KLIMATOMSTÄLLNINGEN
Dykaren som skördar mineraler för framtidens gröna teknik
Små mineralrika klumpar kan hjälpa industrin att ställa om till gröna lösningar. Peter Lindberg vill samla upp dem med en teknik som skyddar havsmiljön – och minskar övergödningen. Hans utmaning: bevisa att projektet både är hållbart och viktigt för omställningen.
Som barn såg Peter Lindberg den franske oceanografen Jacques Costeau på tv och insåg vad han ville bli som vuxen: dykare. Legovrak i pojkrummet utvecklades med tiden till verkliga expeditioner. Under 1990-talet hittade Peter och en vän en sjunken motorgaleas innehållande 81 år gammal champagne. Många år senare, 2015, ledde han en expedition som hittade en rysk ubåt utanför Sveriges kust.
– Det väckte rabalder på väldigt hög politisk nivå. Och den historien är väl kanske ännu inte över, säger Peter Lindberg till TN.
Men Peter Lindbergs senaste projekt handlar varken om gamla ubåtar eller skumpaflaskor, utom om manganoduler i Bottenviken och Östersjön. Föreningen och Tidningen Skogen definierar nodul som en ”liten konkretion eller litet mineralaggregat utan inre struktur och med en mineralsammansättning som vanligtvis markant skiljer sig från den omgivande bergartens eller sedimentets”.
Kan underlätta den gröna omställningen
Och det är dessa som Scandinavian Ocean Minerals, företaget där Peter Lindberg är vd, vill ta upp från havsbotten med hjälp av innovativ teknik. När så sker gynnas havet eftersom noduler som ligger kvar bidrar till övergödningen, menar han, och betonar att nodulerna framför allt kan underlätta den gröna omställningen i industrin eftersom de är mineralrika och kan används till allt från elbilsbatterier till solceller.
– Redan från början insåg vi att vi måste man kunna göra detta miljövänligt. Annars kommer vi aldrig få tillstånd. Så det har varit inbyggt i det här projektet från början och utvecklingen har gått åt det hållet, säger han.
Förra året gav regeringen Scandinavian Ocean Minerals tillstånd att göra undersökningar i två områden i Bottenviken. Den 24 september i år fick företaget ett nytt tillstånd från Sveriges geologiska undersökning, SGU. Det gäller ytterligare två områden i Bottenviken, 75 kilometer öster om Skellefteå. Just nu befinner de sig på en där Peter Lindberg och hans kollegor är ute med det egna undersökningsfartyget för att göra provtagningar i syfte att mer exakt undersöka mängden mangannoduler i Bottenviken.
– Det handlar sammanlagt om närmare 450 kvadratkilometer där det finns mellan sex och nio miljoner ton noduler förmodligen. Men för att få utvinningstillstånd måste vi genomföra diverse undersökningar på botten och vattenprovtagning. Vi har redan utfört sjömätningar då man kartlägger botten i ett område.
”Frågan är vad som är det minst dåliga sättet.”
Under processens gång har det har det lyfts fram en oro från flera håll utifrån ett miljöhänseende. Francisco Nascimento, marinbiolog vid Stockholms universitet, menar att det kommer att ske en störning i havet och är viktigt att veta vad man gör innan metallerna bryts. Dock kan det vara det ”minst dåliga alternativet”, resonerar han.
– Mineralerna behövs för den gröna omställningen och frågan är vad som är det minst dåliga sättet att få tag på dem, säger Francisco Nascimento till TT.
”Vi har ju vi har ju haft ett miljötänk redan från början så vi vill ju inte skövla och förstöra.”
Peter Lindberg har under årens lopp vant sig vid oro från såväl politiker som forskare.
– Att man ska kunna lösa problematiken i Östersjön med ett industriellt projekt skrämmer en del, det svårt att tränga igenom och få dem att förstå att det kommer att gå. Det finns en allmän oro över att man inte ska vara nere på botten. Kanske beror det på att vissa felaktigt tror att vi sysslar med ”deep sea mining”, men det är helt fel. Vi ska inte borra i havsbotten, utan vår teknik handlar om att skörda nodulerna. Ska man förenkla det hela påminner det om att använda en dammsugare.
– Vi har ju vi har ju haft ett miljötänk redan från början så vi vill ju inte skövla och förstöra. Däremot vill vi få en chans att prova metoden. Under tiden breder syrefria bottnarna ut sig mer och mer och Östersjön får ett försämrat hälsoläge.
