. Och det är egentligen ingen jättestor förändring nu utan det är samma trender och egentligen samma plan som legat i flera år. Pengarna ska användas över många år, så hur mycket de räcker till återstår att se. Sen är det förstås positivt att infrastrukturen får ökade anslag.
Första propositionen efter Nato-inträdet
Den kommande infrastrukturpropositionen är den första som läggs sedan Sverige gick med i Nato, något som mycket väl kan få betydelse för inriktningen. Historiskt sett har Sverige i huvudsak anpassat infrastrukturen för att man ska kunna ta sig från norr till söder och vice versa, men nu pratas det allt oftare om behovet av infrastruktur i väst-östlig riktning, till exempel från hamnarna i västra Sverige österut och vidare till Finland. Hur de satsningarna ska finansieras är dock oklart.
– Att vi har gått med i Nato kan komma att märkas av i planen, men det behöver inte bli så. Det är ännu inte helt tydligt hur regeringen ska hantera de delarna, säger Ola Kromnow.
Även Anders Peterson, teknologie doktor och biträdande professor i trafiksystem samt chef för enheten Järnväg och kollektivtrafik vid Linköpings universitet, pekar på Natointrädet som något av ett överraskningsmoment i infrastrukturpropositionen.
”Det är klokt att man har fått upp ögonen för behovet av underhåll men frågan är om man bara tänker sig att man ska upprätthålla befintlig standard eller om man ska passa på att uppgradera.”
– Men det vore bra om de här investeringarna också kan användas i fredstid. Vi behöver nämligen också bygga upp en resiliens för att stå emot naturfenomen som skred och stormar, säger han, och fortsätter:
– Om vi ska lösa klimatproblemen har järnvägen en väldigt viktig roll. Så om vi inte satsar där har jag svårt att se hur vi ska lösa de utmaningar som väntar.
Anders Peterson, som är specialiserad just på järnvägen, trycker över lag på vikten av effektivitet i det kommande arbetet.
– Det är klokt att man har fått upp ögonen för behovet av underhåll men frågan är om man bara tänker sig att man ska upprätthålla befintlig standard eller om man ska passa på att uppgradera. Det kan vara klokt att passa på att rusta upp järnvägen när den ändå är stängd för underhåll.
Den senaste planen var till stor del fokuserad på underhållet av järnvägen. I den nya propositionen kommer vägnätet att få ett större utrymme, tror de experter som TN har talat med.
Samtidigt har järnvägsresandet i Sverige fördubblats sedan millennieskiftet och allra mest ökar resandet i den lokala och den regionala trafiken, berättar Anders Peterson. I ljuset av att allt fler verkar vara beredda att pendla lite längre till jobbet, är det välkommet att regeringen ser ut att vilja bygga ut järnvägen i de tre storstadsområdena, menar han.
Varnar för trängsel
Det som däremot oroar honom är att Sverige riskerar att inte ta tillräcklig höjd för kapacitetsbrist som kan uppstå de kommande åren, inte minst när Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Tyskland står klar.
– Där tror jag att man behöver tänka till både på passagerarsidan och för godstrafiken. Jag är orolig för att kapaciteten inte kommer att räcka till. Redan vid Öresundsbron är det trångt redan i dag och sen måste man kunna ta sig vidare uppåt i Sverige. Det är i och för sig bra att man ska bygga ut godsbanan mellan Mjölby och Hallsberg, men det lär oavsett bli väldigt trångt i Småland.
Sett till de behov som finns, räcker det att prioritera underhållet?
– Nej, det behövs även en förstärkning av kapaciteten. Och pengarna kommer inte att räcka till allt så det kommer att krävas att man prioriterar. Ofta tittar man då på vad som är mest samhällsekonomiskt lönsamt – vilket är rätt – men man måste också titta på var det behövs ökad kapacitet. Ett Krösatåg med 15 passagerare i Småland kommer inte att kunna hävda sig mot ett godståg på väg till Hamburg.
”Regeringen behöver visa vart vi är på väg, det måste vara tydligt hur planen ser ut.”
Eftersom pengarna inte kommer att räcka till allt på önskelistan, menar Anders Peterson att vi behöver bli bättre på att använda infrastrukturen på andra sätt. Som exempel berättar han att vi i Sverige historiskt sett har varit bra på att fylla tågvagnar, men att vi har varit sämre på att koppla på fler vagnar.
– Hade regeringen skapat någon form av incitament för att köra längre tåg hade mycket varit vunnet. Det är billigare att bygga nya perronger än att bygga helt ny bana.
Finns det inte en risk att man fokuserar så mycket på underhållet av den befintliga järnvägen att man missar de mer långsiktiga planerna?
– Jo, och det är ju ett inbyggt problem att vi byter regering vart fjärde år. Om människor och företag ska kunna investera i ett visst område vill de ju veta hur förutsättningarna kommer att se ut under ett antal år framåt. Det behövs trygghet för att våga satsa. Så regeringen behöver visa vart vi är på väg, det måste vara tydligt hur planen ser ut. Och den behöver också vara förankrad över blockgränserna, det tror jag är jätteviktigt.