DE KRITISKA RÅVARORNA
Professorn: Därför kan nordiska gruvklustret bli världsledande
Det finns stora utmaningar vad gäller de kritiska råvarorna, men också möjligheter för Sverige att bli världsledande, enligt professorn Magnus Ericsson vid Luleå tekniska universitet. "Det är viktigt att man ser det här som en fråga som inte bara handlar om att försörja Europa utan också hur kan vi utveckla svensk ekonomi", sa han på ett seminarium.
Hur kan Sverige säkra tillgången av kritiska råmaterial? Frågan diskuterades på ett seminarium som arrangerades av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) nyligen. En av deltagarna på seminariet var Magnus Ericsson, adjungerad professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet samt en av grundarna till RMG Consulting.
Han menar att det inte bara finns utmaningar när det gäller att kunna försörja Sverige och världen med kritiska och strategiska råvaror. Det finns också stora möjligheter att skapa ett nordiskt gruvkluster som är världsledande, bland annat på grund av de svenska gruvbolagen.
De länder som köper kritiska råmaterial är bland andra Tyskland, Japan och Storbritannien samtidigt som de som försörjer världen med råmaterial är Australien, Sydafrika och Kanada – och det är även här Sverige kan få en avgörande roll.
– Det är viktigt att man ser det här som en fråga som inte bara handlar om att försörja Europa utan också hur kan vi utveckla svensk ekonomi och skapa affärsmöjligheter, sa han och menar att det framför allt finns två utmaningar när det gäller att öppna nya gruvor: tillstånd och finansiering.
”Sverige och Norden är den ledande gruvregionen i Europa”.
Bland annat nämner han att LKAB har hittat betydande mängder sällsynta jordartsmetaller i Kirunaområdet.
– Det finns finanser för att investera men det finns frågor om tillstånd och andra problem. Sedan måste även marknaderna finnas.
Han beskriver även Kina som ”elefanten i rummet”.
– Jag tycker att det är en bra satsning från EU-kommissionens sida att skaffa sig lite fakta om vad som verkligen händer i Kina. Det är svårt och man måste vara källkritisk då det är mycket siffror som svävar omkring och inte är riktigt underbyggda.
Det nordiska gruvklustret, som består av gruvföretagen, utrustningsbolagen och akademin skapar tillsammans ett oslagbart komplex som skulle kunna spela en ännu större roll i framtiden, konstaterade han.
– Här tycker jag att regeringen ska ta en mycket mer aktiv roll nere i Bryssel. Sverige och Norden är den ledande gruvregionen i Europa, men det återspeglas inte riktigt i de avtal som EU-kommissionen har ingått, säger han och efterlyser en EU-myndighet med ett uppdrag om att se över förordningen om kritiska råmaterial – en myndighet som borde ha sitt säte i Sverige.
”Vi måste se till att vi har kapital som vågar investera i prospektering i Europa”.
Även Jan Moström, vd på LKAB, deltog på seminariet. Han menar att Europa i dagsläget har flera utmaningar. Framöver kommer det att vara avgörande att det finns ett överskott på el och att det går att utvinna kritiska material samt att den europeiska industrin är konkurrenskraftig.
– Av ekonomiska skäl valde vi att exportera gruvindustrin och importera billiga råmaterial.
– Och nu är frågan: Vad är vi beredda att betala för att säkerställa det här? Är vi beredda att betala för billiga material och fortsätta vara djupt beroende av stater som vi egentligen inte vill vara beroende av? Eller är vi beredda att betala en något högre slant?
EU har under den senaste tiden tagit stora steg för mer gruvbrytning i Europa i och med förordningen om kritiska råmaterial. I dagsläget använder EU ungefär 30 procent av allt mineral som bryts i världen, men samtidigt produceras bara 3 procent inom EU.
Nu finns målsättningen att minst 10 procent av de strategiska råmaterialen ska brytas inom EU år 2030. I förordningen finns 34 mineral och metaller som bedöms som kritiska eller strategiskt viktiga för samhället. Kaj Lax, tillförordnad avdelningschef för Mineralresurser på SGU, konstaterade att råvaror alltid varit föremål för det geopolitiska spelet. Förordningen om kritiska råmaterial blev till på grund av coronapandemin och kriget i Ukraina, menar han.
– Förordningen om kritiska råmaterial är ett första steg. Och det viktiga är att vi inte glömmer bort att det finns annat än kritiska råmaterial.
– Vi måste se till att vi har kapital som vågar investera i prospektering i Europa och då måste man ha förutsägbarhet och en tro på att man får tillstånd att öppna en gruva. Där har vi en utmaning just nu.
