DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

”Varför är vissa länder fattiga och andra rika?”

Frågan om varför vissa är rika och andra fattiga borde vara den grundläggande frågan i nationalekonomi. Men samtidigt är frågan så stor att få på allvar vågar närma sig den, skriver krönikören Johan Norberg med anledning av årets Nobelpristagare i ekonomi.

Ekonomer har de senaste åren arbetat med att ta fram allt mer avancerade modeller och skarpare instrument för att undersöka mindre och mindre frågor. Därför är det så uppiggande att Nobelpriset i ekonomi i år går till Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A. Robinson (hädanefter AJR), som har utvecklat teorier och empiriska verktyg för att besvara den grundläggande frågan.

Deras svar är att det inte är ödet eller det geografiska läget som avgör ekonomisk framgång. Tvärtom har ekonomier som är mest framgångsrika i ett skede ibland minst tillväxt i nästa. Det avgörs i stället av vilka institutioner som utvecklas i ett samhälle och vad de uppmuntrar. De kan vara inkluderande, så att de ger många en möjlighet att delta i ekonomin genom säkra äganderätter, utbildning och rättsstat, eller extraktiva, och bygga på att en grupp begränsar konkurrensen, plundrar de produktiva och lever på råvarutillgångar.

”Det kommer att avgöra Sveriges och Europas ekonomiska framtid.”

Det avgör om många uppmuntras att arbeta, ta risker och utveckla nya idéer och tekniker, eller om några få tillåts blockera innovation och man fastnar i en dragkamp om de tillgångar som redan finns. Det gör skillnaden mellan Kanada och Venezuela. Det förklarar varför Kina utvecklades så snabbt när Deng Xiaoping öppnade ekonomin och stagnerar nu när Xi Jinping stänger den. Det kommer att avgöra Sveriges och Europas ekonomiska framtid.

Det är knappast ett svar som överraskar någon läsare av Tidningen Näringslivet. Douglass North fick Nobelpriset för att ha introducerat den institutionella teorin redan 1993 och ekonomhistoriker som Joel Mokyr har illustrerat den på mängder av platser och epoker i sina många verk. AJR har emellertid utvecklat finurliga metoder att undersöka den, som har influerat väldigt många ekonomer (och även en del kritik både för förklaringar och felräkningar).

I en studie visade de att de europeiska kolonier som var mest utvecklade år 1500 var fattigast 1995 och vice versa, vilket avslöjar att geografi inte avgör allt. I en annan undersökte de institutionerna i dessa regioner genom att studera den lokala sjukdomsmiljön. Där kolonisatörernas dödlighet var hög, som i många afrikanska regioner, konfiskerade européer resurser på bekvämt avstånd (och ”befrielserörelser” ärvde dessa institutioner efter avkolonialiseringen och blev som en ockupationsmakt i den egna nationen).

Där dödligheten var låg kunde europeiska kolonisatörer däremot bosätta sig i stort antal och utvecklade därför i stället inkluderande institutioner. Det ekonomiska mönstret är synligt än i dag. Nybyggarkolonier som Nordamerika, Australien och Singapore, som utvecklade äganderätter och öppna ekonomier, gick från ingenting till världens rikaste platser.

Den som är intresserad av att finna ekonomiska lärdomar i den mänskliga historien har en hel skattkammare i boken Why Nations Fail av Acemoglu och Robinson, som visar att man inte måste vara dålig på att skriva bara för att man är en tung forskare. Läs den.

”Det är inte svaret som är det viktigaste, utan frågan.”

Däremot kan du hoppa över uppföljaren The Narrow Corridor, som visar svagheten i deras enkla begreppspar. Ibland kan man få känslan att de tittar på vilka ekonomier som har visat sig vara framgångsrika och sedan bara definierar vad de än har gjort som en inkluderande institution. Här finns både en del kontraproduktivt och långsökt. Till slut landar man då i det lite andefattiga sambandet att tillväxt skapas av tillväxtbefrämjande institutioner, vilket inte direkt är Nobelprisnivå.

Men strunta i det nu. Det är inte svaret som är det viktigaste, utan frågan. Om detta pris till AJR gör att fler blir forskare, politiker och medborgare i allmänhet blir besatta av frågan hur ett samhälle får tillväxt och innovation så har Nobelpriset bevisat sitt värde som en inkluderande institution som uppmuntrar fler att anstränga sig för mänskliga framsteg.